Haïder, eller Javier som han kallas av de spanska vännerna, beställer in hummus, en annan röra gjord på pumpa, pitabröd, lammkorvar och en sallad med fetaost och svarta oliver. Hit, till Pitta Bar i Málaga centrum, kommer han när han längtar efter de arabiska specialiteterna. Han ursäktar sig när han talar med kyparen på arabiska men säger viskande att vi får lite bättre service då.
– Precis som när du talar svenska på en svensk restaurang, tillägger han.

Om det är något Haïder saknar från Algeriet är det kulturen, den gastronomiska och den musikaliska. Men han har egentligen aldrig funderat över att flytta tillbaka. Ändå kom han inte till Spanien för att stanna.
– Jag reste hit på semester 1979, berättar han. Väldigt många algerier emigrerade till fransktalande länder, främst Frankrike. Jag var ung, lite rebellisk och ville göra tvärtemot alla andra. Så jag åkte till Spanien.

Religiösa samtal
Han gillade det och blev kvar. Som så många andra. Haïder lärde känna en jesuitpräst som uppmuntrade honom att lära sig spanska. De möttes på baren under pensionatet i Madrid där han var inhyst. Det är just språket samt att deltaga i livet utanför hemmet som för Haïder varit nycklarna till integration och förståelse för en ny kultur. Han är troende muslim men sekulariserad och religionen är i interaktion med andra inte så viktig.
– Mina vänner tillhör alla möjliga olika religioner. Jag diskuterar ofta tro med dem, vi pratar, lyssnar och fascineras över varandras åsikter och olika sätt att tänka.

Många missförstånd
Vi talar en stund om islam och missförstånden mellan västerländsk och arabisk kultur.
– De felaktiga tolkningar som görs kan inte skyllas på européerna, säger Haïder. Vi muslimer har inte lyckats förklara vår religion.

Problemet, som han ser det, är att den stora majoriteten toleranta och fredliga muslimer inte gjort sina röster hörda. En mycket liten grupp fundamentalister har fått representera islam och många blandar nu för tiden ihop muslimer med terrorister.
– De religiösa ledarna har ett ansvar, men ännu viktigare är den dagliga samlevnaden mellan människor. Det är bra med stora internationella konferenser, men det måste också finnas kommunikation på en lägre nivå. Förståelsen kan inte komma uppifrån utan måste födas på gräsrotsnivå genom att vi talar med varandra.

Haïder fortsätter:
– Vi måste prata, leva, lära känna varandra och anpassa oss utan att tvinga de egna tankarna och övertygelserna på någon annan. Om du tror på något, om du tror på dig själv och gör mig illa, är det i själva verket dig själv du skadar.

Fick mycket hjälp
Haïder läste på universitetet i Logroño, för att finansiera studierna jobbade han, bland annat som kypare, lärare och översättare. Han talade arabiska, franska och ryska, en kombination som öppnade många dörrar. Men det var journalist han skulle bli, första jobbet fick han på tidningen El Correo i La Rioja. Jag undrar hur han så snabbt klarade av att arbeta som reporter på ett språk som inte var hans modersmål. Haïder svarar skrattande att han har en salig blandning av språk i huvudet ibland, men att hemligheten varit hans framåtanda och avsaknad av både rädsla och blyghet.
– Jag kastar mig in i olika situationer, snackar med vem som helst. Min chef, tidningsredaktören, fick ju rätta mig en del i början men han var också min mentor och historierna jag fick loss lyckades ingen annan med.

Han fortsätter:
– På den tiden gjorde spanjorerna allt de kunde för att hjälpa dig. Nu är folk mer egoistiska.

Ett kallare Spanien
Hur då undrar jag, hur har Spanien förändrats? Haïder beskriver det som att landet blivit mer europeiskt, kallare. Han ber om ursäkt och ler snett när han använder ordet ”svenskt”, ändrar sig sedan till ”nordiskt”. Här i söder, i Andalusien, möter han fortfarande den där spontana vänskapen mellan grannar, viljan att hjälpa sin nästa. Men till stor del har denna mentalitet gått förlorad.
– Förr var det ingen som gick hungrig ens när det rådde misär, man delade med sig. Spanjorerna har gått från att inte ha något alls, till att ha allt och det råder en slags besatthet kring pengar och statussymboler som kläder och snygga bilar. Förr fanns en större värme.

Talar som en spanjor
Handlar det om rasism? Är bemötandet ett annat idag på grund av debatten och oron efter terroristattentaten i exempelvis New York och Madrid? Nej, Haïder hävdar att han aldrig upplevt rasism i Spanien. Visst har han blivit kallad ”moro”, ett ord som används nedsättande om nordafrikanerna, men oftast är det inte menat att såra.
– Och så fort jag öppnar munnen märks det att jag är härifrån, säger Haïder. Jag talar som en spanjor och det hjälper mig mycket.

Enligt Haïder, som är talesman för La Federación Española de Entidades Religiosas Islámicas (FEERI) samt för moskéerna i Fuengirola och Málaga, har Spanien visat en unik solidaritet med araberna.
– Det är en av de saker jag älskar med Spanien, säger han.

Han beskriver en mognad som han tror springer ur landets egen erfarenhet av terrorism.
– Spanjorerna blandar inte ihop basker med ETA-medlemmar och klarar även av att hålla isär begreppen muslim och terrorist.

Igen rasism
Haïder berättar hur ett hundratal personer samlades i Fuengirola i en manifestation mot våldet efter attentatet i Madrid 11 mars 2004. Deltagarna tillhörde ett 15-tal olika religioner; muslimer, katoliker, protestanter, judar och buddhister. Den första och enda sammankomsten i sitt slag i världen enligt Haïder. Han räknar upp länder där främlingsfientligheten fått fäste och högerextremistiska partier nått framgång; Italien, Frankrike, Tyskland och Sverige.
– Men i Spanien kommer högerextremisterna aldrig att vinna några röster, säger Haïder övertygad. Troligen för att man har levt i en högerdiktatur i 40 år och inte vill veta av varken diktatur eller extremhöger.

När ekonomin försämras oroar sig dock Haïder för hur det ska påverka attityden mot flyktingarna. Det är när den egna fickan drabbas som problemen börjar.

Älskar Málaga
Haïders föräldrar och systrar bor kvar i Algeriet. Han hälsar på dem ibland, men inte så ofta som han skulle önska. Han har dock aldrig funderat på att återvända. Hans liv är i Spanien och han älskar Málaga, framför allt människorna som han menar fortfarande visar upp en kärlek till sina medmänniskor som gått förlorad på många andra ställen. När han själv låg sjuk hemma fick han hjälp av grannkvinnorna som stöttade honom genom att handla, tvätta och städa.

Jag frågar om skillnaderna mellan kulturerna i Spanien respektive Algeriet och Haïder utbrister:
– Men det är faktiskt inga stora skillnader! Jag har rest med Málagabor i både Algeriet och Tunisien och när de genom mig förstår språket integrerar de sig fantastiskt. De är förtjusta och känner sig som hemma. Málagabor är nyfikna, vill se, upptäcka och lära känna. De har ett öppet sinne.

Livet på gatan
Haïders liv i Málaga är en journalists liv. Just nu arbetar han för en brittiskarabisk nyhetsbyrå. Dagen börjas med ”pan con tomate” (bröd med tomat och olivolja) och tidningarna El Mundo, Diario Sur, Málaga Hoy och La Opinión. På Internet följer han ytligt vad som händer i Algeriet. Vännerna tillhör alla möjliga olika nationaliteter. Högsta prioritet har alltid varit att leva det spanska livet på gatan, lära sig vardagsspråket, prata med människor på barerna och lära känna det vanliga folkets Spanien.
– Många utlänningar stänger in sig och det är inte bra. Behåll ditt kulturella ursprung, du behöver inte förvandlas till spanjor, men försök integrera dig.

Namn: Haïder ”Javier” Isli
Nationalitet: Algerier
Flyttade till Spanien: 1979
Ålder: 51 år
Familj: Son 24 år
Bostad: Lägenhet i Málaga
Arbete: Journalist
Antal algerier i Spanien: 45 813 (enligt statistiska institutet INE)
Antal algerier i Málaga: 576 (enligt statistiska institutet INE)