(2014-03-03) På ytan verkar allt vara i sin ordning. Statistik placerar Spanien bland de mer jämställda EU-länderna och landets jämställdhetslagstiftning beskrivs som den främsta i Europa. Jämställdhetsdepartementet prisar företag som jobbar aktivt för att förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden och vid politiska val gäller att minst 40 procent av partiernas listade kandidater ska vara kvinnor.

Faktum är att Spanien är ett av få länder i världen vars lagstiftning inte är kvinnoförnedrande, något endast 15 av 143 länder som Världsbanken granskat lever upp till.
– Men det vet vi ju att kvinnor i Spanien har jättetuffa villkor, säger Carolina Wennerholm, jämställdhetsspecialist på Sida, om siffrorna till tidningen Feministiskt Perspektiv. Hon menar att statistiken utelämnar viktiga aspekter som förklarar hur situationen för kvinnor verkligen ser ut – som till exempel det utbredda kvinnovåldet.


”För djävligt”
De senaste åren ska jämställdheten snarare ha minskat och kvinnoföraktet fått nytt fäste i den spanska kulturen. Alicia López, en frilansande sminkös med två barn i tonåren, vill beskriva det som en machokultur. Hon tycker framför allt att kvinnornas situation blivit sämre sedan regeringsskiftet 2011.
– Regeringen säger att den på grund av krisen inte kan prioritera jämställdhet. Men den här regeringen hade nog gjort samma sak även om ekonomin varit god, säger hon till fackorganisationen TCO.
En annan som också är mycket kritisk till regeringens hantering av jämställdhets- och kvinnofrågor är Cecilia Wikström, EU-parlamentariker i Bryssel. Hon tycker att det är befängt att en regering skyller de minskade insatserna för jämställdheten på den ekonomiska krisen:
– Det är rent ut sagt för djävligt. Är det någon gång man borde ha råd med sådana satsningar så är det i kristider. Vi vet att ju mer självbestämmande kvinnorna har, desto bättre mår ett samhälle. Det är läskigt att se hur saker och ting utvecklas i Spanien. När den lagstiftande makten i ett land börjar tala i sådana här termer har det gått ganska långt. 

Aborträtten en nyckelfråga

Något Cecilia Wikström är djupt oroad över är den nya abortlagstiftning som Partido Popular nyligen föreslagit. Förslaget debatteras just nu i EU-parlamentet och skulle innebära ett totalförbud mot alla former av abort i Spanien, utom i de fall där kvinnan blivit våldtagen eller hennes liv är i fara. Något som skulle innebära att man vrider kvinnors rättigheter 30 år tillbaka i tiden, anser Cecilia.
– Det hänger helt och hållet ihop med jämställdheten. Abortfrågan handlar om så mycket mer än själva ingreppet. Om man ifrågasätter kvinnornas rätt att bestämma över sina egna kroppar och sin sexualitet tar man kontroll över deras liv. Och om kvinnorna inte har makten över sina egna liv, då är det andra som har det. Nämligen männen.

Gravida får gå
För de kvinnor som väntar barn kan graviditeten dock fortfarande betyda att de förlorar jobbet. Alicia López berättar att många kvinnor får sparken när det blir känt att de är gravida, trots att arbetsgivarna saknar saklig grund att säga upp dem, skriver TCO. Hennes väninna blev till exempel av med sin projektanställning av den orsaken.
– Arbetsgivarna tänker fortfarande att de riskerar större problem med en kvinna. Om en av två måste sluta är det oftast kvinnan som får gå.

Å andra sidan, tillägger hon, är barnomsorgen så dyr (runt 400-450 euro i månaden) att det för vissa kvinnor inte lönar sig att jobba. Det huvudsakliga ansvaret för barnen läggs i de flesta hushåll nämligen fortfarande på kvinnan.
– Jag hade troligen också bara skaffat ett barn, om jag inte hade fått hjälp med barnpassningen från barnens mor- och farföräldrar, säger Alicia.

Polisen passiv
I slutet av januari gick Amnesty International ut med skarp kritik mot Spanien på grund av ett annat hot mot jämställdheten i landet: det utbredda kvinnovåldet. Förra året mördades 52 kvinnor av sina partners till följd av könsrelaterat våld. Av dem hade drygt en femtedel förgäves ansökt om skydd hos polisen. Enligt Amnesty finns det stora problem i hur myndigheterna hanterar utredningarna – eller rättare sagt, hur de inte gör det.

Antalet fall där kvinnor polisanmält våld och trakasserier som sedan lett till döden är nu så många att Amnesty talar om en dyster trend. Bara under det senaste året har massmedia belyst flera uppmärksammade tragedier, bland annat fallet i maj när fyra kvinnor dödades av sina partners inom loppet av 48 timmar.
”Bakom de här siffrorna döljer sig fruktansvärda historier, som återspeglar en verklighet där de flesta fall bara läggs på hög, på grund av brister i rättssystemet” skriver organisationen. ”Det måste ställas högre krav på kompetensen hos de åklagare och domstolar som dömer i fallen om kvinnovåld.” Det kan låta självklart – ändå minns till exempel många i Ronda hur den polis som ansvarade för arbetet mot kvinnomisshandel själv lönnmördade sin före detta flickvän för några år sedan.

Sitter i språket
För att ta nya tag vill nu spanska myndigheter och institutioner jobba mot kvinnoförtrycket på ett mer strukturellt plan. Ett omtalat initiativ kommer från Kungliga Spanska Akademin som är normgivande för spanska språket. Institutets ordbok (DRAE) har länge kritiserats för att vara sexistisk.

I 2014 års upplaga planeras en del förändringar kring maskulint och feminint betingade ord, skriver El País. Bland annat ska man ändra definitionen av orden ”maskulin” och ”feminin” som i dagsläget beskrivs ungefär som ”stark och energisk” respektive ”svag och bräcklig”. Även ord som tidigare klassats som språkligt maskulina, till exempel yrken som låssmed, svetsare och begravningsentreprenör, får nu feminina ändelser.

Pedro Álvarez de Miranda, professor i spanska och ansvarig för den nya upplagan, anser att språket helt enkelt reflekterar samhällsutvecklingen.
– Om samhället är sexistiskt kommer ordboken också vara det. När samhället förändras förändras ordboken, säger han till El País.

En fråga om satsningar
Enligt det feministiska Gunda Werner-institutet är Spaniens jämställdhetslagstiftning fortfarande exemplarisk, och löneskillnaderna mellan kvinnor och män är numer relativt liten jämfört med i andra EU-länder. Spanien bedöms ha alla förutsättningar för att bli ett mer jämställt land, men hur kvinnornas situation kommer att förändras på sikt beror till stor del på hur politikerna väljer att satsa på just jämställdheten.