Det sägs att italienska kvinnor är arbetssamma. Giuseppina Filippone nickar, hon öppnade sitt första diskotek när hon var 19 år och har jobbat i hela sitt liv. Större delen av sitt yrkesverksamma liv har hon bott i Tyskland, 30 år. Dit flyttade hon med sin första man, som hon gifte sig med när hon var bara 16 år, och hela den italienska familjeklanen.

Hon känner sig faktiskt mer tysk än italiensk. På frågor om vad som skiljer hennes kultur och den spanska, och vad hon saknar mest hemifrån, svarar hon punktlighet och ”sauerkraut” (surkål). Kanske inte det första man tänker på när någon säger Italien. Med sin nuvarande man Bruno, också italienare, kom hon till Marbella för 15 år sedan. De skulle ta det lugnt efter många års slit i krogbranschen, njuta av solen och det goda livet. Så blev det inte. Giuseppina trivdes med att vara ledig, men Bruno blev rastlös.
– Vi öppnade en liten restaurang, Pasta Da Bruno, mest för att ha något att göra, säger hon.

Tio år senare hade de fem stycken; tre i Marbella, en i Cabopino och en i San Pedro de Alcántara.

Föll pladask
På frågan om vem som är den meste raggaren, Italiens Casanova eller Spaniens Don Juan, svarar Giuseppina utan tvekan att italienarna flirtar mer intensivt. Vem som gör det bäst vet hon dock inte då hon levt i två lyckliga äktenskap, båda gångerna med italienska män. Trots att livet i krogbranschen är mycket krävande är romantiken ständigt närvarande i Giuseppinas och Brunos relation.
– Inte en enda gång på 15 år har min man ringt hem och sagt att jag får äta ensam för att han ska jobba. Varje kväll sitter vi ned för att äta gott och prata med varandra.

De träffades i november för 25 år sedan. Båda hade var sin restaurang. En dag kom Bruno till Giuseppinas krog för att äta och efter måltiden sade han till sig själv att hon var kvinnan i hans liv.
– Han frågade om han fick bjuda ut mig på onsdagen som var den lediga dagen för oss i krogbranschen. Men jag var änka, jobbade hela veckan och det var enda dagen jag hade med min son.

Italiensk romantik
Giuseppina tackade nej men Bruno insisterade, både en, två och tre gånger. Till slut gav hon med sig, mest för att bli lämnad i fred. Sedan den dagen har de varit tillsammans. Och kärleken håller i sig.
– Bruno är väldigt romantisk, han uppvaktar mig fortfarande och tycker om att skriva poesi till mig. Jag är lyckligt lottad.

När de äter ute får de dock sällan sitta ensamma, genast sällar sig vänner och bekanta till dem och plötsligt har middagen på tu man hand blivit en fest. Både paret Filippone och deras italienska specialiteter har blivit väl mottagna i Marbella. Senast i december valdes Bruno till Årets företagare 2008 av organisationen CIT Marbella. De italienska och spanska kulturerna skiljer sig inte så mycket åt menar Giuseppina, Medelhavsmaten är en sak som förenar. Kärleken till fisk och skaldjur går igen. Hon tycker dock att det italienska köket är mer varierat än det spanska.

Till Da Bruno kommer gäster från många olika länder, italienarna är de mest krävande. Många av råvarorna köps in direkt från Italien.
– Fisk och skaldjur finns ju här men Mozarella di Bufala hittar du inte i Spanien, säger Giuseppina.

Två av menyns storsäljare är fettucini med hummer och lever a la veneciana. Det egna vinet kommer dock från den spanska bodegan Cortijo Los Aguilares i Ronda.
– Jag måste erkänna att spanskt rödvin har gått om det italienska på senare år, säger Giuseppina.

Får inte laga mat
Giuseppinas egen favoriträtt är ”conejo al limón” (citronhare). Och en tradition från norra Italien, hennes förste man kom därifrån, som hon aldrig överger är polenta (majsmjöl) med sauerkraut.
– Ringer jag min son och säger att jag ska tillaga det kan jag vara säker på att han kommer omedelbart!

Hon älskar att laga mat och står ofta och gärna i köket på Sul Mare på strandpromenaden i Marbella. Hemma har de dock ett problem.
– Bruno låter mig bara laga mat när vi är ensamma, har vi gäster är köket hans territorium och jag blir ivägskickad om jag försöker hjälpa till.

Italienskt mode bäst
Giuseppina kommer ursprungligen från Avellino, ungefär 100 kilometer öster om Neapel. Jag undrar varför de inte flyttade tillbaka till Italien när de tröttnat på kylan i Tyskland.
– Vi hade båda bott många år utanför Italien, om vi hade återvänt skulle vi ändå ha känt oss som utlänningar. Vi talade ju till och med tyska med varandra och höll på att glömma språket.

Hon fortsätter:
– Men i Marbella kommer alla utifrån, det finns så många nationaliteter. Här är vi inte utlänningar utan en naturlig del av samhället.

I ett avseende är dock Giuseppina dotter av sitt land – när det gäller kläder. Det italienska modet är världens bästa säger hon.
– Jag tycker bättre om den italienska stilen, det är mer klass jämfört med spanskt mode, även om spanjorerna klär sig bättre och bättre. Nästan alla mina kläder är från Armani, jag älskar dem! Det är klassiskt, inte så mycket krimskrams.

Namn: Giuseppina Filippone
Nationalitet: Italienska
Flyttade till Spanien: 1994
Ålder: 59
Familj: Gift med Bruno Filippone, sonen Jean Carlos, 42
Bostad: Hus i Camoján, Marbella
Arbete: Restaurangägare
Antal italienare i Spanien: 157 435 (enligt statistiska institutet INE)
Antal italienare i Málaga: 9 882 (enligt statistiska institutet INE)