Enligt statistiska institutet INE uppgick antalet mantalsskrivna i Spanien till 47 212 990 personer 1 januari 2012. Det innebär en rekordliten årlig ökning på enbart 0,05 procent. Efter 13 års kraftig ökning av den utländska befolkningen i Spanien så uppvisar de senaste rapporterna den första minskningen. Antalet bofasta utlänningar har gått ned med 0,7 procent.

Under fjolåret emigrerade även allt fler spanjorer och trenden har hållit i sig under 2012. Årets första kvartal låg nettoinflyttningen på minus både när det gäller utlänningar, 13 098 personer, och spanjorer, 18 253 personer. Den sistnämnda siffran är en fyrdubbling jämfört med första kvartalet förra året. Majoriteten av de spanska utvandrarna är mellan 28 och 45 år.

Förakt för expertkunskap
José Miguel Cotrino, Manuel Silva Gallego och Francisco Trujillo Hacha är tre unga spanska ingenjörer som alla valt en karriär utanför Spanien. Här varken såg eller ser de någon framtid. Lönerna för en ingenjör ligger på knappt tusen euro i månaden. Dessutom vittnar alla tre om ett slags förakt för experter, total brist på respons på jobbansökningar och få möjligheter att avancera och påverka sin egen eller företagens framtid.

José Miguel Cotrino hade inga planer på att flytta utomlands när han avslutade sina studier i Sevilla. Han skickade sitt cv till olika företag men fick inga svar. Inte ens en bekräftelse på att ansökan mottagits. Hans bror var utbytesstudent i München och José Miguel bestämde sig för att åka dit ett halvår. Han fick en praktikplats på EADS, Europas största luft- och rymdfartskoncern, men fortsatte skicka ansökningar till spanska företag. Dock utan lycka.
– När jag började läsa 1998 fanns en respekt för ingenjörsyrket, det var en utbildning som gav jobb. Fem år senare fanns fler ingenjörer än tjänster och cheferna visste inte vad de behövde.

José Miguel menar att krisen började så långt tillbaka som 2000. Varningstecknet var att alla pengar gick in i fastighetsbranschen medan investeringar i ingenjörskonst, teknologi och vetenskap uteblev.

Utbytbara brickor
José Miguel blev kvar på EADS och trivs väldigt bra både där och i München.
– Spanien är troligen det enda i-land i världen där en ingenjör tjänar mindre än tusen euro i månaden. Här är min lön fyra gånger så hög.

Han kan sakna det spanska klimatet, festerna och stranden men föredrar att åka till Spanien på semester än att jobba där med det bristfälliga möjligheter som finns.
Han fortsätter;
– Spanska företag värderar inte vår kunskap, vi är utbytbara spelbrickor. Vi tjänar skit och du kan jobba i flera år och sedan ersättas av någon som gör samma jobb för lägre lön. Man söker billig arbetskraft och bryr sig inte om kvaliteten. Det förekommer inte i Tyskland, här har experterna en viktig roll.

José Miguel fick fast tjänst på EADS som 24-åring och trots sin ringa ålder möttes han med respekt.
– I Spanien är modellen chef-anställd raka motsatsen. Chefen har alltid rätt även om han inte har en aning, du kan aldrig säga emot. Hierarkin är baserad på ren och skär auktoritet och inte på sunt förnuft.

Låg lön och inget erkännande
Manuel Silva Gallego lämnade Spanien 2007 och flyttade först till Irland, där han fick ett jobberbjudande på Ericsson. När krisen kom dit sades han upp tillsammans med 300 personer och flyttade till Belgien. När det gäller skillnaderna mellan den spanska, irländska och belgiska arbetsmarknaden upprepar han José Miguels ord.
– För företaget jag jobbade på i Spanien var möjligheterna att avancera i princip lika med noll. I mitt team på 80 personer var det kanske två, tre som lyckades, resten fortsatte år efter år i samma position. Egna idéer varken uppmuntras eller premieras. Sedan är det de låga lönerna och höga arbetslösheten förstås.

– Irland är den plats där jag haft det bäst. Ericsson var motsatsen till Indra, min arbetsgivare i Spanien. Om jag föreslog en lösning, lyssnade de, tog den till sig och lät mig presentera idén för resten av företaget så att jag skulle få erkännande för det.

Levnadskostnaderna i Dublin är visserligen höga men Manuel lyckades ändå spara betydligt mer. Framför allt kände han sig uppskattad och delaktig i det han sysslade med. Det organiserades också mycket för att de anställda skulle lära känna varandra. Bryssel är lite kyligare och det är svårare att lära känna belgarna. Men möjligheterna och arbetsvillkoren är betydligt bättre än i Spanien. Svårigheten är dock att de flesta arbetsplatser kräver att man förutom engelska och franska även talar flamländska och Manuel kan tänka sig att flytta vidare till Tyskland så småningom.

Tyskland på modet
Manuel ser det som normalt att så många spanjorer emigrerar. Han är snarare förvånad att inte fler gör det. Liksom José Miguel anser han att det är negativt för Spanien att andra länder drar nytta av deras välutbildade arbetskraft, men för den som flyttar är det en positiv erfarenhet.
– Man lär sig mycket, kan spara mer och så småningom köpa ett hus i Spanien. För även om vädret är bra så är det viktigaste att ha ett jobb med garantier och stabilitet, att inte behöva oroa sig för att hamna på gatan och att få en lön i enlighet med sin utbildning. I Spanien är det väldigt svårt.

Manuel får många mail av arbetslösa kompisar som funderar på att flytta och ber honom om råd.
– De flesta vill till Tyskland, det är på modet. Jag svarar att det är ett bra land att flytta till, jag funderar själv på det. Men först måste man lära sig tyska, annars får man bara jobb som bartender.

Holland jagar spanjorer
Francisco Trujillo Hacha flyttade från Spanien till Eindhoven i södra Holland i somras. I hans fall var steget inte enbart krisrelaterat. Hans flickvän är holländska och ville tillbaka av familjeskäl. Att de valde att flytta just nu hade dock med konjunkturen att göra.
– Här finns så många fler chanser. Jag är mjukvaruutvecklare och här
finns hur mycket jobb som helst. I Andalusien fanns kanske tre, fyra jobb att söka i veckan och många av dem var falska. Här annonserar en stad i storlek med Sevilla fem per dag. Och lönerna är tre gånger så höga.

Francisco fortsätter;
– Här finns många spanjorer, framför allt i IT-branschen. Behovet av arbetskraft är stort och det finns särskilda rekryterare som jobbar bara mot Spanien. De är också mycket mer seriösa än i Spanien, väldigt snabba att svara och kontaktar en i efterhand och frågar hur man upplevt intervjun.

Krisen en möjlighet
Även Skandinavien är en attraktiv destination för de spanska utvandrarna. Bland annat är intresset för Norge stort och i både norsk och spansk media har norrmannen Lasse Mejlænder uppmärksammats för sina kurser i norska för arbetslösa spanjorer i San Pedro Alcántara.

Spanjorskan Adela Gutiérrez Ruiz håller som bäst på att förbereda en flytt till Stockholm i januari med sin svenske sambo Urban Flyxe. I juni flyttade Anna Billqvist till de småländska skogarna efter 22 år i Spanien, de senaste två utan fast jobb. Hon flyttar på prov, inte permanent, men säger att hon behövde ett avbrott från krisen och vill ge sin tolvårige son en erfarenhet av ett annat land.
– Mest av allt är det en investering för framtiden. När jag ser hur svårt ungdomarna i Spanien har det vill jag att Dani ska ha möjlighet att uppleva en annan vardag.

Förra sommaren köpte Anna ett hus i Målilla och sommarjobbade på Dackestop, ett kulturcentrum i Virserum. Hon erbjöds att komma tillbaka och till hösten kombinerar hon det med studier i svenska som andraspråk, för att bli lärare i det och spanska.
– Antingen så flyttar man eller så blir man förbannad och gör något åt situationen, säger Anna bestämt och menar att det är mycket bättre att de spanska ungdomarna emigrerar och skapar lite dynamik, än att bara glida omkring och bo hos sina föräldrar.

Anna väljer att se det som en möjlighet. Hon utnyttjar krisen för att göra något nytt, för att återvända till Spanien med nya vyer.

IKEA drömmen
Urban Flyxe startade butiken Godis i Sotogrande 2010 men tvingas slå igen i september, efter att ha jobbat motströms under en tid. Hans döttrar börjar läsa på internatskola i Köpenhamn till hösten och han frågade sin spanska flickvän Adela om hon kunde tänka sig att flytta till Stockholm.
– Först blev jag lite skrämd av tanken, säger Adela. Men ju mer vi pratade om det, desto bättre kändes det.
– Situationen i Spanien är svår och det ser inte så hoppfullt ut. Om det innebär en förbättring när det gäller arbete så spelar det mig egentligen ingen roll om det är Sverige, Tyskland eller England. Men jag älskar Sverige!

Adela känner sig hemma i Stockholm och tycker om lugnet, respekten, ordningen och renligheten. Hennes dröm är att få jobb på IKEA, en filosofi hon delar fullt ut och hon håller på att lära sig svenska. Så småningom skulle hon gärna jobba som spansklärare. Ingen av dem vet exakt vad som ska hända. De håller på att söka jobb och till en början ska de bo hos Urbans familj.
– Det är synd att så många flyttar utomlands men samtidigt så säger jag som i mitt eget fall, alla förändringar till det bättre är bra. Nu har jag visserligen en svensk sambo, men även om jag hade varit själv så hade jag emigrerat om jag blev tvungen. Man måste våga prova, inte bara se det negativa utan öppna sitt sinne för att lära känna nya människor och nya platser.