Det handlar om ett avtal som undertecknades sent 20 maj med det radikala baskiska partiet Bildu, om att riva upp den kontroversiella arbetsmarknadsreformen från 2012. Den genomfördes av den dåvarande Rajoy-regeringen under den rådande finanskrisen och innebar att många av de anställdas rättigheter inskränktes. I koalitionsavtalet mellan PSOE och Unidas Podemos ingår en reform av just denna reform.

Avtalet med Bildu tecknades med brådskande verkan för att säkra att deras fem ledamöter åtminstone röstade blankt i onsdags, beträffande den nya förlängningen av larmsituationen. I gengäld förband sig regeringen att påbörja processen för att montera ned Rajoy-reformen.

Det faktum att Pedro Sánchez gått emot tidigare löften om att aldrig förhandla med Bildu, som de konservativa likställer med ETA:s arvtagare, var tillräckligt för att många skulle gå i taket. Men den verkliga krisen kom när ledaren för Unidas Podemos och tillika andre vice regeringschefen Pablo Iglesias i en radiointervju backade upp Bildus påstående att avtalet gäller en total upprivning av hela arbetsmarknadsreformen. Det uttalandet ledde till att arbetsgivarföreningen CEOE omedelbart förklarade dialogen med regeringen som bruten.

Sent på torsdagen 21 maj gick finansministern Nadia Calviño ut med ett tydligt besked. Att riva upp hela arbetsmarknadsreformen vore ”absurt och kontraproduktivt”. Hennes hållning delas av arbetsmarknadsministern Yolanda Díaz, som själv representerar Unidas Podemos.

Det kan visa sig att det som uppstått i slutänden är en storm i ett vattenglas, men Bildu vidhåller att vad de undertecknat är en total upprivning av den tidigare arbetsmarknadsreformen. Paradoxalt nog visade det sig i slutänden att Bildus röster ej var avgörande för att få igenom förlängningen av larmsituationen.