Det går inte en vecka i Spanien utan att minst en kvinna faller offer för sin partner. Detta utan att räkna de tusentals som dagligen lider fysisk och psykisk tortyr i det tysta. Tragedierna är kusligt lika. Ofta mördas kvinnan som hämnd för att hon tagit mod till sig och lämnat sin partner och inte sällan tar gärningsmannen sitt eget liv efter dådet.

Trots detta vägrar inte bara Vox, utan även många inom Partido Popular, att erkänna att det är ett särskilt problem. Vox menar att att det inte behövs specifika lagar eller normer för att skydda utsatta kvinnor, utan att lagen ska skydda alla (som om den inte gjorde det redan).

Det som slår mig i den aktuella debatten om kvinnoförtryck och feminism är hur många rediga karlar som uppenbart känner sig hotade. Detta gäller både i Spanien och Sverige. De menar att det är de som är utsatta i dagsläget, som riskerar att lättvindigt bli falskt anklagade för övergrepp. ”Nu vågar man ju inte ens berömma en kvinna längre för hennes utseende.”

En riktig karl går inte omkring och är rädd för kvinnor. Och inte för att det är han som bestämmer, utan tvärtom för att han har empati och förstår att kvinnor i århundraden har varit förtryckta och att det är hög tid att det blir ett slut på det. Det handlar inte om att vända på steken och att det nu är männen som ska vara underkastade kvinnorna, utan att en gång för alla leva på lika villkor och med ömsesidig respekt.

Tyvärr har vi fortfarande en lång väg att vandra, men vi har åtminstone kommit en bra bit på vägen.