Greenpeace i Spanien sammanställer sedan år 2000 en lista över företag som kan respektive inte kan, garantera produkter fria från genmodifierade råvaror. Listan, ”Guía roja y verde” fungerar som en konsumentguide för dem som vill undvika GMO.
– I början var listan väldigt röd, berättar Juan-Felipe Carrasco, ansvarig för Greenpeace GMO-kampanj i Spanien. Vi har utövat påtryckning på företagen och nu är 70 procent av dem gröna. Tyvärr finns det företag som Nestlé och Unilever som har gått från att vara gröna till att bli röda för att de bestämt sig för att ändra policy.

Enligt Carrasco vet de flesta konsumenter egentligen inte riktigt vad GMO är, men de vet att de inte vill ha det i sin mat. Officiella enkätundersökningar visar att 70 procent är negativa till genmodifierade livsmedel.

Bättre forskning
I december beslutade EU:s miljöministrar att bedömningsproceduren av genmodifierade livsmedel ska förbättras. Studierna av miljöriskerna ska genomföras med oberoende forskare. Ministrarna framhävde också rätten att bilda GMO-fria zoner. Spanien motsatte sig beslutet och Juan-Felipe Carrasco säger att det är signifikativt för den spanska regeringens hållning i GMO-frågan.
– Propagandan från de stora multinationella företagen är väldigt stark. Den spanska regeringen låter sig köpas och favoriserar ett industrialiserat jordbruk framför det ekologiska.

Han fortsätter:
– De europeiska lagarna följs inte och det är väldigt svårt som konsument att veta vad man äter.

Dålig kontroll
Enligt europeisk lag ska mat som innehåller mer än 0,9 procent av en genetiskt modifierad organism, vara märkt med denna information på förpackningen. Men okunnigheten bland importörerna är stor och kontrollen bristfällig. Livsmedelsverket i Sverige släppte nyligen en studie som visade att det på svenska marknaden fanns flera produkter som innehöll höga procenttal genmodifierade råvaror och trots det inte var märkta.
– Lagstiftningen är konstruerad med hänsyn till industrin, säger Juan-Felipe Carrasco. Varje enskilt företag bestämmer själv om det ska ange eller inte om ett livsmedel innehåller GMO.

Problemet är, menar han, att det aldrig införts något system för spårbarhet, det vill säga en möjlighet att följa produkten från odling till tallrik.
– Det betyder att när en tillverkare, till exempel Nestlé, köper ett parti soja från Sydamerika, vet de inte om den innehåller GMO. De har då två alternativ; de kan utgå ifrån att sojan är GMO-fri och inte skriva något på innehållsförteckningen, eller själva bekosta analyserna. Men det är väldigt dyrt.

Aggressiva gener
Ännu svårare blir det att spåra GMO då det ofta finns i djurfoder och vi får i oss det indirekt utan att veta om det. Lagen säger inget om att produkter som kött, mjölk och ägg som kommer från djur som fodrats med GMO, ska vara märkta.
– 90 procent av produkter från djurriket innehåller GMO, säger Carrasco.
Greenpeace räknar med att 70 procent av alla förpackade livsmedel innehåller biprodukter från majs eller soja och att 60 till 70 procent av dessa består av GMO.
– Så länge vi inte äter ekologiskt, kan vi vara nästan helt säkra på att vi får vi oss GMO.

För att ytterligare komplicera för dem som vill äta GMO-fritt, och för jordbrukare som tar avstånd från genmodifieringen, är det i princip omöjligt att skydda sig från spridning av frön via luften, dels från intilliggande jordbruk, dels från transporter som far förbi på vägarna.
– GMO-produkterna har mycket aggressiva gener och det finns idag inga verktyg för att förhindra att de sprider sig. Även om det var möjligt rent tekniskt så är det politiska intresset för litet, säger Carrasco. Bakom den nuvarande regeringen finns enorma krafter som lobbar för genmodifieringen.

Klimatförändringar
Vilka är då riskerna med GMO? Carrasco räknar upp tre kategorier; socioekonomiska, hälsa och miljö. De socioekonomiska riskerna handlar bland annat om jordbrukare som förlorar pengar på att deras skörd förorenats av GMO. Produkterna sjunker i värde och förlusten kan vara mycket stor för ett småskaligt lantbruk. Många investerar dessutom stora belopp i att skydda sig mot GMO; de planterar träd och försöker att separera sina ägor, de tidigarelägger sådden och lägger pengar på analyser.
– Miljömässigt är GMO farligt av flera skäl, säger Carrasco. Produkterna har utvecklats för att stå emot mycket höga halter av starka bekämpningmedel som förstör naturen runt omkring, framför allt rör det sig om regnskog i Sydamerika som elimineras. GMO-grödor odlas i stor skala och är ett industriellt jordbruk som kräver stora mängder både vatten och olja.
– GMO förstör den biologiska mångfalden och bidrar i hög grad till växthuseffekten.

Påverkar fertiliteten
En studie som presenterades i december av de österrikiska departementen för jordbruk och hälsa, visar att möss som matas med GMO-majs har färre avkommor i tredje och fjärde generationen. Varianten av GMO-majs som testades i studien ägs av Monsanto och är tolerant mot ogräsbekämpningsmedel och resistent mot vissa insektsbekämpningsmedel. Den har givits tillstånd att planteras och användas i mat i en rad länder. I EU är den godkänd för användning i mat och foder.
– När EU godkände genmodifierade produkter hade man bara studerat effekterna på kort sikt, säger Carrasco. Greenpeace har länge krävt att man också tittar på de långsiktiga effekterna.
– Nu har det bevisats att genmodifierade livsmedel påverkar vår hälsa flera generationer framåt. Och den här rapporten kommer inte från några miljöfanatiker utan från en av Europas regeringar.

GMO inte billigare
Förespråkare, framför allt bioteknikföretag, menar att syftet med GMO är att få fram bättre mat, ett mer hållbart jordbruk och framför allt att föda världens fattiga. Enligt Juan-Felipe Carrasco ligger det mycket korruption bakom de positiva rönen, företagen har sina egna forskare.
– För att kunna hävda att GMO kan bekämpa fattigdomen måste du utgå ifrån att dessa jordbruk är mer kostnadseffektiva, att de producerar mer till ett lägre pris. Volymerna är visserligen väldigt stora men ett ekologiskt jordbruk kostar betydligt mindre per hektar om du räknar in de resurser du investerar i maskiner, gödningmedel och olja.
– Nästa motsägelse är att fattigdom skulle vara relaterad till mängden livsmedel. Idag vet vi att den snarare beror av en rad sociala och politiska faktorer. Fattigdom är inte en konsekvens utan ett politiskt kontrollverktyg.

Svårt köpa ekologiskt
Juan-Felipe Carrascos råd till de konsumenter som vill äta GMO-fri mat är att använda sig av Greenpeace´s guide samt att välja ekologiska produkter. Problemet är att det knappt finns ekologiska livsmedel i vanliga mataffärer i Spanien.
– Jag äter själv ekologiskt. Det är svårt men inte omöjligt. Köp av lokala bönder och handlare som du litar på, av ekologiska kollektiv eller specialbutiker. Det går också att handla ekologiskt via Internet.

Greenpeace vill att myndigheterna stödjer och för fram det ekologiska jordbruket och efterlyser nya tuffare lagar. Men först och främst kräver de att nuvarande EU-direktiv följs så att det upprättas officiella register över GMO-produkter och att innehållsförteckningarna verkligen talar om vad det är vi äter.

För att ladda ned Greenpeace ”Guía roja y verde” gå in på www.greenpeace.es klicka på ”Transgénicos” i listan till vänster och därefter på bannern för guiden som ligger till höger.