Och naturligtvis, den svenska kakelugnen i sällskapsrummet gör ju sitt till för att ge en nordisk touch.
För Karl Otto och Lise Skogland är det lilla hotellet i Granada ett kulturprojekt. Huset byggdes 1640 och har en lång historia. När paret fann det som skulle bli en två år lång utmaning, var det en ruin sedan länge, ockuperat av hemlösa.

Kakelugnen är ett av få moderna inslag, en extra krydda, i en miljö minutiöst skapad för att ge den rätta känslan av autenticitet.
En del av originalinredningen har räddats och renoverats, framför allt trädetaljer som en del fönster och porten vid huvudingången.
—Den fann vi på ett lager i stan, berättar Lise. Förre ägaren hade gömt undan den så den inte skulle stjälas.
På väggen en tavla med gammalt arabiskt motiv. Spanska antikviteter.
—Vi har köpt saker lite här och var, säger Lise. Blandat gammalt med nytt.

Konstnärliga sängar
Det finns 25 rum varav två sviter och en ”mirador” med utsikt över Alhambra. Rummen är enkelt men smakfullt inredda, varje sänggavel är unik, vacker som ett konstverk och madrasserna ljuvliga.

På kvällen bjuds på ett glas manzanilla från Jeréz i bodegan. Där plockar gästerna också själva sin vinflaska och betalar i receptionen. På morgonen ett litet, men utsökt urval av spanska produkter med kontinentala inslag; nyskuren serranoskinka, färskpressad apelsinjuice, jordgubbar, melon, ost, korv, yoghurt, kaffe och the, tortilla de patatas, tomat och marmelad.

Granadas smultronställen
Även om det lockar att stanna inom hotellets murar och bara vara, så måste man faktiskt utnyttja att det är gångavstånd till allt som är värt att uppleva i Granada.

Ingunn Krokun tror sig känna till Granadas smultronställen bättre än granadinerna, och berättar gärna för gästerna om sina tips.
—Man ser saker och ting när man kommer utifrån, säger Ingunn som kom till stan för tre år sedan. Få har besökt klostret i Sacromonte, och många tror att flamencoklubbarna bara är för medlemmar.

I örvigt rekommenderar hon Baños Arabes, två minuter från Casa de los Migueletes. Tapasbarerna, såklart, som Granada är vida känt för, och så Alpujarras på sydsidan av Sierra Nevada med sin små pittoreska vandringsstigar.
—Det bästa med Granada är människorna. Det är mycket sång och musik och man går ut på en bar och pratar med alla.
I receptionen där Ingunn jobbar, finns en lista på stans restauranger. I hotellets egen lilla matsal serveras bara frukost.

Från rektor till receptionist
Ingunn är den enda norskan på Casa de los Migueletes. Hon jobbade som rektor på en skola i Norge när hon bestämde sig för att ta ett så kallat friår för att läsa spanska.
—Jag hade läst allt om Spanien och tyckte att Granada hade det jag sökte av spännande historia och kultur.
—Jag är väldigt flygrädd, men Karl Otto och Lise Skogland som var med på samma plan, lugnade mig.

Det var 8 september 2001. Det visade sig att paret skulle öppna ett hotell. Ingunn sa till dem att ringa om de behövde någon i receptionen. De träffades några dagar senare för lunch och blev goda vänner.
—När det närmade sig öppningen frågade de om jag ville jobba för dem och så blev det.

Gammalt polishus
När Karl Otto och Lise berättar om Casa de los Migueletes, om hur allt började, om renoveringen och om resultatet, inser man att inte en enda detalj lämnats åt slumpen. Allt är väl genomtänkt. Med målet att återskapa så mycket som möjligt av det ursprungliga Casa de los Migueletes. Huset är spanskt-moriskt. Från början ett adelshem och i mitten av 1800-talet kasern för ”los Migueletes”, föregångarna till dagens ”Guardia civil”.
—De bodde bara här i tio år men det var så huset fick sitt namn, berättar Karl Otto.
—Vi har förändrat väldigt lite. Tack vare gamla skisser visste vi hur huset såg ut.

Så gott det gick restaurerade de originalet, i övrigt jagade man värdiga kopior. En freskmålning återskapades med hjälp av folk från universitetet. Sänggavlarna kommer från byn Espiña i Portugal, ett över 100 år gammalt snickeri. Allt kakel är från Granada. Dörrar och klinkers från Antequera.
—Springbrunnen i pation är en kopia, berättar Lise. Originalet från 1640 hade sålts till en stor ”finca” utanför Granada. Ägaren ville inte sälja tillbaka den men vi fick lov att skicka dit en person från universitetet som studerade originalet och gjorde en sann kopia.

Billigare riva och bygga nytt
Karl Otto och Lise har hus i La Herradura och hade varit mycket i Albaicín, som de menar är en av de vackraste gamla stadsdelarna i Europa.
—När jag kommer till Albaicín, då är jag hemma. Det är helt klart Granadas charmigaste kvarter.

Karl Otto är hotellutvecklare och har jobbat med många arkitekter i Granada.
—Här finns några av de bästa restaureringsarkitekterna och flinka snickare. Vår vän Carlos Sánchez, fann huset, menade att det kunde bli hotell och rekommenderade oss att köpa det.
—Vi var skeptiska i början, säger Lise. Men Carlos gjorde skisser och efter ett halvår köpte vi det.
—Det skulle varit betydligt billigare och enklare att riva och bygga nytt, men här finns så enormt mycket historia i väggarna, så mycket kvalitet, så vi kände att vi ville göra en restaurering. För oss var det ett kulturprojekt.

Casa de los Migueletes
Calle Benalua 11 (Plaza Nueva), Granada
958 210 700
info@casamigueletes.com
http://www.casamigueletes.com