Sedan 19 januari i år gäller de nya patienträttigheterna vid så kallad gränsöverskridande hälso- och sjukvård inom EU. De innebär att EU-medborgare kan söka medicinsk vård i ett annat EU-land utan att behöva tillstånd från hemlandet. Betalningen sker sedan direkt från patientens land till det land där patienten sökt vård. Patienten kan behöva få ett förhandsbesked från landstinget om kostnadstak, men endast vid extrema omständigheter kan hemlandet vägra att betala.

Dagen då Europaparlamentet klubbade igenom det nya direktivet uppmanade John Dalli, ledamot och ansvarig för hälso- och konsumentfrågor i EU-kommissionen, medlemsstaterna att försöka genomföra direktivet snabbt.
– Det här är ett viktigt steg för de europeiska patienternas rättigheter. Det skapar tydlighet om människors rätt till trygg vård av hög kvalitet inom EU, sa han efter omröstningen.

Spansk nervositet
Men även om många gläds åt det efterlängtade beslutet så är flera länder oroliga för hur sjukvårdsreformen kommer att påverka det egna vårdsystemet. I Spanien, där sjukvården är förhållandevis billig och inga patientavgifter tas ut, är det framför allt två saker som väcker oro. Den ena är att spanska medborgare som söker sjukvård i ett land med dyrare vård drar på sig svidande fakturor. Det kan handla om att en spansk medborgare behöver specialistvård som inte ges i Spanien och därför behöver söka sig utomlands.

Svenska EU-parlamentarikern Marit Paulsen (FP) sa nyligen till SvD att hon själv säkert kostat spanska skattebetalare över 1 000 euro på grund av att hon inte fått betala sin vård, såsom hon hade velat.
– Spaniens system för alla miljoner turister och utländska pensionärer är helt orimligt generöst.

Ingen anledning till oro
Europeiska rådets Françoise Grossetête bemöter dock kritiken om höga kostnadsrisker. Redan under hösten förklarade hon i Europaparlamentet att den gränsöverskridande sjukvården trots allt bara utgör en liten den av de offentliga vårdutgifterna:
– I de flesta fall kan patienten bara få ersättning för behandling om den täcks av deras nationella system, upp till samma nivå. Därför kommer inte patienterna på något sätt kunna dra finansiell nytta av det här. Om till exempel tyska patienter inte har rätt till ersättning för tandläkarvård och reser till Frankrike för behandling, behöver inte Tyskland ersätta deras kostnader.

Europaparlamentets Olle Schmidt (FP) tillbakavisar också kritiken.
– I och med att kravet på förhandsbesked finns så kommer staterna själva kunna godkänna alternativt avslå ansökan om vård utomlands. Spanien har ingen anledning till att vara orolig över några konkreta kostnadshöjningar, förklarar han för Sydkusten.

Optimism på Solkusten
Det andra som oroar de spanska myndigheterna är att belastningen på den spanska sjukvården samtidigt ska bli större, i och med en ökad patientrörlighet inom EU. Det gäller framför allt det administrativa arbetet med att handlägga varje enskilt fall som ska faktureras till utlandet. Spaniens relativt låga sjukvårdskostnader innebär redan att landet upplever en så kallad medicinsk turism.

Men på Hospital Costa del Sol i Marbella är sjukhusledningen positiv till reformen. Där är systemet redan anpassat till att ta emot stora grupper utländska medborgare, vilket personalen tror gör det lättare att gå över till det nya systemet.
– Faktureringen av vårdgivare i andra länder har varit organiserad på Hospital Costa del Sol redan från början. Vi har alltid haft en stor och viktig andel utländska patienter på grund av vårt geografiska läge och de utgör en naturlig del i vår verksamhet, berättar Inma Almellones, kommunikationsansvarig på Hospital Costa del Sol, för Sydkusten.

Omtvistad reform
Exporten av vård- och omsorgstjänster har ökat och EU:s vision om en gränsöverskridande hälso- och sjukvård har egentligen funnits på agendan sedan Europeiska kommissionen lade fram förslaget i juni 2009. Men då var medlemsländerna och ministerrådet splittrade och i december samma år röstade fem medlemsländer emot direktivförslaget. Det levde dock kvar i diskussionen om fri rörlighet för EU:s medborgare och markerar idag för många en positiv övergång till ett mer flexibelt europeiskt vårdsystem.
– Det var helt nödvändigt att utveckla det administrativa samarbetet mellan länderna. Med den nya teknologi som finns kan vi undvika byråkratiskt krångel för medborgarna, förklarar Inma Almellones.

Hoppfullt för EU
Direktivet är i första hand tänkt att underlätta för de patienter som behöver specialistvård som inte ges på hemmaplan. Idag lider enligt Europaparlamentet cirka 25 miljoner européer av sällsynta sjukdomar.

Konceptet vilar på grundtanken att européer i första hand vill få sjukvård så nära hemmet som möjligt. Att söka vård utomlands är ett alternativ också då patientens närmaste sjukhus ligger på andra sidan en statsgräns. Meningen är även att EU-länderna ska bli mer samstämmiga kring utskrivandet av recept. Direktivet ska bidraga till ett större utbyte av kunskap och vårdteknik samt förena hälsoexperter från alla EU-länder. Europeiska kommissionen ser att e-hälsan kommer att utvecklas, det vill säga att vård och omsorg i större utsträckning ska underlättas av e-tjänster. Patienter kan då få information på distans via nätet och vårdgivarna kan jobba med elektroniska patientjournaler.
– God hälsa känner inga landgränser, konstaterar Olle Schmidt på Europaparlamentet.

För mer information se EU:s folkhälsoportal http://www.ec.europa.eu