Det nya protokollet gällande illegala husockupanter signerades 17 september, av statssekreterare Rafael Pérez och presenterades därefter i riksparlamentet av inrikesministern Fernando Grande-Marlaska. Bakom protokollet ligger instruktioner från statsåklagaren om att förenkla och påskynda åtgärderna vid hemfridsbrott, av så kallade ”okupas”.

Riktlinjerna går ut på att polisen ska agera omedelbart, men samtidigt utforma så kompletta rapporter som möjligt för att minska behovet av förtydliganden på begäran av åklagare och domare. De ska exempelvis inkludera vittnesuppgifter från grannar samt samla bevis, exempelvis fotografier och videos, på uppbrutna dörrar eller fönster. Det ska också göras en visuell inspektion på platsen för att notera eventuella relaterade brott, som hot mot grannar eller andra oegentligheter som tjuvkoppling av el och vatten.

Inrikesdepartementet tror inte att det ska behövas några nya lagar utan det ska gå att nå en ökad säkerhet och effektivitet med hjälp av det nya protokollet. Departementet betonar också att det råder förvirring och ett socialt larm hos allmänheten, som kan relateras till skillnaderna mellan hemfridsbrott (allanamiento de morada) och egenmäktigt förfarande (usurpación). I det senare fallet rör det sig om ockupation av fastigheter som inte är privatägda bostäder, vilket är den vanligaste formen av husockupation i Spanien.

Det finns dock även privatpersoner dom drabbats och där rättvisan inte fungerat. Diario Sur skrev åter 20 september om det norska syskonparet Lisbeth och Jørn Hokholt, vars villa i Caleta de Velez varit ockuperad i ett år. Det var Hokholts föräldrar som byggde huset på 1960-talet och sedan dess har villan nyttjats som semesterbostad av flera generationer. För ett år sedan fick de veta av grannarna att flera familjer med små barn flyttat in i huset. De reste ned från Norge närmast omgående och där började en juridisk mardröm, som ännu pågår.

Enligt Hokholts advokat, Eduardo López-Chicheri, är fallet ett exempel där ett flertal funktioner brustit. Bland annat besökte polisen inte platsen förrän efter tre månader. Enligt Diario Sur konstaterades att ockupanterna var våldsamma personer, kända av polisen sedan tidigare och att det var bättre att inte konfrontera dem. Advokaten gjorde en anmälan, som avvisades av domaren på grund av bristande dokumentation. Nästa anmälan stoppades av karantänen i våras. Senast har en rättegång som skulle hållits 17 september, skjutits upp till november.
– Med hänvisning till de nya instruktionerna från statsåklagaren har jag nu begärt att en vräkningsorder utfärdas, citeras advokaten i Diario Sur.

Lisbeth Hokholt lade efter den inställda rättegången ut ett inlägg i gruppen ”Svenskar i Spanien” på Facebook. Hon skriver bland annat; ”Som privatperson är det lätt att drunkna i kampen mot byråkrati och rättssystem i Spanien.” Samt ”Vårt fall skulle behandlas i rätten igår 17 september. På grund av pandemin och den ökande smittspridningen i Spanien, ställde vi in vår resa. När vår advokat mötte upp till avtalad tid fick han besked om att ärendet skjutits upp till 12 november. Rätten visste inte att vi hade avbokat vår resa. Motiveringen som advokaten fick var stor arbetsbörda i rätten. Vi kunde med andra ord har riskerat att genomföra resan utan att få ärendet behandlat.”

Enligt inrikesdepartementet inkluderar det nya protokollet fördubblade resurser för att förbättra utredningsverksamheten kopplad till husockupationer. Särskild fokus läggs på kriminella organisationer, som ägnar sig åt att ockupera fastigheter för att olagligt hyra ut dem eller sälja dem till tredje part.

Även justitieministern Juan Carlos Campo har i en intervju med EuropaPress uttalat sig om problematiken. Han menar att om de åtgärder som nu vidtas inte visar sig tillräckliga, måste det till förändringar i lagen. Det ska dock ske sansat. Campo uppger att det inte går att neka till problemets existens och att det finns en stor social oro, som han som justitieminister måste ta på allvar.
– Om det måste till lagändringar, kommer det att ske, citeras Campo i EuropaPress. Men många gånger ligger problemet inte i lagen utan i åtgärderna som statsåklagarens instruktioner nu ska förbättra.