Politisk pandemi

BLOGG: SPANIEN IDAG Den nya varianten omikron ställde allt som vi hittills lärt oss om pandemin på huvudet, men det ser ut som om den globala hälsokrisen nu faktiskt sjunger på sista versen. Dessvärre finns en annan pandemi som brett ut sig i Spanien bland politiker och det är lögnen. Den kräver kanske inte människoliv som Covid-19, men vi har den senaste tiden sett exempel på att denna politiska pandemi utan tvekan är farlig.

Lögnpandemin startade i USA med en viss tidigare president och trots att han inte längre har makten har vi nåtts av en våg i Spanien av manipulerade uppgifter, brukade i egenintresse. Först var det Vox som kännetecknades av att bruka Trump-handboken för att speciellt sprida främlingsfientlighet, men nu har även Partido Popular hoppat på osanningståget.

Det är naturligtvis ingen nyhet att politiker ibland (ofta) far med osanningar, oavsett land. Men i det här fallet syftar jag på medvetna lögner, som tyvärr sväljs av många. Stormningen av Kapitolium i Washington 6 januari 2021 kan kanske uppfattas som en extrem, isolerad händelse, men den var konsekvensen av en långvarig desinformationskampanj som gjorde gällande att presidentvalet manipulerats. I Spanien har liknande kampanjer nu lett till att vi även här fått se en ”minivariant” av stormningen av Kapitolium.

Händelsen inträffade 31 januari i Lorca och det var ett 50-tal boskapsuppfödare som stormade rådhuset i denna Murcia-kommun, i tron att det skulle fattas ett fullmäktigebeslut mot deras intressen. Deras uppgifter visade sig inte överensstämma med verkligheten, men de hade eldats upp sedan flera veckor av en kampanj som både Partido Popular och Vox drivit mot regeringen i allmänhet och konsumentministern Alberto Garzón i synnerhet. Den gjorde gällande att vänsterpartierna ville ta död på boskapsbranschen och i princip tvinga oss alla att äta quinoa istället för kött.

Detta är det hittills mest extrema exemplet på lögner och dess konsekvenser, men långt ifrån det enda. Nyligen skedde ett allvarligt försök att misskreditera de demokratiska institutionerna för att skyla en egen tabbe. När en PP-ledamot klantade sig och med sin felröst bidrog till att arbetsmarknadsreformen antogs i parlamentet ljög Partido Popular och uppgav att röstsystemet felat. När detta raskt motbevisades anklagade partiet istället talmannen Meritxell Batet för att ha begått egenmäktigt förfarande genom att neka ledamoten att få ändra sin röst, trots att detta aldrig tillåtits och går emot statuterna. Långt ifrån att vika sig och svälja förödmjukelsen har PP nu vänt sig till Författningsdomstolen.

I skrivande stund förefaller det som att PP:s olika lögner lett till en intern kris som kan sätta punkt för partiledaren Casados och även Madridpresidenten Isabel Díaz Ayusos karriärer. Anledningen är en utdragen maktkamp mellan de två som kommit upp till ytan. Huruvida de lyckas reda ut stormen återstår att se och jag är inte den som gläder mig över andras olycka, men jag har förståelse för dem som skulle kalla deras eventuellt raserade politiska karriärer för poetisk rättvisa.

Mats Björkman Sydkusten