Tjurfäktningen omsätter varje år 2,5 miljarder euro i Spanien (0,25 procent av BIP) och sysselsätter 200 000 personer. Befolkningen är dock splittrad i två läger och en majoritet ogillar idag tjurfäktning, även om det är en minoritet som anser att det borde förbjudas.

De senaste åren har tjurfäktning varit föremål för hård politisk debatt och vid årsskiftet förbjöds fäktningar i Katalonien, även om andra typer av tjurfestligheter består i regionen. Jämte debatten lider tjurfäktningen dalande siffror, inte minst på grund av den ekonomiska krisen. Biljettpriserna har inte anpassats till den sjunkande konsumtionen och resultatet har varit glesare publikrader. Det lär inte heller bli bättre när tjurfäktningsbiljetterna från och med 1 september undergår 21 procent moms, från hittillsvarande åtta procent.

Halvering i Andalusien
Tidningen El País uppmärksammar i en stor artikel tjurfäktningens känsliga situation. Mellan 2007 och 2010 sjönk antalet tjurfäktningar i Spanien med 34,5 procent. I Andalusien, där antalet fäktningar är störst, var raset på hela 51,7 procent. Främst minskar antalet mindre fäktningar på tredje klassens arenor, av vilka knappt två procent går runt ekonomiskt.

Under första halvåret i år arrangerades 184 tjurfäktningar, vilket var sex färre än samma period förra året. Antalet kalvfäktningar “novilladas” minskade dock under samma period med nära hälften och även fäktningar till häst “rejones” och andra tjurskådespel minskade med mellan fyra och sex procent. I Spanien, Frankrike och Sydamerika har sammanlagt 92 arenor stängt på senare tid.

Sämre kvalitet
Årets “Feria de Abril” i Sevilla noterade en försäljningsminskning på 17 procent och arenan Las Ventas i Madrid var under årets Feria de San Isidro i Madrid fullsatt endast tre dagar. En tydlig orsak är den hård ekonomiska krisen, men anhängare som intervjuats av El País menar att det i ännu större grad är en urvattning av skådespelet som är skälet till det sjunkande intresset. Konkret anges tjurarnas minskade kvalitet och en mindre ortodox tillämpning av normerna förstöra fäktningarna.

Idag finns ett överutbud av både tjurfäktare (drygt 700) och uppfödare (nära 1 100). Samtidigt menar en del att det i dagsläget saknas matadorer som väcker publikens intresse på allvar, vid sidan av José Tomás som fäktar ytterst sällan.
Mellan 1987 och 2007 ökade antalet tjurfäktningar från 459 till 1 084 per år, antalet uppfödare steg med 30 procent och antalet uppfödda tjurar nästan tredubblades.

Kulturfråga
I juli förra året hamnade tjurfäktning under kulturdepartementet, efter att ha varit inrikesdepartementets ansvar tidigare. I juni bildades ett utredningsgrupp som inom sex månader ska presentera en rapport om hur tjurfäktningen ska skyddas och utvecklas. Medan vissa regioner och parlamentsledamöter vill att tjurfäktning ska klassas som kulturminne verkar andra, främst katalanska och baskiska regionalister, för ett totalförbud.

Djuruppfödare betonar inte bara verksamhetens ekonomiska betydelse, utan även de förödande miljömässiga konsekvenserna som skulle uppstå om tjurfäktningen försvinner. Det skulle enligt uppfödarna inte bara innebära den traditionella spanska tjurens säkra utrotning, utan att en stor del av de traditionella öppna uppfödningsarealerna “dehesas” skulle försvinna.

En uppgift som speglar tjurfäktningens bristande status i det spanska samhället är att den statliga rikstelevisionen inte har sänt en tjurfäktning sedan 2006.