Chica och hennes familj bor i en femrummare i ett höghus i Fuengirola. När jag kommer dit har hon skadat foten och är förpassad till en fåtölj i vardagsrummet. Hon är oerhört öppen, varm och kärleksfull, glad för att berätta om sina erfarenheter och de hundratals anekdoter hon samlat på sig genom åren med svenska ungdomar i hemmet. Det är tolv år nu.

Chica är ungdomlig. Samtidigt på ett fascinerande sätt väldigt traditionell. Hon befinnes sig liksom mitt emellan det gamla och det nya Spanien. Hon är starkt troende katolik. Krusifixet hänger på väggen. Och hon påpekar flera gånger, att hon på inga villkor skulle acceptera att varken hennes egna döttrar eller de svenska flickorna, lät pojkvännen sova över. Inte under hennes tak.
—De får gärna gå till ett hotell, då ger jag dem preventivmedel. Men de får inte ha sex i mitt hem.

Hon tar med sina ”svenska döttrar” till katolska kyrkan och går med dem till den svenska. Hon har många vänner, varav en del med andra religioner. Det är inga problem.
—Jag kommer från en liten by, Carmona i Sevilla. Förr var jag mer trångsynt.
—Jag visste att det fanns andra kulturer och religioner, men de kändes avlägsna. Nu vet jag att vi människor är mer lika än vi många gånger tror.

Inget privatliv
I Chicas hem är det aldrig lugnt och stilla. Här bor mamma, pappa, tre barn, 12, 16 och 17 år gamla, farmor, 86 år, lilla hunden och just nu svenska Cecilia. Dessutom kommer det ofta folk på besök; grannar, vänner och kompisar till barnen. De utgör den typiska spanska familjen. Som inte längre är så typisk. Allt färre far- och morföräldrar bor med resten av familjen.

—För mig är det normalt att mamma bor med oss, även om det blir allt ovanligare. Men här är hon allas vår ”abuela” och de svenska tjejerna älskar henne.
Att Chica och hennes man är hemma för sig själva, händer väldigt sällan. Privatliv vet de inte längre vad det är.

Värdfamiljer Chicas idé
Men det är så Chica vill ha det. Det var till och med hennes idé att Svenska Skolan skulle anlita spanska värdfamiljer. Hon hade en väninna som jobbade på skolan och frågade om de inte hade elever som bodde hos spanska familjer.
—I min hemby tog vi emot fransyskor några veckor varje sommar. Jag var ju ändå hemma och kunde lika bra tjäna en extra slant.

Kort därefter bestämde sig en svensk familj för att återvända till Sverige. Dottern som gick på Svenska Skolan ville stanna kvar och avsluta sin utbildning. Hon flyttade in hos Chica och det var så allt började.
—Vi trivdes väldigt bra ihop. Året därpå kom en annan tjej och totalt tror jag att vi har haft drygt 40 utländska ungdomar boende hemma.

Gäller att ta för sig
Förutom jobbet som värdmamma hjälper Chica vänner och bekanta att hyra ut lägenheter, städa och förbereda bostaden inför att de kommer hit på semester.
Att ta hand om hem och barn är ett jobb som vilket som helst. Och Chica trivs väldigt bra med sitt arbete. Hon älskar att laga mat, städa, stryka. Det ger henne personlig tillfredsställelse.

Hon går upp klockan sju varje morgon, gör frukost och följer sedan med yngsta dottern till skolan. Hon vill att de svenska gästerna ska känna sig som hemma. Innan de vet var saker och ting är, hjälper hon dem. Sedan får de själva ta sin frukost. I jobbet ingår också att städa deras rum, tvätta, stryka och handla hem mat. Och så det som inte går att sätta en prislapp på, vänskapen och omtanken.
—Jag tycker om att prata med mina flickor, sitta ned och samtala.

Och det är ju också så de lär sig spanska. Den som vill lära har ingen ursäkter, menar Chica. Men sedan finns de som är blyga och tillbakadragna och knappt säger ett enda ord på hela året. Cecilia som bor hos dem nu, deltar dock i familjens fester och alla vännerna älskar henne. Det gäller att ta för sig.

Ingen Cruella de Ville
Ibland uppstår personkemi, ibland inte. Men under alla dessa år har Chica aldrig haft några större problem. Det som oroar henne mest är att svenskarna ofta dricker mycket alkohol. Kommer de hem fulla hjälper Chica dem. Dagen efter talar de om vad som hänt. Hon skäller aldrig, blir inte arg, men ber dem att vara försiktiga.
—Jag är inte Cruella de Ville, men visst har vi regler, säger Chica. Jag vill inte att flickorna sover över hos någon annan eller kommer hem efter klockan tre, fyra på morgonen. De har sin egen nyckel, men jag blir inte lugn förrän de är hemma.

Och så är det där med pojkvännerna. Kompisarna, både killar och tjejer, får gärna hälsa på. Men vid elvatiden är det dags för var och en att gå hem till sitt.
—Jag vet att det är annorlunda i Sverige. Men under mitt tak får de respektera mina normer.

Alla älskar ”tortilla de patatas”
Det är alkoholen och pojkvännerna som utgör de största kulturkrockarna för Chica. Och att hon uppfattar en del svenskar som väldigt kalla. Hon tar illa upp om de drar sig undan och inte vill umgås. En sak är blygsel som oftast går över efter ett tag. En annan är de som inte har något intresse av att lära känna familjen.

Maten är också lite annorlunda. En del tycker inte om friterad fisk eller hennes spanska gryta. Men alla gillar ”tortilla de patatas” och fläskkotletter.
—Jag ser ju vad de äter och inte men svenskarna säger aldrig ”det här tycker jag inte om” eller ”det här äter jag inte”.

Arbetet värderas inte
Chica tänker fortsätta ta emot svenska studenter. Hon gör det inte för pengarna, även om det utgör ett extra bidrag till hushållskassan. Om än dock ganska litet.
—Vår insats värderas inte och de tre senaste åren har vi tjänat det samma, 480 euro i månaden.

Summan inkluderar frukost, mellanmål och middag, toalettartiklar som schampo, tandkräm, duschgel och bodylotion.
—Dessutom duschar svenskarna länge, mycket längre än oss. Ibland säger jag till dem att stänga av vattnet när det tvålar in sig. Och att de ska släcka efter sig och stänga av elementet. Elen är ju väldigt dyr. Men de har svårt att vänja sig.

Telefonen får de inte använda. Till det räcker helt enkelt inte pengarna.

Namn: María de Gracia ”Chica” Castro González
Ålder: 47 år
Yrke: Värdmamma för gäststudenter på Svenska Skolan
Arbetsplats: Sitt hem i Fuengirola
Utbildning: Grundskola och gymnasium
Lön: 480 euro/månad (netto)
Semester: 2-4 veckor/år
Bostad: Femrumslägenhet i Fuengirola
Familj: Mamma, man, tre barn, 12, 16 och 17 år, samt hund.
Intressen: Att hjälpa människor, till exempel invandrare att leta efter jobb och bostad. Familjen och hushållsarbete.