Många kustsvenskar reagerade när dokumentären släpptes i början av december, förra året. Bland dem ett flertal personer som figurerar i filmen och som menar att de fick helt andra premisser om vad dokumentären skulle handla om. Redan titeln förefaller vilseledande, då en stor del av programmet fokuserar på uteliggare och alkoholkonsumtion. Många av de som intervjuades av Rudelius, under nära ett års tid, uppger att han uppgav att programmets avsikt var att analysera den svenska identiteten hos utlandssvenskar.

Av utfallet i Granskningsnämnden framgår att en av anmälarna är en av de som figurerade mest i programmet, den dåvarande kyrkoherden Mikael Jönsson. Det står nämligen att läsa:
”En anmälare, som medverkade i programmet, anser att hans predikan vinklades och klipptes på ett missvisande sätt. Han anser även att dokumentärfilmaren bröt mot en överenskommelse dem emellan om att inte lyfta fram personer och politiska partier i programmet.”

Mikael Jönsson led en stor mängd attacker efter programmet, där det visades hur han under en predikan kritiserade Sverigedemokraterna. Dessutom återgav dokumentären privata konversationer mellan bland annat Jönsson och hans hustru, kyrkoassistenten Lena Ottosson, där kyrkoherden skämtsam utbrister ”men jag är ju sosse!”.

Utfallet hänvisar även till andra anmälningar:
”Anmälarna anser sammanfattningsvis att programmet gav en missvisande och vinklad bild av svenskar som bosätter sig på den spanska solkusten. Flera anmälare anser att programmet var osakligt eftersom programmet fokuserade på alkoholister, missbrukare och hemlösa personer.”

”En anmälare anser att programmet var som en propagandafilm för Svenska kyrkans arbete i Fuengirola.”

”Ett antal anmälare är kritiska mot dokumentärfilmarens tillvägagångssätt och anser att han vid filmandet av programmet berättade för dem att programmet skulle handla om något annat än vad det gjorde.”

Granskningsnämnden friar dock programmet med bland annat följande motivering:
”Den personliga subjektiva utgångspunkten framgick väl genom programmets anslag och tydliga berättarröst. Dokumentärfilmarens skildring av olika människor i Fuengirola var en betraktelse med ett upplevt tidsperspektiv från platsen. Ett retroperspektiv där han skildrade platsen han besökte för över 20 år sedan och utifrån det gav han sin egen betraktelse av några svenskar som lever där idag. Det fanns ingen avsikt att ge en bild av helheten av de svenskar som lever på Solkusten eller i Spanien idag. Att en dokumentärfilmare har en friare roll i urval och skildring jämfört med till exempel ett nyhetsinslag anser SVT vara väl i linje med granskningsnämndens praxis.
SVT anser att det tydligt framgick att det inte var ett resereportage eller en objektiv granskning.”

Däremot avstår nämnden från att uttala sig när det gäller anklagelserna mot Per-Anders Rudelius om oetiskt agerande.
”Nämnden tillämpar bestämmelserna i radio- och tv-lagen och i programföretagens sändningstillstånd. Det ingår inte i nämndens uppgifter att pröva omständigheter kring tillkomsten av ett program, exempelvis i fråga om en reporters arbetsmetoder. Anmälarnas kritik i dessa delar lämnas därför utan åtgärd.”

I samband med den kontrovers som programmet väckte publicerade undertecknad följande blogginlägg:
https://www.sydkusten.es

Länk till dokumentären:
https://www.svtplay.se