Spanien slutade på 15:e plats i medaljtabellen, med fem guld, fyra silver och nio brons. Det var precis ovanför Sverige, på 16:e plats med fyra guld, fyra silver och tre brons (tabellen avgörs i första hand av antalet guldmedaljer). Med facit i hand är den spanska insatsen godkänd, men inte i nivå med de högt ställda förväntningarna.

Det fanns flera skäl till den spanska optimismen inför OS i Paris. Närheten till OS-staden väntades gynna spanjorerna, bland annat då det underlättade att ha många supporters på läktarna. Dessutom har Spanien de senaste åren storsatsat på elitidrotten, inom ramen för ”Team Spain”. Projektet har börjat ge resultat och inför OS hade de spanska idrottarna skördat avsevärt fler medaljer i stora internationella tävlingar än tidigare.

Det blev dock ett OS där Spanien allt för ofta snubblade på målsnöret. Förutom medaljerna knep de spanska idrottarna 51 diplom, av vilka nio var fjärdeplatser. Flera av medaljerna kändes också i underkant, som Carlos Alcaraz silver i tennisen, där han förlorade en mycket jämn final mot Novac Djokovic. Samtidigt som Alcaraz föll i herrsingelfinalen tappade John Rahm en ledning på fyra slag med åtta hål kvar i herrgolfen, och gick inte bara miste om guldet utan hamnade helt utanför prispallen.

Den medalj som undgick Spanien på det mest hjärtskärande sättet var den i badminton, när guldmedaljören i Rio de Janeiro Carolina Marín åter slet sönder sitt knä när hon var endast tio poäng från att säkra en ny finalplats. Spanjorskan från Huelva missade OS i Tokyo på grund av samma typ av skada och var otröstlig när hon tvingades linka av banan i Paris.

De regerande världsmästarna i damfotbollen tillhör också några av de spanska favoriterna som inte levde upp till förväntningarna. De förlorade semifinalen mot Brasilien och sedan matchen mot Tyskland om bronset.

Favoriter som höll var herrlandslaget i fotboll, som, vann en episk final i förlängningen mot värdnationen Frankrike, med 5-3. María Pérez vann två guld, ett av dem i par med Álvaro Martín, och ett silver i gång och Jordan Alejandro Diaz Fortun säkrade guldet i tresteg i sitt första hopp. Det första spanska guldet i segling på mer än 20 år vanns i skiff-klassen av Diego Botín Le Chever och Florian Trittel Paul. Det sista och mest överraskande guldet togs av damlandslaget i vattenpolo.

Vid sidan av själva medaljerna bjöd OS i Paris på flera oförglömliga ögonblick för de spanska supportrarna. I två av dem figurerade Spaniens kanske främste idrottsman genom tiderna, Rafa Nadal. Först var det få som inte fick gåshud när Nadal fick äran vid invigningsceremonin att ta emot facklan med den olympiska elden från den franska fotbollslikonen Zinedine Zidane. Nadal blev också en av publikfavoriterna när han både i singeln och framför allt i dubbeln bjöd på stor tennisshow, som tyvärr inte räckte hela vägen fram till medalj.