Även Solkusten har sina fläckar

BLOGG: SPANIEN IDAG De senaste månaderna har jag varit indragen i ett projekt som gjort att jag tillbringat en del tid i Granada. När man kommer bort får man mer perspektiv på det man har till vardags, på både gott och ont. Och även om jag inte skulle kunna tänka mig att flytta till Granada, så inser jag att det finns saker på Costa del Sol som kunde och borde vara bättre.

Det finns oändligt med argument för att bo på Costa del Sol, men service- och prisnivån är inte några av dem. Visst finns det massor med trevliga krögare och kypare på kusten, men oj så många gånger det känns som att man nästan ska vara tacksam för att få sitta vid ett av deras bord. Tendensen verkar också vara att man får allt mindre för de allt högre priserna. Speciellt gäller det tilltugget till det som serveras, som oftast lyser med sin frånvaro. Vart tog de traditionella oliverna i olika färger vägen?

Om man går ut i Granadaprovinsen, eller Almería, ingår alltid en ”tapa” med drickat. Som regel är det en hel liten minirätt som serveras och den som beställer 2-3 öl, vinglas eller liknande behöver inte äta middag efteråt. På Costa del Sol är det dock tyvärr allt ovanligare att det ”bjuds” på något, samtidigt som priserna som sagt blir allt högre.

Särskilt retar det mig när man får betala lyxpriser på så oansenliga platser som köpcenter. En ”café con leche” och en liten flaska vatten gick nyligen på fem euro i en servering i köpcentret La Cañada. Då ingick inte så mycket som en kaka till kaffet eller en citronskiva eller isbit till vattnet.

Och när jag ändå är på gnällhumör så måste jag berätta om sommarens värsta bottennapp. Nu handlade det inte om servicen eller tilltugget, utan prisnivån. Restaurang Finca Besaya är en klassisk lyxkrog i en villa vid Golden Mile, som med åren vuxit från en intim familjekrog till en jättelik chill-out anläggning. Jag hade inte ätit här på mer än 20 år och fler gånger blir det nog inte.

Att förrätterna går på drygt 20 euro styck och varmrätterna på mer än 30 euro framgår av menyn. Men vi glömde fråga vad de tar för mineralvattnet… Tyvärr var detta uppdrucket när notan kom, så det kunde ej brukas när vi satte i halsen. En 33 centiliters ”agua con gas” av ett högst alldagligt märke gick på hela sex euro. Vi hade svept tre stycken i sommarhettan. Tillsammans med ett glas Ribera del Duero visade det sig att vi druckit för 28 euro.

De pengarna spenderar jag hellre i Granada nästa gång.

Mats Björkman Sydkusten