Nyckeln går inte att vrida om. Kvinnan, som alltid bär en turban om huvudet, blir alltmer frustrerad. Maria José Roquero Rodríguez ska hålla en introduktionskurs i dubbning om mindre än en timme i denna vitkalkade kommunala lilla byggnad i en andalusisk by, men får inte upp dörren. Där bakom ligger utrustningen men varken hon själv eller deltagarna kan just nu ta sig in till den. Stressat undrar hon om hon måste ställa in…

En del utlänningar blir förvånade över att allting fortfarande dubbas i Spanien. Dataspel, tv-program och biofilmer. Bara enstaka biografer erbjuder film på originalspråk. Det är lätt att tänka att intresset för dubbat material sjunker nu när det är så enkelt att strömma filmer och serier på originalspråk, men så är inte fallet. María José menar att det till och med är tvärtom, vilket märks på dubbarskolorna. Hon undervisar själv på skolan DoblArte i Sevilla.
– Intresset för dubbskolor har exploderat, säger María José, och nämner att det inte bara är den stora mängd lättillgängliga tv-serier som fått behovet och intresset för dubbning att öka, utan även Tiktok och liknande appar.

Allt fler lägger ut egeninspelade videor, eller filmklipp som man gör egna röster till. Många vill att det ska låta professionellt.

1929 dubbades den första filmen till spanska. Filmen hette Río Rita. Fyra år senare bildades ett flertal dubbningsstudior där dubbarna arbetade tillsammans i olika produktioner. Under diktaturen var Francisco Franco positiv till dubbandets möjligheter. Dels kunde man ena landet Spanien genom att alla filmer var på samma språk, dels var det lätt att censurera utländska filmer genom att ändra orden.

Idag är alla i Spanien vana sedan barnsben att höra filmer och tv-program på spanska. De flesta önskar inte ha det på något annat sätt. För den som inte är van är det en ansträngning att höra filmen på ett främmande språk samtidigt som man läser dialogerna på en textremsa.

För den som är ovan vid dubbning kan detta kännas som en krock. Kända skådespelare har andra röster än de man är van vid, och de talar på ett sätt som ofta inte låter naturligt.
–Jag förstår kritiken. En del filmer är det synd att de dubbas. Men andra blir faktiskt bättre. Ta de här serierna som går på Antena 3 vid lunchtid…

Själv föredrar María José dubbade versioner.
–Det beror på vilken film det är, men jag föredrar att se dubbat, även om jag är van att se film på originalspråk.

Denna lördagseftermiddag är det tredje och sista kurstillfället i den andalusiska byn för gruppen som vill få en inblick i dubbandets konst. María José lyckas till slut vrida om nyckeln och låsa upp lokalen. Snabbt drar hon fram svarta stolar med mjuka sitsar, tar fram manuspapper och startar i gång dator och tv-skärm. Kursen är en kort introduktion som ger deltagarna en inblick i vad som krävs för att dubba och hur dubbning går till. Tidigare kurstillfällen har varit teoretiska, men idag ska deltagarna dubba några korta sekvenser av två olika tv-program, ett engelskt och ett japanskt. Det är långt svårare än det verkar och det kommer att ta hela eftermiddagen.

María José är 54 år och har jobbat som dubbare sedan hon var 23. Att hon kom att ägna sig åt dubbning var en slump.
–Jag växte upp i Madrid. När jag var 15 år flyttade min familj till Sevilla. Min syster sökte senare till en dubbskola där, men när hon fick besked om att hon var antagen hade hon blivit erbjuden ett jobb och valde det i stället.

María José bestämde sig för att ta systerns plats.

På en dubbningsskola får man bland annat studera andning, språkmelodi, röstregister och hur vokaler och konsonanter ska uttalas korrekt. En dubbare – eller röstskådespelare om man så vill, María José påminner om att det inte handlar om att läsa text utan att göra en skådespelartolkning – måste tala neutralt. Efter drygt 30 år i yrket har María José inga problem med att lägga bort dialektala uttal från Madridregionen och Andalusien som hon använder i vardagligt tal. Det märkliga är att det neutrala uttalet alltid kommer fram automatiskt när hon blir arg.

Efter utbildningen fick hon göra radiopolisröster och röster som hördes i sjukhusserier, därefter blev det mer avancerade jobb.

María José har varit röstskådespelare i filmer som Casper och A silent voice, men det är framför allt en roll som gjort henne känd – som Pilaf i den kultförklarade mangaserien Dragon Ball.

I ett land där mest barnprogram dubbas tänker man kanske inte så mycket på vem som gör rösten, men det är annorlunda i Spanien, där just dubbarna har en särskild roll i filmupplevelsen. Därför var det inte bara tv-serien Dragon Ball som kultförklarades, utan även de spanska röstskådespelarna.
–Den var rolig att göra. Pilaf har mycket karaktär och jag känner för honom, säger María José som fick möjlighet att spela ut hela sitt register i rollen.

I nya bekantskaper imponerar det alltid när hon berättar att hon gjorde Pilafs röst och hon får ofta skriva autografer. Hemma har hon en hög med kort på den tecknade Pilaf, som hon brukar för att skriva autograf på och ge bort. Och ett par veckor efter denna nybörjarkurs ska hon ge en masterclass i dubbning i Jaén, med Dragon Ball som tema. Hon är inbjuden som speciell gäst och föreläsare. María José ska inte bara tala om dubbning utan det blir också tillfälle att fotograferas och gå ut och äta tillsammans med henne på kvällen.
–Rarararerereririri…

Kursdeltagarna har samlats i bylokalen och börjat värma upp sina röster.

María José förklarar vikten av att ta hand om sin röst, den är dubbarens arbetsredskap.
–Jag borde ta bättre hand om min röst. Inte röka, inte vara uppe sent. Men jag har alltid förlitat mig på att den ska återhämta sig. Nu får jag ofta spela äldre kvinnor så nu går det bra ändå.

Deltagarna har ställt sina manus på notställ. Rollfigurer delas ut och därefter är det dags att se de sekvenser som ska dubbas på tv-skärmen.

Den första sekvensen är mindre än en minut lång. Det är en otäck scen, blodig, känslofylld, någon är mördare, någon annan polis. Det är obehagligt, men scenen fungerar utmärkt för att skådespela med replikerna.
–Titta på ögonen, inte bara på deras läppar, instruerar María José.

Sekvensen spelas upp om och om igen. Deltagarna iakttar röster, tonfall och hur skådespelarna interagerar med varandra. Att dubba handlar inte om att läsa repliker utan om att agera själv. Det är det som är röstskådespeleri. Man talar inte naturligt, vilket den som sett dubbade filmer vet, utan på ett speciellt sätt som de spanska röstskådespelarna använder. Det är inte meningen att talet ska låta naturligt.

Nästa steg för deltagarna är att prova dubba samtidigt som man hör de engelska rösterna. Det är svårt att få talet att passa, att inte tala för långsamt eller för snabbt.

En av deltagarna försöker om och om igen utan att hennes lärare blir nöjd.
–”Jag kommer inte tillåta att du säljer flickan!”
–Nej! Det måste gå fortare! Hör du inte att nästa replik hinner börja innan du är klar?!

María José är otålig. Hon kräver att deltagarna lyssnar noga, är koncentrerade och utvecklas. Annars förlorar hon tålamodet och stämningen i rummet blir spänd.

Till slut är det dags att spela in deltagarnas röster, utan det engelska talet i bakgrunden. Det blir många omtagningar.

Omtagningar är något som María José själv slipper. Efter många år i yrket brukar hon sätta replikerna direkt, ofta utan att ens öva innan.

När hon började arbeta som röstskådespelare fanns fem olika studior för dubbning bara i Sevilla. Dubbarna arbetade tillsammans i de olika produktionerna. María José saknar det. Numera arbetar alla hemifrån, ensamma.
–Det var mer dynamiskt och finare när vi jobbade tillsammans. Nu sitter vi med våra lurar hemma, en och en. Det går snabbt att göra många scener, men man har förlorat i kvalitet.

Hon själv har inrett en liten studio hemma i sin garderob. Utrymmet är minimalt. Väggarna har isolerats och mikrofonen har en leksaksboll i skumgummi över sig - ett budgettrick för att få ljudet att låta bra, menar Maria José. På en hylla ligger högen med Pilaf-kort att skriva autograf på.

Hon har ingen drömroll, men vill helst göra spännande biroller.
–Biroller kan vara hysteriska, galna eller elaka. Huvudroller brukar vara tråkiga och tama, säger María José som helst vill få utrymme att agera ordentligt med rösten. Som i Dragon Ball.

Oavsett vilka roller som väntar henne kommer hon förmodligen alltid att förknippas med Pilaf.