Somliga tänker med rumpan

BLOGG: SPANIEN IDAG Oron för coronakrisen har lett till att många hamstrar livsmedel och andra basprodukter, vilket i sin tur medfört att många hyllor i livsmedelsbutikerna gapat tomma. Istället för att införskaffa de nödvändigaste produkterna för några dagar framöver förefaller många handla som om yttersta domen skulle vara nära. Och vid den verkar det vara speciellt viktigt att vara utrustad med toapapper..!

Ett stort undantag när det gäller undvikande av folksamlingar ha varit matbutikerna. Speciellt i Madrid har försäljningen på sina håll tredubblats mot normalt, men även på Costa del Sol har butiker flera dagar i rad närmast länsats. Det handlar om ett irrationellt beteende, då både myndigheterna och livsmedelskedjorna garanterar tillgången på varor.

Hysterin göder sig själv, då bilderna av tomma hyllor leder till att ännu fler panikhandlar. Rädslan är som bekant ej rationell och den är uppenbarligen också väldigt egoistisk.

Generellt måste jag säga att Spanien tar coronakrisen med sin berömda ”filosofía”, grundad i córdobafilosofen Sénecas stoiska lära. Men ingen regel utan undantag. Länsningen av livsmedelsbutikerna är tyvärr inte det enda exemplet.

I skrivande stund har ett flertal kustkommuner valt att stänga sina stränder för att avskräcka innevånare i coronahärdens Madrid från att komma. Många huvudstadsbor har nämligen valt att sitta av krisen i sina semesterbostäder, framför att göra det i ett nedlagt Madrid. Detta beteende är förvisso förkastligt, men väldigt förståeligt. Om barnen skickas hem från skolan och föräldrarna inte kan jobba eller beordras att göra det hemifrån, vem skulle då inte fatta beslutet att packa väskorna och göra en semester av det. Speciellt då ingen myndighet uttryckligen avrått från att göra detta, fram tills nu.

Alltför många antar under krisen en ”vi och de-attityd”. Viruset uppfattas som något som ”andra” för med sig, först kineser, sedan italienare och nu madridbor. De senaste åtgärderna som vidtagits av regionala och lokala myndigheter i Spanien har främst varit av avskärmande slag, för att hålla den främmande faran borta. Det är ett deprimerande agerande.

Stängningen av stränderna förefaller dessutom vara lika irrationell som hysteriköp av toapapper. För om alla verksamheter nu stänger och vi ombeds hålla social distans, vad kan väl vara bättre än promenader längs stranden (på behörigt avstånd från andra) för att hålla depressionen borta?

Mats Björkman Sydkusten