(Publicerad 2005-07-01) Javier läser, liksom många av livräddarna i Málaga, på universitetet. Under fyra sommarmånader, juni till september, tillbringar han åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, på stranden. Idealiskt kan tyckas, att få betalt för att sola, titta på folk och emellanåt ta sig ett dopp i havet. Men det är ett krävande arbete – hundraprocentig uppmärksamhet på allt som händer och beredd att agera vid minsta misstanke om att något inte är som det ska.
—Det är ingen lek, säger Javier. Du har många människor på ditt ansvar.

Och han tillägger:
—Baywatch har ingenting med verkligheten att göra. Du kan vara som jag, smal och liten, men med en bra teknik kan du rädda en person som väger 100 kilo.
De flesta av Javiers kollegor är ungdomar, bara tre är tjejer.

Övervakning hela året
Stranden i Málaga, från cementfabriken på gränsen till Rincón de la Victoria till Guadalmar, är uppdelad i fyra zoner. Inom varje zon cirkulerar en båt och på land finns totalt 14 livräddartorn bemannade från 11 till 19. I Malagueta ligger livräddarbasen där det även finns en sjuksköterska. För bara några år sedan sköttes livräddningen av Röda Korsets volontärer. Numera köper Málaga kommun tjänsten av ett professionellt företag, i år Team Rescue.
—Kommunen intresserar sig mer och mer för övervakningen på stranden, säger Javier. Men fyra månader räcker inte, det borde finnas några livräddare som jobbade året runt.

Inga barnvakter
Förutom praktisk och teoretisk kunskap gäller det att vara i god fysisk kondition. Javier simmar varannan dag hela året. Innan säsongen börjar går han en vidareutbildning och genomgår tester i bland annat första hjälpen.
—Varje år måste man förbereda sig och förnya sin titel.

Javiers utrustning består av livräddningsbojen, som håller för åtta personer, samt en walkie-talkie. Han har kontinuerlig kontakt med sina kollegor, med båtarna och sjukvårdspersonalen. Alla turas om på de olika positionerna.
—Att sitta åtta timmar i samma torn och titta på havet skulle vara lite tjatigt, säger Javier.

Det gäller att ha ögonen öppna, att förebygga och ingripa helst innan något allvarligt inträffar.
—En del föräldrar tror till exempel att vi fungerar som barnvakter och håller inte koll på sina barn…

Virvlar och starka strömmar
Havet utanför Málaga är för det mesta ganska lugnt. Men blåsiga dagar bildas virvlar och starka strömmar. Flaggan på stranden visar om det är badväder eller inte; om den gröna flaggan är hissad är det ok att bada, gul flagg uppmanar till försiktighet och den röda avråder folk från att bada.
—Riktigt allvarliga incidenter har vi inte så ofta, på tre år har jag bara räddat sju personer ur vattnet, säger Javier. En enda gång har jag råkat ut för en drunkningsolycka - en man som trillat i hamnen och flöt upp på stranden tolv timmar senare.

En annan gång plockade de upp en äldre man som förlorat medvetandet men som återhämtade sig i ambulansen. - Till söndagslunchen blir det lite för mycket alkohol för en del…
—Det som berört mig mest var en kille i min egen ålder som bröt nacken när han gjorde volter vid strandkanten.

Farorna lurar dock inte bara i vattnet. Livräddarna får befatta sig med lite av varje, folk som skadar sig på stranden, svimmar eller får solsting. Javier dricker själv mängder med vatten, använder solglasögon med god skyddseffekt och varje halvtimme smörjer han och kollegorna in sig med solskyddsfaktor 45.

Ingen badsemester
För Javier är jobbet som livräddare drömmen. Han tror att han skulle tjäna mer som badvakt vid en swimmingpool men föredrar stranden – där har han fler kollegor.
—Om jag kastar mig i vattnet har jag alltid folk bakom mig, det är väldigt skönt.

Semester har han inte haft på tre år. Men blir det någon vecka över innan han återvänder till universitetet, siktar han på en resa med vännerna.
—Fast inte till stranden, säger han och skrattar. Då åker vi upp i bergen eller hyr ett hus på landet och har det lugnt och skönt.