”Hon har vant sig vid sitt nya vardagsrum. Baren. Det är trångt på stengolvet. Bordsben, stolsben och människoben. Putsade skor, turistsandaler, skor med klackar – alla trampar de runt som i en evig salsarytm. En klack parkerar sig på en annans tå. Gruskorn från tjurfäktningsarenan över gatan blandas med ihopknycklade servetter och använda tandpetare. Och som ett stjärnfall över allt – olivkärnorna.”

Dödsdömt projekt
Charlotta Rydholm flydde. Från ett överhettat Stockholm, fullt av unga, hungriga IT-specialister och pengar som flödade. Från den annalkande katastrofen, en mörk skugga som närmade sig och hotade att svälja den guldskimrande verklighet som egentligen bara var en dröm. Från ett sjukdomsbesked som skulle förändra hennes liv. Delvis till det bättre. Charlotta var 26 år och ansvarig att ro i land ett från början dödsdömt projekt.
– Vi skulle bygga upp ett försäkringsbolag som bara skulle finnas på nätet, berättar Charlotta. Det var år 2000, i Spanien...

Dessutom var den stora kraschen nära, IT-bubblan hade redan börjat krackelera.
– Det var på väg att gå åt skogen men ingen sade stopp, säger Charlotta som själv var en bricka i spelet, charmad och förblindad av pengarna och allt man kunde göra för dem, av korridorer med skateboards, färg och form, musik och unga kreativa människor.
– Det var härligt men också skrämmande, man undrade hur länge det skulle hålla. Fascinerande och omvälvande, samtidigt obehagligt.

Omedelbar förälskelse
Charlotta hamnade som projektledare i Madrid tack vare en mjuk lögn. Kunde hon spanska? Javisst. Efter två års studier på gymnasiet. När hon för första gången landar på flygplatsen Barajas inleds en passionerad kärlekshistoria. Hon minns fortfarande dofterna, ljuden och ljuset. För Charlotta var mötet med Spanien som att komma hem.
– Folk rörde sig, pratade och tog i varandra så som jag alltid gjort hemma i Sverige, de hade samma gester som jag. Det blev en omedelbar förälskelse.
– Samtidigt var det otroligt sorgligt för jag kunde inte ta den med mig hem. Det var en kärlekssaga som var tvungen att ta slut.

För Madrid var en stad som tog, allt var på älskarens premisser och till slut behövde Charlotta distans. Ju mer hon lärde känna sin nya hemstad, desto mer gick det upp för henne alla år hon inte varit där. Hon kunde aldrig bli en del av dess historia.
– Men det lärde jag mig så småningom, att inte fastna i det som inte går att ändra på.

Dråpliga minnen
Uppblandat med möten, ögonblick av fascination över vardagens fula och vackra detaljer, beskriver hon i sin bok också alla de dråpliga historier som en utlandssvensk snubblar över. Charlottas bok är inte en självbiografi, men baserar sig till stor del på en sann berättelse, hennes egen. Hon började skriva redan i Madrid, verkligheten överträffade dikten gång på gång och alla dessa tokigheter var tvungna att bli ihågkomna och delade med andra.
– I Spanien kan du knäppa på lyset i garderoben och istället tänds lampan i grannens kök.
– I vårt nya Madridkontor fick jag göra alltifrån att måla till att dra sladdar. När jag skulle banka fast en list kom jag åt en ledning, vattnet sprutade och portvakten i huset föreslog att jag skulle knyta en platspåse runt röret.

I ”Flykt (om så bara för en liten stund)” målar Charlotta upp de Madridmiljöer där hon rörde sig, de spanska vännerna, språkförbistringar, kampen för att få ett NIE-nummer, oändliga turer till banken och samtal med lägenhetsuthyrare. Som Spaniensvensk känner man igen sig, vi har alla varit där. Skrattat hysteriskt, gråtit förtvivlat, eller både och.

”Jag känner min buss”
Det är en lättsam bok, eller kanske snarare lättläst. För utlandssvenskar i allmänhet och Spanienälskare i synnerhet. Men också för den som upplevde IT-boomen från insidan. Och för den som lever med en svår sjukdom. Livets allvar gör sig påmint. Charlotta har MS, Multipel Skleros. Hennes egen bild av MS från barndomen var en gammal, svårt sjuk vän till familjen som satt i rullstol. I övrigt visste Charlotta nästan ingenting när hon själv fick diagnosen. Mer än att livet nu inte skulle bli alls som hon tänkt sig.
– Det har påverkat mig, framför allt lärt mig att acceptera livet, säger hon.
– Jag har MS, jag är inte MS-sjuk, den skillnaden är väldigt viktig för mig. Visst finns det risk att jag hamnar i rullstol men du kan bli överkörd av en buss och också bli förlamad.

Skillnaden menar hon, är att hon vet hur hennes buss ser ut, den kör alltid vid hennes sida. Boken handlar också om dessa rädslor. Hur hon lärde sig leva med dem istället för att fortsätta fly, att våga känna sig tillfreds och att fokusera på det som är bra.
– Det finns många saker att skratta åt.

Återvänder varje år
Charlottas tid i Madrid har nu iklätts hårda pärmar. Det är privat, personligt och en märklig men underbar känsla. Madrid har ett eget litet bo i hennes hjärta. Den första tiden efter uppbrottet försökte hon med ett distansförhållande. Men det höll inte. Stockholm vann duellen till slut. Några gånger varje år låter hon sig dock förledas. I sommar återvänder hon till Spanien för att resa runt med sin pojkvän Thomas och fyra månader gamla dottern Klara. Charlotta är kvar i en nu betydligt lugnare IT-bransch, driver eget, skriver och föreläser på Berghs School of Comunication. Hon vill gärna skriva fler böcker. Med debutromanen hoppas hon förmedla till läsarna känslan av att allt är möjligt.
– Att de nöjda slår ihop boken och säger ”jag visste det!”.

Unikt grepp
Författarcoachen Ann Ljungberg som bor på en båt och tillbringat den gångna vintern i Sevilla, är Charlottas förläggare. Därav smygpremiären på Costa del Sol. Ann berättar hur Charlotta var en av hennes allra första coachelever och att hon direkt fastnade för vad hon skrivit om Madrid.
– Charlotta har ett unikt grepp, uttrycker sig väl och är rolig. Hon har den där unika rösten alla förläggare letar efter, berättar en helt egen historia, stannar i den, reflekterar, samtidigt som det är ett himla driv.
– Hon har bra iakttagelseförmåga, läsaren befinner sig verkligen i Madrid, i kompisgänget där alla pratar i munnen på varandra. Och så får du lära dig en massa saker, hur det egentligen fungerar i Spanien.