Några av medlemmarna i justitierådet som ansvarar för att skriva en rapport om regeringens lagförslag, har uttryckt viss tveksamhet kring hur texten gällande samtycke formulerats. Det är en av de viktigaste punkterna i projektet som leds av jämställdhetsdepartementet. De menar att texten ger en alltför snäv definition av ett begrepp som innehåller vaga juridiska termer och som kan skapa rättsosäkerhet. Det skriver tidningen Público.

Kommentarerna ledde till en serie kritiska uttalanden riktade mot departementet som leds av Irene Montero (Unidas Podemos). Vice borgmästaren i Madrid Begoña Villacís (Ciudadanos), raljerade i en intervju att vi måste ha med oss vittnen när vi går på date eller ta med ett skriftligt intyg för att uttrycka vårt samtycke till en sexuell relation. PP-ledamoten Beatriz Fanjul, frågade sig skämtsamt om vi måste gå till notarien varje gång vi avser ha en sexuell relation med någon.

Spanien är dock långt ifrån ensamt om att införa betydande ändringar i lagen som reglerar de sexuella rättigheterna samt i straffpåföljderna. Under de senaste fem åren har totalt elva EU-länder (Sverige, Island, Tyskland, Belgien, Storbritannien, Irland, Luxemburg, Grekland, Cypern, Malta och Kroatien) ändrat klassificeringen av sexualbrott i sina lagar. Ytterligare fem länder har påbörjat processen. Spaniens lagförslag ska snart debatteras i parlamentet. Danmark uppges godkänna en ny lag nästa vecka. Holland, Slovenien och Schweiz har påbörjat ett arbete för att ändra sina lagar. Samtliga reformer har gemensamt att de ställer samtycket i centrum för lagen.

I alla de länder där lagen har ändrats för att sätta samtycket i fokus, har det framförts tvivel och motstånd. Dels från rättsväsendet, dels från en del av invånarna. Kommentarer som de ovan nämnda, är inte unika för Spanien.
– Vi har hört dem i alla länder som gått igenom denna förändring, citeras Mónica Costa, koordinator för kampanjer om kvinnors rättigheter i Europa på Amnesty International, i Público.

Mónica Costa poängterar att det handlar om lagar som stärker individens sexuella självbestämmanderätt, särskilt kvinnornas. Det är de som i huvudsak utsätts för övergreppen. Lagarna är baserade på rätten att uttrycka sin vilja angående sexuella relationer med en annan person.
– Allt annat är våldtäkt, tillägger Costa.

Ett exempel som beskrivs i tidningen Público är Sverige, där samtyckeslagen gäller sedan 2018. Den ska vara väldigt lik den som ligger som förslag i Spanien och som bygger på principen att endast ett ja är ett ja. Även i Sverige fanns ett motstånd, det vanligaste argumentet var att lagen inte behövdes. Antalet anmälningar som leder till en fällande dom för våldtäkt har dock ökat markant sedan lagändringarna. Från 190 fällande domar år 2017 till 333 år 2019. Det visar Brottsförebyggande rådets (Brå) genomgång av samtliga tingsrättsdomar om våldtäkt mot kvinnor under 2019.

Enligt Brå står nya typer av övergrepp för större delen av ökningen, vilket skulle indikera att lagändringarna fått större effekt än vad många trodde. De nya fällande domarna gäller i stor utsträckning just den typ av situationer som lagändringen avsåg att täcka, till exempel fall där offret reagerat på övergreppet med passivitet.

De juridiska ändringarna som införts i flera länder och som Spanien är på väg att göra, innebär en avgörande förändring i vad som betraktas som ett sexuellt övergrepp. Det är ett paradigmskifte från en norm baserad på definitionen av övergrepp som en våldshandling eller mätt i offrets motstånd mot den sexuella akten, till att bygga på om det fanns ett samtycke eller ej. Rättegångarna handlar idag främst om att bevisa offrets motstånd, istället för att fokusera på gärningsmännen.
– Många studier visar dessutom att många kvinnor blir paralyserade vid ett sexuellt övergrepp, de hamnar i chock och kan varken göra eller säga något. Men det är inte det samma som samtycke och därför är lagändringen viktig, säger Costa.

Det mest kända våldtäktsfallet i Spanien som också lett till många protester och manifestationer, var fallet med den så kallade Flocken (La Manada). Fem män förgrep sig på en 18-årig flicka i samband med firandet av San Fermin-festligheterna i Pamplona 2017. Under rättegången granskades och ifrågasattes offrets agerande och brist på agerande betydligt mer än gärningsmannens beteende. Männen dömdes först för sexuellt ofredande, på grund av att domarna hänvisade till att det inte förekommit varken våld eller hot. Domen ändrades dock av Högsta Domstolen i juni 2019. Denna klassade händelsen som gruppvåldtäkt och höjde straffen från 9 till 15 års fängelse, för var och en av gärningsmännen.

Justitierådet hänvisar till händelsen och menar att den är ett bevis på att den gällande lagen fungerar. Vad den inte tar hänsyn till är det lidande som offret utsattes för under de nästan två år som hon tvingades gå igenom diverse juridiska processer och offentliga granskningar.

Lagändringarna kommer ursprungligen från internationella organ och avtal signerade av staterna gällande de mänskliga rättigheterna. Spanien antog 2014 Istanbulkonventionen, en internationell överenskommelse i Europarådet som syftar till att bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer. I artikel 36 står bland annat att “Samtycke ska lämnas av egen fri vilja och bedömas med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.” Det står inget om att våld måste ha förekommit för att det ska betraktas som ett brott.

Ändringen av lagen har dessutom ytterligare en dimension. Den aktuella brottsbalken betraktar alla sexuella övergrepp mot en person som inte kan göra motstånd som ofredande. Det vill säga det bedöms som ett lindrigare brott med lägre straffpåföljd än en våldtäkt. Det gäller exempelvis när offret är medvetslöst på grund av droger eller alkohol.