Francoanhängarna lever i en parallell verklighet

BLOGG: SPANIEN IDAG Diktatorn Francisco Franco flyttades slutligen i veckan från sitt mausoleum vid Valle de los Caídos till den högst respektabla, men betydligt mindre framskjutna gravplatsen vid palatset El Pardo, där han nu vilar intill sin hustru. Det var samtidigt minst sagt kusligt att se hur en extrem fascism som man trodde sedan länge var ur tiden åter kom till liv, åtminstone i en sista dödsryckning.

I framtiden kommer man se tillbaka på den här situationen och konstatera att det tog hela 44 år att rätta till något som var helt uppåt väggarna. Det är därför anmärkningsvärt att så många sparkat bakut när det gällt flytten av Francos kvarlevor och inte enbart hans släktingar, som om något borde haft vett att ligga lågt. Att höra barnbarn till Franco skrika om ”diktaturfasoner” och ”gravskändningar” ger intrycket av att de lever i någon parallell verklighet. Samma sak att en av de som beblandade sig med Francoanhängarna vid Francos nya grav och som fick mottaga lovord var den nu 86-årige Antonio Tejero, guardiacivilofficeren som med pistol i hand försökte begå en statskupp i parlamentet 1981 för att åter införa diktatur i Spanien.

På sociala nätverk (även bland svenskar) har man kunnat läsa hur en del kritiserat flytten av Franco, bland annat med motiveringen att vänstern begick betydligt grövre övergrepp under inbördeskriget. Det kan nu diskuteras, men ingen på den republikanska sidan la beslag på makten tills sin död och under den perioden såg till att förtrycka alla oliktänkande, i många fall genom att avrätta dem…

Vidare är det fullständigt befängt att tala om ”gravskändning” och ”hämndaktion”, när flytten av Franco skett under högsta diskretion och de anhöriga tillåtits deltaga. Hur begravningen av Franco på myndigheternas bekostnad vid den plats där hans hustru Carmen Polo vilar skulle utgöra en vanära övergår mitt förstånd. Speciellt mot bakgrund av det av allt att döma var diktatorns egen önskan att begravas intill sin hustru.

I slutänden har debatten om Francos kvarlevor uteslutande handlat om politisk galla, inte minst från de anhöriga sida. Tyvärr kommer dock kontroversen, tillsammans med krisen i Katalonien, ge högerradikalerna (det vill säga Vox) ytterligare luft under vingarna. Det återstår att se hur länge Francoeffekten varar.

P.S. Med tanke på kommentarer på tidigare synpunkter som jag delat är det kanske på sin plats att poängtera att detta är ett BLOGGINLÄGG och inte någon artikel!

Mats Björkman Sydkusten