För att analysera hur unga människors liv har förändrats har tidningen El Diario gjort en genomlysning av hur Spanien förändrats under tre generationer. De har samlat in och analyserat information gällande tillgång till bostäder, arbetsmarknad, utbildning, fritid, värderingar, inflytande, traditioner samt hälsotillstånd för dem som var mellan 20 och 34 år på 1980-talet, vid millenieskiftet samt idag.

Den första gruppen tillhör till största delen den så kallade babyboomgenerationen. De är födda under befolkningsexplosionen under Francoregimen och är idag mellan 60 och 75 år. Den andra gruppen består främst av personer som tillhör den så kallade generation X, som föddes under den spanska transitionen, det vill säga övergången från diktatur till demokrati. De är idag mellan 40 och 55 år gamla. Samt gruppen som är ungdomar nu, födda kring millenieskiftet och delar av generation Z.

De flesta av nedanstående indikatorer hänvisar till situationen för ungdomar mellan 20 och 34 år för åren 1981, 2001 och 2020. I några fall har åldersspannet utvidgats något och ibland används siffror från andra år fram till 1987, på grund av brist på tillgängliga uppgifter. Det har inte heller tagits hänsyn till mer subjektiva förändringar i samhället, som de som är avhängiga de teknologiska framstegen eller kulturella förändringar.  

Om vi börjar med att titta på utbildningsgraden så är dagens ungdomar betydligt mer utbildade än tidigare generationer. Att läsa på universitet och avsluta högre studier var på 1980-talet en lyx som endast några få kunde unna sig. Knappt en tiondel av ungdomarna mellan 25 och 34 år hade en högre utbildning 1981. Denna tendens har förändrats radikalt med de utökade utbildningsmöjligheterna de senaste 40 åren.

Framstegen inom utbildningssystemet, utbyggnaden av antal universitet och det ökade utbudet av program, har lett till att nästan hälften av ungdomarna 2020 hade avslutat en högre utbildning. Siffrorna visar att tillgången till universiteten i Spanien har utvidgats exponentiellt de senaste decennierna och dagens unga generation är alltså betydligt mer välutbildad än de tidigare.  

Går vi vidare och studerar bostadssituationen så sker frigörelsen från föräldrarna senare idag än tidigare. Även om det inte rör sig om några radikala förändringar, så kan man kanske tycka att det snarare borde ha gått på andra hållet. Att bo med sina föräldrar upp i 30-års åldern är inte så vanligt som man kan tro i Spanien. Men det är vanligare idag än det var för 40 år sedan.

Fler 20- och 30-åringar skjuter idag upp frigörelsen, på grund av svårigheterna att köpa eller hyra en egen bostad. Idag bor 26 procent av dem mellan 30 och 34 år fortfarande med sina föräldrar. År 1987 var motsvarande siffra 18 procent. Det samma gäller de mellan 25 och 29 år. Idag bor 57 procent av dem med sina föräldrar, medan motsvarande siffra på 1980-talet var 44 procent.

Fastighetsboomen som rått i Spanien sedan 1990-talet har fått bostadspriserna att stiga kontinuerligt, utan att det följts av en motsvarande höjning av lönerna. På 1980-talet kunde man köpa en genomsnittsbostad på 94 kvadratmeter för motsvarande tre bruttoårsinkomster, enligt centralbanken. En kostnad som har mångdubblats sedan dess. Om vi idag lägger alla våra intäkter på att köpa en bostad, tar det mer än sju år att betala av den.

Går vi vidare till ungdomarnas hälsa så går de visserligen oftare till läkaren än tidigare generationer, men samtidigt uppfattar de själva sin egen hälsa som bättre. Vilket kan tolkas både som att sjukvården är mer tillgänglig för alla idag och att dagens ungdomar bryr sig mer om sin hälsa än vad deras föräldrar gjorde när de var unga. Uppgifter från den årliga statliga hälsoenkäten visar att dagens unga går betydligt oftare till läkare än tidigare generationer. År 2017 hade 80 procent av dem mellan 15 och 34 år träffat en läkare under de senaste tolv månaderna. I slutet av 1980-talet var motsvarade siffra 64 procent.

Samma enkät återspeglar även att dagens ungdomar uppfattar sin egen hälsa som bättre, både ur fysisk, psykologisk och sociokulturell aspekt. Resultaten visar att hela 87 procent av dem som var 25 till 34 år år 2017 ansåg att de hade en god eller mycket god hälsa.

Samtidigt har dock övervikten ökat. Mat- och levnadsvanorna i Spanien har förändrats radikalt under de senaste 40 åren. En av många indikatorer som återspeglar hur ungdomar lever och äter är övervikten. Enligt den nationella hälsoenkäten har andelen ungdomar med övervikt ökat med sex procentenheter, jämfört med i slutet av 1980-talet. År 2017 uppvisade nästan en tredjedel av dem mellan 25 och 34 år, övervikt, medan andelen för två generationer sedan låg på 23 procent.

När det gäller värderingar så visar ungdomarnas tro, flera decennier i förväg, den gradvisa sekulariseringen i Spanien. Har de unga slutat att tro på Gud? Enligt uppgifter från det sociologiska forskningscentret CIS (Centro de Investigaciones Sociológicas) gäller det för en majoritet. År 1981 betraktade sig mindre än 20 procent av ungdomarna som ateister, agnostiker eller icke troende. 40 år senare har andelen tredubblats och nästan 60 procent av Spaniens ungdomar befinner sig utanför religiones inflytande. 

Religionens fall sammanfaller dessutom med ett minskat inflytande av de riter och traditioner som associeras med katolska kyrkan i Spanien. En av de mest anmärkningsvärda förändringarna gäller äktenskapet. På 1980-talet var det mycket vanligt att en person mellan 20 och 34 år redan hade varit på flera bröllop för jämnåriga vänner och även på sitt eget. Hela 59 procent av ungdomarna var gifta 1981. 

Situationen har förändrats radikalt på bara 40 år. Idag är äktenskapet snarare ett undantag än en regel, endast 16 procent av ungdomarna har valt att gifta sig. Av de få som ingår äktenskap är det än färre som gör det framför en präst. Bara ett av fem bröllop firades i kyrkan 2019.

Ungdomsarbetslösheten är kanske ett av de allra sorgligaste kapitlen i redogörelsen för ungdomarnas situation över tid. Den upplevde endast en nedgång under bostadsbubblan, både före och efter den har ungdomarna kämpat mot en högre arbetslöshet än befolkningen generellt. Redan på 1980-talet var ungdomsarbetslösheten sju procentenheter högre än den genomsnittliga arbetslösheten. För att vara exakt så låg den 1987 på 27 procent, jämfört med snittet på 20 procent. År 2020 var 23 procent av dem mellan 20 och 34 år, arbetslösa, jämfört med snittet på 16 procent.

Som en konsekvens av låga löner, osäkra förhållanden, en instabil arbetsmarknad samt även kulturella förändringar och värderingar, så får spanjorerna allt färre barn och allt senare i livet. År 1981 var förstagångsmammorna i snitt 24 år gamla, år 2001 var de 29 år och 2019 var genomsnittsåldern 31 år. År 2019 nådde nativiteten historiskt låga nivåer. På 1980-talet fick spanjorskorna i snitt 2,04 barn och i dagsläget ligger nivån på 1,24.

När det gäller den traditionella rollfördelningen med kvinnan som ensam ansvarig för hushållssysslorna, har kvinnans intåg på arbetsmarknaden dock förändrat mycket de senaste decennierna. Allt färre kvinnor väljer idag att avsäga sig sin egen karriär och stanna hemma. I början av 1980-talet var endast 27 procent av kvinnorna aktiva på arbetsmarknaden. Idag har denna siffra fördubblats och ligger på 53 procent.

Denna tendens syns även bland de yngre än 35 år. År 1987 arbetade 57 procent av kvinnorna i denna åldersgrupp och i dagsläget är det 71 procent. Det var just de som var unga på 1980-talet som gick i spetsen för denna förändring. För ett massivt kvinnligt inträde på arbetsmarknaden, efter flera decennier av diktatur och i en kontext av spirande demokrati.

Arbetsdagarna i Spanien förkortas kontinuerligt, dels tack vare årtionden av reglering av arbetstagarnas rättigheter, dels på grund av en ökning av antalet deltidsavtal. År 1981 var den genomsnittliga arbetstiden per anställd 41,3 timmar per vecka. År 2001 hade snittet sjunkit till 38,3 timmar per vecka. År 2019 låg snittet på 36,7 timmar per vecka. På senare tid har arbetsdagens längd åter blivit en omdebatterad fråga och en del företag har börjat experimentera med införandet av fyradagars arbetsvecka.

En annan verklighet för dagens unga är att de i högre utsträckning bor i städer, jämfört med tidigare generationer. Allt fler unga väljer bort att bo i mindre samhällen på landsbygden. Utflyttningen från landsbygden kan sammanfattas med hur andelen människor mellan 16 och 44 år som bor i kommuner med färre än 10.000 invånare har förändrats. År 1981 var det 25 procent och i dagsläget är det 18 procent.

De allra flesta väljer dock inte att bo i storstädernas centrum, utan föredrar städernas utkanter eller förorter. Just nu dras ungdomarna främst till att bosätta sig i kranskommunerna runt de stora städerna som Madrid och Barcelona.

Utflyttningen från landsbygden har även lett till en nedgång inom jordbrukssektorn i Spanien. Och vice versa, jordbrukssektorns kollaps har lett till att den allt mindre bidrar till sysselsättning, vilket i sin tur leder till avfolkningen av landsbygden. Oavsett vad som är hönan och vad som är ägget, arbetar dagens ungdomar i betydligt mindre utsträckning inom jordbruket jämfört med för 40 år sedan.

Avindustrialiseringen sedan 1980-talet och jordbrukssektorns minskade betydelse, har lett till att vikten för dessa två sektorer har minskat avsevärt bland den totala sysselsättningen för ungdomar mellan 20 och 29 år.

Ytterligare ett minus för dagens unga är att de i dagsläget besitter färre maktpositioner än förr och därmed har mindre inflytande i samhället. Unga människors minskade tillgång till beslutsfattande positioner (politiska, affärsmässiga och sociala) återspeglas bland annat i kongressen. Efter det senaste riksvalet 2019 blev Marta Rosique (ERC), 23 år gammal, kammarens yngsta medlem. Hon tillhör en minoritetsgrupp. I dagsläget är endast sex procent av kongressmedlemmarna, 22 av totalt 350, yngre än 35 år. Ungdomarnas representation i kongressen har minskat kontinuerligt. År 2001 utgjorde de elva procent av delegaterna och 1981 låg andelen på 13 procent.

En positiv trend är dock att kongressen på dessa 40 år har ökat den kvinnliga representationen, inte minst efter antagandet av jämställdhetslagen 2007. År 1981 utgjorde kvinnorna endast sex procent av kongressmedlemmarna, 20 år senare utgjorde de en tredjedel och i dagsläget är de 44 procent. 

Historiskt sett har trafikolyckor varit den främsta dödsorsaken bland unga människor. Förbättringar i trafiksäkerheten och trafikmyndighetens informationskampanjer har dock minskat antalet dödsoffer i trafiken rejält. År 1981 låg frekvensen över dödsolyckor i trafiken bland personer under 35 år på 18,5 per 100.000 invånare. Tjugo år senare låg siffran på ungefär samma nivå. Sedan dess har dödsolyckorna i trafiken bland ung, sjunkit till 4,5 och är inte längre den främsta dödsorsaken.

Självmord och självskador som tidigare låg på tredje och fjärde plats, har flyttats upp till andraplatsen. Anledningen är dock inte att de ökat, utan att andra dödsorsaker bland ungdomar minskat betydligt.

Ytterligare en positiv trend är att tobaken idag inte lockar lika många unga som på 1980-talet. Mer än hälften av dem mellan 20 och 34 år angav att de var rökare i den nationella hälsoenkäten. Av dem svarade mer än 20 procent att de rökte mer än 20 cigaretter om dagen. Hundratals antirökkampanjer, höjda skatter och flera antitobakslagar senare, har konsumtionen halverats jämfört med för fyra årtionden sedan. I dagsläget röker endast en fjärdedel av ungdomarna regelbundet.

Vi kan nog konstatera att livet för de spanska ungdomarna har förändrats på många sätt det senaste 40 åren, mycket till det bättre, men inte allt. Framför allt inte på arbetsmarknaden, när det gäller möjligheten att flytta hemifrån samt bilda familj för dem som så önskar. Deras hälsa har dock blivit bättre, bortsett från övervikten. Jämställdheten mellan män och kvinnor har ökat och allt fler unga människor är betydligt mer välutbildade än förr i tiden.