Miljöfrågor och migration har många gemensamma nämnare. Det verkar vara ett ofrånkomligt faktum att klimatförändringarna bland annat kommer att bidraga till ännu större flyktingströmmar, på grund av ökad brist på vatten i många områden. Men det finns en annan anmärkningsvärd likhet mellan de två problemen och det är att det i båda fallen finns grupper med särskilt ihärdiga motståndare, som går i taket varje gång någon uttrycker bekymmer för miljön eller för människor som tvingas fly från sina hemländer. (Jag gissar att inte heller detta inlägg kommer att vara förskonat från sådana vredesutbrott…)

Men till saken. När det gäller miljön och de oroväckande klimatförändringarna hade jag i somras tillfälle att gå ombord på Rainbow Warrior i Málaga. De driver kampanjen ”Ändra energin, inte klimatet”. Det handlar dels om att sätta press på de folkvalda att göra mer för att bekämpa klimatförändringarna och dels uppmuntra gemene man att individuellt bidraga till en hållbar planet. Det senare uppnås genom att åka så mycket kollektivt som möjligt, äta miljövänligt och inte minst att bruka grön energi. Egenproducerad, om så krävs.

Costa del Sol är ett typexempel på klimatkrisens paradoxer. Området är särskilt hotat av klimatförändringarna i form av stigande temperaturer både på land och i havet, med rubbad ekologisk balans som konsekvens, fler värmeböljor, större vattenbrist och inte minst alla dessa naturbränder som även i sommar varit ett gissel. Samtidigt skulle södra Spanien kunna vara ett paradis för förnyelsebar energi, med de många soltimmar och den vind som normalt råder här.

Idag har vi tekniken till ett överkomligt pris, så det finns ingen ursäkt att inte bruka den. Varken av myndigheterna eller av oss privata konsumenter.

När det gäller migrationen har flyktingströmmen till Spanien sjunkit avsevärt i år. Det betyder på inget sätt att problemet skulle vara över och krisen i augusti med flyktingarna på det spanska räddningsfartyget Open Arms speglar på ett ett smärtsamt sätt situationen. Inför en ytterst konkret situation med 135 människor i nöd dröjde EU mer än tre veckor med att erbjuda en lösning och en hamn till de drabbade. Bristen på medlidande och samförstånd från EU var minst sagt skandalös.

Det finns ingen mirakellösning på migrationskrisen, men den som på allvar menar att flyktingarna bör lämnas att drunkna borde ta sig en allvarlig funderare. Sommarens mest magstarka uttalande stod Spaniens ställföreträdande vice regeringschef Carmen Calvo för, när hon framhöll att hjälporganisationen Open Arms ”saknar tillstånd för att undsätta människor i sjönöd”.

Jag vill avslutningsvis föregå de väntade påhoppen från förnekarna av klimathotet med en frågeställning. Om vi satsar stort på grön energi och det om 30 år visar sig att klimathotet var ett falsarium, är det en katastrof att vi då omger oss med elbilar, solpaneler och vindkraftverk? Och om vi vänder på steken. Om vi struntar i att göra något och det istället visar sig att klimathotet VAR verklighet. Vad säger vi till våra barn och barnbarn då..? Hoppsan?

Se mitt reportage från Rainbow Warrior: