I juli fick de spanska myndigheterna omhänderta hundratals migranter varje dag. De konservativa partierna Partido Popular och Ciudadanos anklagar styrande PSOE för att uppmuntra flyktingar att bege sig till Spanien, men experter påvisar att den så kallade ”kallelseeffekten” inte uppstår över en natt, utan kan ha märkbara effekter först efter flera månader.

Den senaste flyktingvågen till Spanien har flera orsaker och är även föremål för skilda tolkningar. Oppositionen anklagar som sagt socialistregeringen för att ge sken av att alla är välkomna hit, men siffrorna visar att flyktingströmmen i verkligheten är mindre än förra sommaren.

Det är dock ett faktum att Spanien sedan några månader tar emot fler flyktingar än både Italien och Grekland. En orsak är naturligtvis den nya italienska regeringens hårdföra linje att ej ta emot fler invandrare. En av den nye spanske regeringschefen Pedro Sánchez första beslut var att ta emot 630 afrikanska flyktingar från Libyen som räddats ombord på fartyget Aquarius och som hade nekats tillträde både av Italien och Malta. Efter nära en veckas seglats anlände Aquarius till Valencia. Senare tog Frankrike på sig en stor del av flyktingarna från fartyget.

Flyktingströmmen vid den spanska kusten tilltog veckorna efter mottagandet av Aquarius och bland annat den nye ledaren för PP Pablo Casado anklagade då Pedro Sánchez för att ha skickat ut signaler om att alla flyktingar är välkomna till Spanien. Casado fick dock själv mottaga kritik för att han bland annat talat om ”miljontals flyktingar” som skulle vara på väg över till Spanien.

Internationella hjälporganisationer liksom EU-institutioner vidhåller att flyktingströmmen i verkligheten sjunkit de senaste tre åren. Det faktum att antalet anländande flyktingar traditionellt är avsevärt större under sommarmånaderna ger dock ett falskt intryck av att strömmen ökat kraftigt.

Under juni och juli har 27 051 flyktingar omhändertagits i Spanien, Italien och Grekland, mot 44 513 under samma period förra året. Den totala siffran under årets första sju månader är 61 841, av vilka Spanien tagit emot drygt 26 000 människor.

Siffrorna kan verka alarmerande, men står sig slätt vid en enkel jämförelse. Krisåret 2015 när flyktingströmmen främst gick från Turkiet till Grekland korsade mer än en miljon migranter Medelhavet. Året efter var siffran 362 753 och 2017 hade det minskat till 172 301 flyktingar. Det förefaller sålunda som att siffran för tredje året i rad närmast kommer att halveras.

Statistiken visar vidare att flyktingströmmen alltid är större vid den spanska sydkusten på sommaren. Det beror främst på att väderförhållanden då är som mest gynnsamma för att korsa de 14 kilometer som skiljer den spanska och marockanska kusten åt. Antalet anländande flyktingar har vidare varit avsevärt större i perioder när de marockanska myndigheterna dragit ned på sin bevakning. Detta skedde åter i juli, samtidigt som Marocko efterlyste ytterligare 600 miljoner euro i bidrag från EU för att kunna hålla tillbaka flyktingarna.

De senaste åren med Partido Popular vid makten hölls de beviljade asylfallen i Spanien tillbaka. Ett exempel är att mindre än tio procent av de 17 000 flyktingar som Spanien 2015 förband sig att ta emot från östra Medelhavet slutligen anlände.

Den nye regeringschefen Pedro Sánchez efterlyser en mänsklig migrationspolitik och är i princip på samma våglängd som Frankrikes president Emanuelle Macron och Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Den senare tillbringade i augusti en helg med Sánchez vid nationalparken Coto de Doñana. i Huelva, där de inte minst diskuterade flyktingfrågan. Båda efterlyser närmare samarbete med flyktingarnas hemländer samt de så kallade transitländerna, främst Marocko.

Även om statistiken visar att flyktingströmmen faktiskt avtagit så utgör mottagandet under inte minst sommaren en stor belastning för de spanska myndigheterna. I juli fick de för första gången upprätta ett jättelikt tältläger nära Algeciras, för att kunna inhysa de tusentals afrikaner som anlände inom endast några veckor.
Den spanske inrikesministern Fernando Grande Marlaska besökte området och förnekade ryktena om kaos. Han kritiserade dock samtidigt den tidigare PP-regeringen för bristande framförhållning.

Talesmän för Guardia Civil uppger dock att de har bristfälliga resurser och att de långa perioder tvingas avsätta 80 procent av sina polismän till flyktingmottagning. Detta går ut över polisstyrkans övriga sysslor, inte mist bekämpningen av den omfattande narkotikahandeln kring Gibraltar sund.

Flyktingarna anländer inte enbart via sundet till Spanien. I sommar har flera anstormningar skett vid gränsstaketen i de spanska enklaverna Melilla samt inte minst Ceuta. I en ovanligt våldsam anstormning lyckades mer än 600 centralafrikaner ta sig in i Ceuta 26 juli. De kastade bland annat frätande syror och avföring mot gränspolisen och flera guardiacivilpoliser skadades.

En liknande anstormning skedde 22 augusti och sammanlagt 117 flyktingar tog sig in i Ceuta. Dessa utvisades dock tillbaka till Marocko inom bara något dygn.
Både EU:s flyktingkommissarie Dimitris Avramopoulos och FN:s flyktingorgan Acnur hävdar bestämt att situationen i Spanien är under kontroll. Som en jämförelse kan nämnas att den största flyktingströmmen till Spanien hittills registrerades 2006, när inte minst Kanarieöarna fick ta emot tusentals västafrikaner. Det året anlände sammanlagt 41 180 flyktingar till Spanien. Siffran hittills i år är som sagt drygt 26 000 och den lär inte komma i närheten av 2006.

Ett annat FN-organ, Internationella Migrationsorganet, uppger genom sin talesman Leonard Doyle till tidningen El País att Europa inte upplever en migrationskris, utan en politisk kris. Han talar om ”förgiftande argument” som inte har någon förankring i sanna fakta och som bidrar till att skildra flyktingproblemet som större än vad det i verkligheten är.

En vanlig missuppfattning är att Europa skulle utstå den största flyktingströmmen. Sanningen är dock att 85 procent av världens flyktingar uppehåller sig i grannländer. Turkiet är det land i hela världen som inhyser det största antalet migranter, med 3,5 miljoner, följt av Pakistan, Uganda, Libanon och Iran.

I november är det 30 år sedan den första döda flyktingen drev in vid den spanska sydkusten. Spanien har sedan dess upplevt under långa perioder den största flyktingvågen i hela EU. Trots detta har främlingsfientligheten hittills varit betydligt mindre än i många andra länder. I sommar har dock tonen hårdnat från vissa håll och för första gången ser flyktingproblemet ut att bli en ledande debattfråga även i Spanien. Det är därför särskilt viktigt att korrekta fakta brukas, när en del frestas att bruka skrämselpropaganda i politiskt syfte.