Det var inte så att de inte var förvarnade. Dels hade Kent Yrjas läst om den senaste tidens attacker av späckhuggare mot fritidsbåtar utanför den spanska sydkusten och dels hade han samma natt hört flera andra segelekipage som skickade ut nödrop, precis utanför Gibraltar, efter att de attackerats av späckhuggare.
–Det tog ett tag innan jag fattade vad som hände oss. Det var strax efter klockan sex på morgonen och fortfarande mörkt så jag såg ingen späckhuggare och dessutom rådde det ganska hård sjö, berättar Kent.

Segelbåten krängde till. Först inte så kraftigt, men det räckte för att autopiloten skulle slitas loss. När plötsligt rodret också började åka runt våldsamt förstod Kent Yrjas att det inte berodde på strömmarna.
–Det var väldigt otäckt och man blir ganska skärrad när ens segelbåt börjar kastas runt som en pingpongboll.

Kent kunde höra hur inte bara rodret, utan även en del av skrovet sprack. Lyckligtvis upphörde attacken efter ungefär tio minuter.
–Det hade nog räckt med bara några smällar till för att vi helt skulle förlisa.

Under de ångestfyllda minuterna kallade de på hjälp genom att skicka ut ett Mayday på kanal 16 på com-radion. Till deras förskräckelse fick svenskarna först till svar av den spanska sjöräddningen att de skulle återkomma, men efter ungefär 15 minuter dök det upp en motorbåt som bogserade dem in till hamnen i Barbate (Cádiz).
–Vi fick sitta kvar i segelbåten medan vi bogserades i sju knops fart och jag var hela tiden rädd för att späckhuggarna skulle attackera på nytt, berättar Kent.

Väl i hamn lades deras segelbåt i torrdocka och då var de tvungna att finna alternativ logi. Just nu är de på ett hotell och ingen av dem talar spanska, så det har varit omständligt med byråkratin. Kent har dock konstaterat att det sönderslagna rodret och den 15 centimeter stora sprickan i skrovet kostar mer att laga än vad han kan bekosta.
–Vi har fått ett kostnadsförslag på 55.000 kronor för reparationen och själva segelbåten är nog inte värd mer än 20 000. Dessutom säger mitt försäkringsbolag Folksam nu att de inte täcker skadorna för att min försäkring inte gäller i vissa zoner. Detta har jag överklagat till konsumentombudsmannen.

Kent Yrjas, 48 år, är från Kramfors och har seglat sedan barnsben. På senare år har hans passion för seglingen förstärkts och han har givit sig ut på turer varje sommar. I år gav han sig av från Lomma i Skåne och även om han haft en del motorproblem på vägen såg han fram mot att segla i Medelhavet ända till Grekland. Där tänkte han låta båten stå, för att fortsätta äventyret i september. De planerna måste skjutas upp på obestämd tid.
–Jag skrotar nu båten och budar hem utrustningen så får vi se vad som händer, berättar Kent.

Han är säker på att han kommer fortsätta segla, bland annat håller Kent på att ta skepparexamen, men menar att han fått sig många tankeställare.
–Frågan är exempelvis om man i fortsättningen vågar sova i båten när man är ute.

De hade blivit varnade för risken av attacker vid den sydspanska kusten och grundrådet är att hålla sig inom tio sjömil från land och på max tjugo meters djup.
–Problemet är att det finns flera zoner på kartan som är markerade som skyddade, vilket tvingar oss att navigera runt dem, ut i vatten där det är upp till 60 meter djupt, förklarar Kent.

En klen tröst är att de inte är de enda drabbade. Just nu finns ett halvdussin segelbåtar som ligger för reparation i hamnen i Barbate. Några är betydligt större en Kents båt, vissa upp till 17 ton, och alla har de sönderbitna roder.
–Man kan tydligt se märkena efter späckhuggarnas tänder på min båt.

Kent tillägger en kuslig detalj som han diskuterat med ett ryskt par som upplevde en liknande situation som han och hans kompis. Uppenbarligen blev båda attackerade av en späckhuggarhona och hennes unge. Först gick honan fram och bet lätt på rodret, som för att visa hur man gör och sedan fick ungen försöka. Därefter såg honan till att avsluta jobbet ordentligt.
–Det verkar onekligen som att späckhuggarna lär varandra det här beteendet, konstaterar den nu strandade Kent Yrjas.