Som förälder ställs man oavsett var man befinner sig ständigt inför nya utmaningar, som man ofta inte har en aning om hur man skall hantera. I efterhand undrar man hur man egentligen tänkte när man tog beslutet. Ibland finns det inget slut på den inre rösten som vänder och vrider på allt man sagt, gjort för och med sina barn eller som den inre elaka rösten säger: ”emot” sina barn.

”Kanske skulle det ha blivit bättre om jag bara hade... eller om jag inte…" och så vidare. Det kan vara svårt att få stopp på denna skuldbeläggande röst inom sig. Rösten är densamma oavsett var du befinner dig geografiskt, men orden kan skilja sig åt beroende på att utmaningarna du ställs inför kan vara annorlunda i Spanien, jämfört med om du är förälder i Sverige.

Som svensk förälder i Spanien är du i en utsatt position, eftersom du har valt att bosätta ditt barn utomlands. Väljer du då också att inte integrera ditt barn i det spanska samhället hamnar du i en svår sits. Antalet lekkamrater för barnen blir väldigt begränsat. Detta i kombination med att man ofta saknar släktingar som kan vara fysiskt närvarande och hjälpa till, gör att det krävs så oerhört mycket mer av dig som förälder.

Det är ofta svårare att få barnpassning och om barnen saknar tillräckligt med umgänge hänger mycket på dig att sysselsätta barnen. Det ger dock inte samma stimulans och utveckling som lek med barn i samma ålder.

Även om barnet har vänner kan det vara svårt även här, då avstånden mellan de svenska barnen rent geografiskt ofta är ganska stort och det blir svårt att få ihop vardagen tidsmässigt. En känsla av otillräcklighet är då inte långt borta. Många, framför allt fäder, brottas också med ett gnagande samvete över att vara borta mycket i långa tjänsteresor.

Gemenskapen i den svenska subkulturen är å andra sidan stor och barn som växer upp i den känner sig ofta väldigt hemma. Det ger dem en grundtillit och tillhörighetskänsla som i andra fall är svår att uppnå. Samtidigt skräms de att tro att världen utanför subkulturen är farligare än vad den faktiskt är. Ryktena går i all välmening, men barnet kan lätt få föreställningen att ljushåriga barn rövas bort var och var annan dag på Costa del Sol.

Andra omständigheter som att husen ofta har galler för fönstren så att de liknar fängelser, gör att barnet som inte integrerats riskerar att känna sig otryggt utanför den svenska subkulturen. Som förälder kan det också vara svårt att på Solkusten avgöra vad som utgör en verklig fara och vad som är lämplig utveckling samt ansvar för barnet i det nya landet. Barnet blir lätt överbeskyddat. Detta stressar många föräldrar ytterligare, då de blir oroliga för att deras barn far illa och inte utvecklas som de hade gjort i Sverige.

Ofta kan man börja ifrågasätta om valet att flytta verkligen var så bra, vilket späder på ångesten och det dåliga samvetet över att inte duga som förälder. Ibland kan man som förälder känna en sådan skam över att inte räcka till att det kan kännas svårt eller till och med omöjligt att prata med sina vänner eller närstående om det.

I värsta fall kan det gå så långt att man som förälder är så stressad över situationen att man till och med blir arg på sitt barn för att det är mobbat eller för att det på något annat sätt inte har det bra här. Man känner sig maktlös i en oerhört smärtsam situation.

I denna situation är det vanligt att man med ljus och lykta söker hjälp åt sitt deprimerade eller utåtagerande barn. Det är visserligen bra, men ännu viktigare är kanske att du som förälder får hjälp att hitta tillbaka till din energi och kärlek, då det faktiskt är du som är den viktigaste för barnet och som är bäst lämpad att hjälpa det. Bara genom att prata om det brukar en del av demonerna lägga sig. Man inser att man har handlat utifrån kärlek och vad man trodde var bäst för barnet.

Det finns ingen perfekt mamma eller perfekt pappa. Men längtan efter att få vara den där drömföräldern kan lätt bränna ut vilken sönderstressad förälder som helst. En utbränd förälder är inte en önskvärd situation för ditt barn, trots att Spanien faktiskt kan vara helt rätt val. Därför är det viktigt att söka stöd innan du hamnar där. Är du en av dessa utmattade och vilsna föräldrar är du välkommen att höra av dig till mig för att komma till rätta med det.

Leg. psykolog Mirja Johansson
Telefon: +34 622 633 947
E-post: mirja@psykolog.es
Hemsida: http://www.psykolog.es