Juan utbildade sig till veterinär på universitetet i Córdoba. Därefter valde han att specialisera sig på tandvård för djur. Han berättar att den ettåriga tilläggsutbildningen i Madrid är den enda i världen som ger denna titel. Hästen är Juans favoritdjur, med hästarna jobbar han dock just bara med tänderna.

Smådjuren som kommer till hans klinik, 80 procent hundar, 15 procent katter och resten, marsvin, kaniner och fåglar, får också tandvård. Det rör sig om alla slags behandlingar; frakturer, tandreglering, rotfyllning och förebyggande åtgärder.
Juan kallar på sin hund Yuca, lyfter upp henne på bordet, sätter en plasthylsa med en tandborste i ena änden på pekfingret, och visar hur man borstar tänderna på en hund.
—Hundarna lever mycket längre nu för tiden och får precis som människor problem med tänderna, säger han. Munhygienen är viktig.

En del av hans patienter kommer två gånger per år för rengöring. Juan rekommenderar torrfoder och tuggben så att tänderna slipas rena. Och tandborstning minst tre gånger i veckan!

Nära utbyte med läkare
Veterinäryrket i Spanien har ungefär samma indelning som i Sverige; veterinärer som arbetar inom lantbruket, exempelvis med kor och grisar, de som inriktar sig på livsmedelskontroll vid slakterierna samt de som liksom Juan behandlar, opererar och vårdar sjuka djur, främst sällskapsdjur och hästar. Yrket är väldigt likt en vanlig läkares.
—Min pappa var faktiskt läkare, säger Juan. De medicinska och fysiologiska principerna samt den kirurgiska tekniken, är snarlika och veterinärer och läkare kan dela väldigt mycket information. Det finns ett nära utbyte.

Han fortsätter:
—Veterinärmedicinen går hack i häl på den mänskliga också när det gäller specialisering. Det finns allmänläkare och därefter specialister på varje område, om 20 år är det likadant inom veterinärmedicinen.
Costa del Sol ligger i frontlinjen med specialister bland annat inom traumatologi och oftalmologi (ögon).

Populärt yrke
Enligt Juan är veterinär just nu ett väldigt populärt yrke. Spanjorerna känner allt större kärlek till djuren.
—Det har förändrats mycket. Jag har jobbat sedan 1990 och utvecklingen är enorm.

Han berättar hur man idag opererar bort en tumör i bröstet på en 14-årig hund. Det var otänkbart för femton år sedan. Tekniken och utrustningen har utvecklats. Och framför allt, ägarna är generellt beredda att spendera mer pengar på sina husdjur.
—Förr nöjde sig folk med att gå till veterinären som gav hunden en injektion och sedan gick de hem igen. Nu ber de om en diagnos, blodprov, röntgen, ultraljud, EKG, biopsi, och därefter en ordentlig behandling.

Högre status i stan
Även om spanjorernas relation till sina husdjur har förändrats är skillnaderna mellan stad och landsbygd fortfarande stora.
—I staden är den känslomässiga relationen till hunden mycket viktigare. Här kan man jämföra med mer kulturellt utvecklade länder som Sverige, England, Frankrike och Tyskland. Husdjuret är lika viktigt som vilken familjemedlem som helst.

På landsbygden ligger man fortfarande efter, menar han. En hund som inte har en uppgift att fylla, som att vakta fåren, getterna eller gården, har heller inget existensberättigande. Misskötsel är relativt vanligt.
—Det handlar inte om fysisk misshandel, utan om att man inte bryr sig.

Utmaning ställa diagnos
Till Juans mottagning kommer ett tiotal patienter per dag. Oftast handlar det om förebyggande åtgärder som vaccinering. Två dagar i veckan opererar han, på kliniken finns en liten operationssal med en mängd avancerade instrument. Juan har också ”frisörsalong”, på eftermiddagarna kommer hundar som ska klippas och friseras. Allra bäst tycker han om mottagningen.
—Det är en stor utmaning att ställa diagnos, som en polis följer jag symptomen för att finna fram till vad problemet är.

Är det inte svårt att inte kunna tala med patienten?
—Inte så svårt som man tror. Min far som är läkare säger att ofta vore det bättre om patienterna höll tyst.

Smärtlindring viktigt
Men trots att kommunikationen delvis brister menar Juan att många djur har en särskild intuition och tycks förstå vad som händer. En del hundar han opererat flera gånger kommer in och hälsar när de passerar på gatan.
—Vi behandlar dem med stor försiktighet och mycket kärlek och undviker alltid att djuret upplever smärta.
—Också det har förändrats mycket de senaste åren, förr trodde man att smärtan fick djuret att hålla sig lugn. Ännu längre tillbaka trodde man inte att djuren över huvudtaget kände smärta. Nu för tiden är den smärtstillande behandlingen fundamental.

Dåligt med försäkringar
Det finns inga statliga subventioner för djursjukvård och utbudet av privata försäkringar är enligt Juan fortfarande dåligt i Spanien. Själv erbjuder han sina klienter en försäkring för 20 euro i månaden som exempelvis täcker in rådgivning, vaccinering och halva kostnaden för diagnos. Med en försäkring är det lättare att arbeta för veterinären. Djurägaren söker hjälp i ett tidigare skede och Juan kan ta alla de prov som behövs utan att först presentera ett kostnadsförslag.

Svårast att avliva
Det absolut svåraste med jobbet är när han måste avliva ett djur. Efter femton år i tjänst, skakar Juan fortfarande på handen när han tvingas göra det. Men ibland är det nödvändigt.
—Jag har dock väldigt strikta kriterier; bara om det är ett omöjligt fall, en sjukdom som inte går att behandla eller ett kroniskt handikapp och djuret lider. Det händer att han vägrar. Som i fallet med paret som skulle separera och inte visste vad de skulle göra med hunden. Eller de som helt enkelt tröttnar.

Hemma har Juan två hundar och två hamstrar. På gården i Córdoba har de hästar och grisar. Sönerna älskar djur, den äldste är ofta med pappa på kliniken och följer intresserat operationerna.
—Han är fullständig uppslukad av alla djur, oavsett om det är kackerlackor, fjärilar, kaniner eller ormar.

Namn: Juan de Dios Sánchez del Corral Giménez
Ålder: 44 år
Yrke: Veterinär (specialist inom tandvård för djur)
Arbetsplats: Clínica Veterinaria Miramar i Málaga
Utbildning: Fem år på universitetet i Córdoba, ett års specialistutbildning på universitetet i Madrid
Lön: ca 2 000 euro/mån (netto)
Semester: 30 dagar/år
Bostad: Hus i Guadalmar
Familj: Fru och två söner (7 och 9 år)
Intressen: Tennis, cykla, rida och läsa