Området runt Granada stad har drabbats av mer än ett hundratal mer eller mindre kraftiga skakningar de senaste tio dagarna. Efter de senaste som inträffade kvällen 26 januari, har regionalstyret deklarerat en situation av särskild beredskap inför risken för ett nödläge. Det innebär i praktiken en instrumentell uppföljning och studier av fenomenet samt olika informationsåtgärder till myndigheter och invånare.

Regionalpresidenten Juanma Moreno har uppmanat invånarna i Andalusien att hålla sig lugna och försäkrar att myndigheterna är förberedda med nödvändiga resurser om det skulle inträffa en kraftigare jordbävning. Han är visserligen bekymrad för den enorma seismiska aktivitet som registrerats sedan december, men samtidigt hoppas han att just dessa mindre skalv hjälper till att lätta på spänningarna mellan kontinentalplattorna och att vi därmed slipper en större jordbävning. Det skriver tidningen Diario Sur.

Orsaken till skalven är att de euroasiska och afrikanska kontinenterna i geologisk bemärkelse, för varje dag närmar sig varandra. Denna kontinuerliga rörelse har i sig ingen seismisk effekt på jordytan, men den ackumulerar energi på djupet som med jämna mellanrum släpps upp till ytan i form av jordbävningar. När en platta rör sig, rör sig även de runt omkring, vilket orsakar en serie av flera jordbävningar på raken. Det är det vi sett i Granada, med mer än hundra jordskalv på endast tio dagar. Den kraftigaste hittills inträffade 23 januari och uppmätte 4,4 på Richterskalan.

Boende i Granadaområdet är oroliga. Men enligt en artikel i El País är det främst skalvens närhet till jordytan som gör att de märks av. Intensiteten är egentligen klassificerad som låg eller måttlig. Det är först från och med sex grader, framför allt sju, som det finns anledning att bli orolig. Jesús Galindo Zaldívar är professor i geodynamik vid universitetet i Granada och biträdande chef för det andalusiska institutet för geovetenskap. I El País förklarar han att faktiskt är denna serie av mindre jordbävningar det bästa som kan hända, med tanke på omständigheterna.

Den första av dessa omständigheter är att triangeln mellan Granada, Alboranhavet och Rifbergen i Marocko är en seismisk zon, då det är platsen där de eurasiska och afrikanska plattorna möts. Den andra är att plattorna är hårda och det är i gränserna mellan dem som rörelserna uppstår.
– Det är därför bättre att dessa områden då och då drabbas av en rad mindre skalv, än att det går en lång period utan någon seismisk aktivitet alls. Under den tiden ackumuleras nämligen energin i jordens innanmäte och sedan släpps plötsligt allt ut på en gång, citeras Galindo i El País.

Många små jordskalv bidrar alltså förhoppnings till att vi slipper en kraftig jordbävning. Enligt Galindo är det inte troligt att jordbävningarna i södra Spanien uppnår intensiteten av dem som drabbat exempelvis Chile och Japan. Enligt de studier som finns i dagsläget bör jordskalven i vårt område inte överstiga 5, eller möjligen 6, på Richterskalan.