Det finns mycket man kan säga om dessa patios. De är som en konstart i sig, med sina slitna stengolv, gamla urnor, vattenspeglar, skuggande träd, citroner, fikon och lavendel… Små drömmar. Men jag tänkte hugga tag i ett av de mest iögonfallande inslagen på dessa gårdar, nämligen pelargonen. Det är oundvikligt att vandra Córdobas gränder upp och ner utan att utveckla någon slags känsla för pelargoner.

Den känslan är oftast stark och rymmer inte helt säkert kärlek. Pelargoner, med sina starka färger, på gränsen till vulgära blomning och en förmåga att helt dominera ett rum, är en lika hatad som älskad blomma. Jag tycker den är fantastisk.

Det gjorde jag redan i Sverige. Där stod rosenknoppspelargoner, Mårbackor och Dr. Westerlund på glasverandans bord och talade om att det var vår. Spred dofter av kryddor och citrus inomhus, blommade i milda färger och var sådär lantligt romantiska som man gärna vill känna sig på försommaren i Sverige. Här i Spanien har pelargonerna spelat en annan roll. Jag vill ha dem färgstarka. Vill att de skapar kontraster mot de grågröna olivträden, de havregula kullarna och vita husväggarna.

Jag vill måla världen i knallrött och läppstiftsrosa för att mana bort det reflekterande solljuset och få livsandarna att vakna i sommarhettan. Här, i solens och torkans ständiga närvaro, behöver man helt andra färger på paletten än i ett sommargrönt Sverige.

Och lyckliga kan vi sydbor då vara, att vi har ett klimat som pelargonen älskar. Ursprungligen kommer den från södra Afrika och har utrustats med egenskaper för att klara värme, torka och ljusa men svalare vintrar. Från de över 400 arter av pelargon som idag finns bestämda så har otaliga sorter tagits fram och delats in i grupper som gör det lättare för oss att hålla ordning på dem. De vanligaste vi stöter på här i våra handelsträdgårdar är zonalpelargoner eller engelska pelargoner.

Den engelska är karaktäristisk med sina större kronblad på blommorna. I undantagsfall kan man stöta på doftpelargoner och då tycker jag att du ska slå till, för de är inte bara vackra i sitt bladverk utan sprider en doft som gör att man blir pigg bara man sätter foten utanför dörren. Doftpelagonerna kan dofta allt ifrån citrus, till mint eller choklad. Det är bladen som doftar och har prydnadsvärde, blomningen är väldigt anspråkslös.

Förutom pelargonernas glada färger och kontinuerliga blomning så är förmodligen det faktum att de är relativt lättskötta och tacksamma att föröka, en stor anledning till att de är omtyckta som prydnadsväxt. Trivs utmärkt i krukor. Blanda små lekakulor i blomjorden för att göra jorden extra luftig och fin, näringsvattna en gång i veckan under hela blomsäsongen och låt krukan växa med plantan – pelargonen vill gärna känna krukväggen med sina rötter så plantera inte i för stor kruka från början utan byt med tiden istället.

När du väl lärt känna pelargonen, fått den att trivas och fylla din balkong eller trädgård med glädje – då är du fast, det lovar jag. Då har du fått en vän för livet.

Enkla tips!

• Plantera pelargoner i luftig näringsrik jord
• Använd gärna lerkrukor, de släpper igenom mer syre till rötterna
• Vattna regelbundet – pelargoner vill torka upp mellan vattningarna men inte stå torrt länge
• Vattna krukorna på kvällen
• Vattna i krukans ytterkant, se till att krukan blir genomfuktig
• Näringsvattna en gång i veckan under blomningen
• Ta bort vissna blad och blommor genom att försiktigt trycka dess skaft nedåt tills det släpper från stjälken

Ta sticklingar – ge bort en blomma!
• När som helst under tillväxtsäsongen kan du ta sticklingar från pelargoner och få dem att rota sig.
• Skär av ett skott från moderplantan, cirka tio centimeter långt
• Bryt försiktigt av de nedersta bladen så att fem centimeter stjälk är ren
• Ställ ner skottet i en liten lerkruka med fuktig såjord, så att första bladet är någon centimeter ovan jord
• Låt det stå i skuggan (runt 20-25 grader), håll det fuktigt men inte blött
• När skottet börjar växa har det fått rötter och kan planteras i mer näringsrik jord