Spanien vinner alltid i längden

BLOGG: SPANIEN IDAG I veckan hade jag nöjet att leda en grupp skandinaver under sju dagar runt en stor del av Andalusien. För flera var detta deras första besök Spanien och särskilt en herre blev betydligt mer hänförd än han hade väntat sig.

Mannen utmärkte sig redan vid ankomstdagen genom att ihärdigt lovprisa Grekland, som han besökt otaliga gånger. Den grekiska kulturen och historien var hans största passion och när jag svarade ”vi får väl se om det gäller fortfarande efter att du lärt känna Andalusien” så gapskrattade han, som om jag sagt något riktigt absurt.

Gruppen fick njuta av en hänförande vy över Málaga i gryningen, magiska Granada (som var lite väl hett för att vara i slutet av september…), de milsvida olivodlingarna i Jaénprovinsen och den mäktiga moskén i Córdoba. De första dagarna pikade jag mannen lite grann och gjorde anspelningar till hur överlägsen den spanska kulturen är den grekiska och han försvarade sig ihärdigt. Alltid med glimten i ögat.

Fyra dagar in i resan kom vi så till Sevilla och efter ett besök i arkeologiska museet och en promenad genom María Luísa-parken, under klarblå himmel, kom vi till Plaza de España. Den forna spanska paviljongen vid den iberoamerikanska utställningen 1929 är inte bara ett praktfullt byggnadsverk, utan fungerar även som en öppen bok för Spaniens samlade historia. Där beskrev jag många av de platser, historiska händelser och konstprofiler som finns gestaltade.

Just som vi skulle lämna torget kommer mannen, som förklarat sig som ”grekofil”, fram till mig och säger:
– Jag ger mig. Det här är ju bara helt fantastiskt. Skillnaden mot Grekland är ju som natt och dag!

Och då hade vi bara kommit halvvägs på resan. Gissa om han var lyrisk när vi tog farväl vid Málagas flygplats!

Mats Björkman Sydkusten