Sofistikerat buller

BLOGG: SPANIEN IDAG Spanien är ett bullrigt land, oftast rankat som det med näst mest oljud i världen, efter Japan. Sanningen är att det blivit mycket bättre, eller åtminstone får man säga att decibelnivån sjunkit anmärkningsvärt de senaste åren. Dånet har dock ersatts av ett mer sofistikerat oljud, som är minst lika störande.

Ett av de vanligaste klagomålen från nordbor som bor i Spanien har traditionellt varit buller, inte minst dånet från mopeder utan ljuddämpare. Även sopbilar, gaturarbeten och barer/diskotek har toppat oljudslistan. Här talar vi om rejält buller, som dock har minskat i takt med att lagstiftningen skärpts.

Jag är personligen ytterst känslig för vad jag kallar ackustisk förorening. En tv-apparat på högsta volym i en restaurang eller musik av typen dunka-dunka på en uteservering får mig lätt att se rött. Liksom folk i naturen som tycker att vindens sus och fågelsång bäst drunknas i techno-musik från en bilstereo.

Det traditionella otyget har lyckligtvis blivit ovanligare, men har istället som sagt ersatts av något minst lika irriterande. Det rör sig o alla dessa piiiip från olika mojänger, främst smartphones, som visserligen inte kommer upp i lika höga decibelnivåer som traditionellt buller men som däremot har en irritationsfaktor i nivå med avancerad tortyr.

Den som tar AVE-tåget regelbundet är väl bekant med det gissel som mobiltelefonerna utgör. Numera finns tysta vagnar, men inte heller dessa brukar respekteras av de mest enfaldiga passagerarna. Att försöka ta sig en lur är omöjligt på grund av andras lurar. Om man inte väcks av själva ringsignalen så är man snart klarvaken av att behöva följa ett halvt samtal med hög röst. Jag hyser ett särskilt förakt för den förbaskade whattsapp-signalen, fem pipiga fågelläten för varje inkommande meddelande.

I mitt hem har jag en tvättmaskin som piper när centrifugen kört klart. Fyra långa piiiip. Ok, tack. Men om du inte raskt tömt tvättmaskinen inom 30 sekunder piper den på nytt. Och på nytt. Gud bevare oss om den fuktiga tvätten förblev i maskinen en stund..!

Den fina ugnen piper naturligtvis också. Den gör dock ingen paus. Den piper obönhörligt tills du vridit regeln till off.

Priset tas dock av brödrosten. Den avger inte mindre än TIO pip, när den är klar. Inte särskilt uppskattat när man går upp först på morgonen och övriga i familjen ligger och sover. Det är dessutom en fullständigt menlös signal då brödskivorna automatiskt hoppar upp, så det föreligger ingen risk för att de bränner. De tio signalerna har tydligen utarbetats av något expertlag för att garantera att vi inte missar att brödet är färdigrostat och undvika att vi tvingas äta det kallt..!

Kan vi inte starta en kampanj mot vår tids oljud? Det skulle kunna ha slagordet TYSTNAD, men det finns faktiskt ett mycket mer passande uttryck som myntades långt innan vid hamnade i denna situation – INTE ETT PIP!

Mats Björkman Sydkusten