Vi träffades på Svenska Kyrkan. Kenneth hade precis fått prästens hjälp med att boka en flygbiljett till Sverige via Internet. Det är billigare så. Han brukar besöka kyrkan en gång i månaden.
—För att snacka lite och läsa svenska tidningar, säger han.

Sin kristna tro kan han inte leva utan och han går ofta i kyrkan, katolska kyrkan i Algeciras. Även om han inte är katolik känns det rätt.
Kenneth är inte särskilt glad över att resa till Sverige, han är bitter på det svenska systemet, men han har lovat sin mor att komma och hälsa på. Men det är inte längre där han har sitt hem.
—Jag vill leva återstoden av mitt liv i Algeciras, säger han. Här ska jag dö och få min aska spridd i havet.

Mår bättre i värmen
Kenneth minns det exakta datumet då han för första gången kom till Spanien. Det var 20 november 2004. Han hade varit uteliggare i cirka åtta år i Sverige, mest i Skåne men även i Småland. Till slut stod han inte ut längre.
—Jag har problem med lungorna och de två sista vintrarna var jobbiga, säger Kenneth. Jag är en känslig typ och började bli gnällig.

Kenneth har fått diagnosen KOL, han röntgades i våras och berättar att vänster lunga är slut och att även den högra angripits. Han gissar att han lever max några år till. Men lägger till att det har gått bra här nere. Trots att det är rätt fuktig luft i Algeciras mår han betydligt bättre här.
—Många sade åt mig att sticka till Spanien och hade jag vetat att jag skulle få det så här bra hade jag flyttat för länge sedan.

Sov på färjeterminalen
Kenneth är pensionär och har som han säger, inga skyldigheter längre, bara rättigheter. När han först bestämde sig för att prova på Spanien, var det Málaga han hade i tankarna. Han visste att det var dit svenskarna åkte och kände inte till så mycket mer. Men en kompis rekommenderade honom att åka till Algeciras istället.
—Här finns inga andra svenskar – det är det bästa. Det är lagom, en liten stad som påminner om Helsingborg. Inga turister och inga ”playor”.
—Málaga är för stort och det är farligare att ligga ute.

I Algeciras har han legat på färjeterminalen.
—Den är inhägnad, det finns poliser och en väntsal som är öppen även på natten. Det gäller att hitta en plats där man känner sig trygg.
—Man lär sig med åren att söka sig till rätt plats. Jag lägger mig aldrig i centrum, i en park eller på stranden. Jag som är ensam måste vara försiktig.

På katolska kyrkans ”Comedor”, har Kenneth kunnat äta måndag till fredag och inför helgen förses uteliggarna med matlåda. Tre dagar i veckan finns möjlighet att duscha och byta kläder.

Bra sovsäck viktigt
I Spanien mötte Kenneth en annan mentalitet än den har var van vid. Här är människorna snällare, även polisen. Han kallar Sverige för ett avkristnat land. Folk snackar skit, klassar alla uteliggare som missbrukare och kör bort dem från offentliga platser.
—Ingenstans fick man vara, säger Kenneth. Vakterna visar ingen respekt och offentliga toaletter låses på natten.

Sina ägodelar har Kenneth med sig i en väska på hjul. A och O för att överleva är en bra sovsäck, att hålla sig torr.
Sedan några månader tillbaka hyr han ett rum för 150 euro i månaden.
—Helt plötsligt var det inte tillåtet att vara hemlös i Algeciras längre, berättar Kenneth. Jag och några andra uteliggare kördes till busstationen där polisen löste bussbiljett till Málaga.
Han fick i efterhand veta att spanske kronprinsen väntades på besök och är övertygad om att det var därför han och kompisarna skickades iväg – det skulle städas upp på gatorna och verkligheten döljas.

Men Kenneth ville inte bo i Málaga utan återvände till Algeciras och fick tag på rummet han hyr nu. Till skillnad från de tillfälliga boende han haft i Sverige får han här vara i fred och sköta sig själv.