När masken faller av

BLOGG: SPANIEN IDAG I veckan behandlades misstroendeomröstningen mot regeringen, presenterad av Vox. Som väntat röstades den ned med bred majoritet. Vox hade nog inte räknat med något annat, men frågan är om partiet inte gjort en grov missräkning när det gällde debattens effekter. Mer än någonsin framgår nämligen att Vox högsta önskan är en återgång till Francodiktaturen.

Samtidigt som Spanien bröt barriären med en miljon officiella Covid-fall diskuterade Vox i timmar Podemos klädstil, de gjorde gällande att terroristorganisationen ETA inte besegrats samt att sharia-lag skulle råda på många platser i Spanien. Som väntat gick de även hårt åt feminister liksom alla regionalistpartier, som partiet helt vill förbjuda.

De timslånga utläggen, som lär ha väckt avsmak hos en bred majoritet av den spanska befolkningen, kan i princip resumeras i den första meningen som fälldes av Vox-ledaren och i det här fallet alternativa kandidaten till regeringschef, Santiago Abascal. Med underton upprepade han sitt tidigare utspel: ”Vi har just nu den värsta regeringen i Spanien på 80 år”.

Det är sålunda ingen lapsus och innebörden borde sjunka in hos alla. Abascal och Vox vidhåller att det är värre att ha en vänsterkoalition vid makten, med alla dess brister, än en diktator som Franco. Om man sedan även fingranskar allt Vox säger och gör, så är det inget annat än en konstant hyllning och nostalgisk längtan efter Francoregimen.

Vox är ett parti som ständigt korsar gränsen för vad som är sant och vad som är rena påhitt. Deras påståenden i misstroendedebatten var inget undantag. Lögner brukades både för att utpeka Spanien som det värst drabbade landet i världen av coronapandemin som att uppge att invandrarna till största delen består av kriminella/och eller muslimska radikaler.

Partiledaren Santiago Abascal, som i bästa Trump-anda slår mot det politiska etablissemanget, har själv inte gjort annat än att leva på politiken. Mest känt är ur han handplockades av Partido Popular i Madrid att leda en stiftelse som aldrig producerade något som helst, men där han lyfte en lön på 82 000 euro om året. Det var för övrigt tio procent mer än dåvarande regeringschefen Mariano Rajoy.

När masken åker av, inte munskyddet i det här fallet, framgår det tydligt att Vox inte är något demokratiskt parti. De har just nu inget annat val än att anpassa sig efter gällande lagar, men om det fick som de ville skulle de inte begränsa sig till att slita ner kulturmonument med kofot, som just skett i Madrid. De skulle se till att förbjuda partier och organisationer som inte tänker som de. Och vem vet vad mer.

Det räcker med att se tillbaka 80 år till den tid då det enligt Vox var bättre i Spanien, för att bli kusligt varse om vad partiet verkligen trånar efter.

Mats Björkman Sydkusten