Publicerad 2007-05-04) Inga-Lill är först en aning tveksam till att bli intervjuad. Men hon låter sig övertalas. En del av henne är lite blygsam, en annan vill ta ett ordenligt farväl av alla dem hon träffat i sitt arbete. Och när Inga-Lill väl sätter sig i en av stolarna i konsulatets väntrum och börjar berätta, bubblar minnena, namnen och anekdoterna fram. Hon ler ofta. Förutom när hon talar om att det är dags att lämna konsulatet. Hon ser inte fram emot det.
—Men som min dotter sa, efter 30 år kan det vara dags att göra något nytt.
Inga-Lill har trivts så bra under alla sina år på konsulatet att hon stannade två år extra. Men nu är hon 67 år och tiden har runnit ut.

Barnen fick mässlingen
—Det var ganska lustigt hur allting började, säger hon.
Inga-Lill jobbade för en researrangör på Costa del Sol. Efter att hon gift sig och fått barn flyttade arbetsgivaren till Marbella. Det blev för långt att pendla från Torremolinos och Inga-Lill stannade hemma några år. Så småningom erbjöds hon jobb på svenska konsulatet i Málaga.
—Vid intervjun sa dåvarande konsuln, Teodoro Gross Jessing, till mig: ”jag förutsätter att det faktum att du har barn inte inverkar på ditt arbete”.

Inga-Lill försäkrade honom att så inte skulle bli fallet. Men när hon skulle börja 2 maj för precis 30 år sedan, tvingades hon ringa och säga att barnen hade mässlingen.
—Jag fick börja en vecka senare. Det var lite förargligt.

Svenskt toalettpapper
Efter Teodoro Gross Jessing, som var spanjor och honorärkonsul fram till 1984, bestämdes att Málaga skulle få ett generalkonsulat. Kontoret flyttade från lokalerna på Calle Blasco de Garay, som delades med Finska konsulatet, till Alameda de Colón.
—Det var en glanstid, säger Inga-Lill. Vi fick tjusiga lokaler, gott om plats, bibliotek, kafferum, kök och stort väntum. Boverket skickade ned möbler från Sverige och konst att hänga på väggarna.
—Det var ett litet Sverige. Vi fick till och med svenskt toalettpapper nedskickat i stora balar, skrattar Inga-Lill.

Konsuln ansvarade för hela Andalusien, Ceuta, Melilla, Extremadura och Murcia.
—Jag tror vi hade åtta konsulat under oss, berättar Inga-Lill.
Under dessa år jobbade Inga-Lill för konsulerna Bengt Wahler och Henry Leo, utsända diplomater från Sverige.

Trivs i nya lokalerna
Med 90-talet kom sparkraven och generalkonsulatet lades ned. 1993 valdes Stig Öberg till honorärkonsul och eftersom hans verksamhet, Iafa Tours låg i Fuengirola, flyttade konsulatet också dit. Till Calle San Antonio. För Inga-Lill blev det nio år där också. 2002 pensionerades Stig. Den spanska advokaten Pedro Mejías tog över. Konsulatet flyttade in i hans lokaler, återigen på Alameda de Colón i Málaga.
—Det var tredje gången, det har blivit lite av en svensk konsulatgata, ler Inga-Lill.

Men i oktober i fjol, när Mejías lades ned sin verksamhet i Málaga, flyttade konsulatet några kvarter bort, till Calle Córdoba.
—Jag tycker vi har fått det bra här. Ljust och trevliga färger, gult och blått, med en ”Dalatavla, en Hållander och kungen och Silvia på väggen. Det är centralt, lätt att hitta, svårt att parkera.

Två års övertid
En bit in på samtalet frågar jag hur det känns att sluta.
—Jag måste ju, jag är 67 år, svarar Inga-Lill. Jag har jobbat två års övertid och är väldigt glad över att jag fått stanna. Men nu är det slut. Jag måste sätta punkt.
—Jag kommer att sakna det. Det är ett väldigt omväxlande arbete. Du vet aldrig vad som ska inträffa. Jag får fortfarande frågor som jag aldrig tidigare fått under mina 30 år.

En stor del av Inga-Lills arbete har handlat om passen. Eftersom pass i utlandet numera endast utfärdas av ambassaden, minskar konsulatets arbetsbörda och Inga-Lill får ingen ersättare.

Kontakt med Sverige
Det Inga-Lill tyckt mest om är kontakten med människorna, med Sverige och kamratskapet med Gunilla Ekberg.
—Mitt jobb har blivit ett sätt att hänga med i vad som händer.
Inga-Lill lämnade Sverige 1967, bara 22 år gammal. Hon gifte sig med en spanjor, och har två flickor i 30-års åldern. Hon tror inte att hon lämnar Spanien efter pensionen.

Vad ska du göra nu?
—Jag har inte planerat så mycket. Jag ska försöka resa lite mer. Jag har inte varit i Sverige på länge och så vill jag besöka min dotter i England och min mans familj i Logroño. Kanske gör jag en riktig semesterresa. Det har ju inte blivit så många hittills.
—Och så får jag väl hitta på någon fritidssysselsättning, ut och röra på mig, promenera, kanske gå med i någon av svenskföreningarna.