När Sydkusten ringer Sofia Martínez för att berätta den glada nyheten, kan man verkligen tala om dubbel glädje. Hon har nämligen precis fått sitt körkort.
– Allt hände inom en halvtimme, jag blev alldeles chockad, utbrister hon.
Sofia är den enda av de tre pristagarna som just nu befinner sig i Spanien. Gordana har flyttat till Örebro för att läsa till ”Entertainment Manager” och Kanar pluggar bioteknik på KTH i Stockholm, efter nio respektive fyra år på Svenska Skolan i Fuengirola. Sydkusten träffar Sofia för en intervju i föräldrarna, Amador och Ann-Katrins, frisörsalong i gallerian Las Ramblas. De är förstås väldigt stolta och Amador, som fick utmärkelsen 2000, tycker det är särskilt roligt att den unga generationens insatser uppmärksammas.

Egen erfarenhet
Syftet med Sydkustens utmärkelse är att hedra personer eller institutioner som på ett signifikativt sätt verkat för svenskheten på Costa del Sol och/eller för integrationen av svenskarna i det spanska samhället. Sofia, Gordana och Kanar valde att som projektarbete under sista gymnasieåret ställa till med en stor dans- och musikgala för ökad integration mellan kommunens ungdomar. De gjorde också en omfattande enkät till skolelever av olika nationaliteter. Dessutom sitter de själva inne med en hel del erfarenhet på området. Kanars föräldrar är från Kurdistan, själv är hon född i Sverige men har bott fyra år i Spanien. Gordana föddes i Sverige med serbiska föräldrar och har bott i Spanien i nio år. Sofia är född och uppvuxen i Spanien med spansk pappa och svensk mamma.
– Jag har aldrig levt i Sverige, men alltid talat svenska med mamma, berättar Sofia på märkbar norrländska. Vi firar de svenska högtiderna och försöker åka dit en gång om året.
Då blir det oftast Norrbotten, mamma Ann-Katrins hembygd, så det är kanske inte så konstigt att Sofias bild av Sverige framför allt är att det är så lugnt och tyst.

Galan blev succé
Varför blev det just en gala?
– Vi ville försöka förbättra situationen, hjälpa till på vårt sätt, med våra medel, säger Sofia.

Det började med att Gordana hade hört om ett gäng ungdomar som gjort något liknande i Sverige. Idén var född och de bestämde sig genast för att det var på Palacio de la Paz det hela skulle äga rum. Skulle det göras, skulle det göras ordentligt.
– Första personen vi talade med på kommunen tyckte att projektet var för stort, berättar Sofia.

Men tjejerna gav sig inte så lätt. De fick hjälp av sin handledare, Elvira Herrador Quero, och lyckades få ungdomsrådet, José Domínguez Rios, att nappa. Efter mycket och hårt arbete blev drömmen slutligen verklighet – en fest för folk i alla åldrar med kinesisk, italiensk och amerikansk dans, flamenco, colombianska och bolivianska traditionella dräkter, breakdance, rock och pop med grupper från Svenska Skolan, magdans och gruppen Advance Patrol som kom ned från Sverige. Fuengirola-TV filmade. Tre kommunalråd fanns på plats och berömmen överöste de unga arrangörerna i en strid ström. Det rådde ingen tvekan om att galan var en framgång.
– Det var en jättestor lycka. Det kändes helt otroligt att vi fick ihop allting, säger Sofia som mer än något annat var överraskad och tacksam för alla som hjälpt till, grupperna, publiken och företagen som ställt upp med sponsring.

Projektet belönades också med årets SWEA-stipendium i april.

Hoppas på uppföljare
Gjorde ni någon skillnad? Ledde galan till ökad integration i Fuengirola?
– Jag tror det, säger Sofia. I alla fall just den dagen, alla var ju där tillsammans, pratade och blandade sig med varandra.

Om de har förändrat något på sikt vet inte Sofia. Men hon tror att fler av hennes jämnåriga börjat fundera på integration och kanske att de olika nationaliteterna ser på varandra på ett nytt sätt. Direkt efter galan kontaktades tjejerna av kommunen som ville göra en uppföljare 2009. Sofia, Gordana och Kanar har ingen möjlighet att just nästa år arrangera en ny gala, men de skulle tycka det vore roligt om någon tog över, till exempel nästa generation gymnasietreor på Svenska Skolan.
– När jag fick veta att vi fått priset ”Årets svensk” tänkte jag att vi verkligen borde satsa på det här, säger Gordana. Det är absolut inte så att vi har gjort vårt, vi borde göra mer. Kanske ordnar vi en gala i Sverige eftersom jag och Kanar bor här nu. Men Sofia saknas just nu och hon måste vara med.

Rädsla och blyghet
Varför är det så viktigt med integration?
– För att vi alla lever tillsammans i samma stad, svarar Sofia. Det borde vara lättare att prata med och lära sig av varandra.

Enligt Sofia är det väldigt uppdelat i Fuengirola. Svenskar går ut med svenskar, på vissa diskotek är det endast engelsmän, andra ställen bara colombianer. Hon önskar sig fler gemensamma aktiviteter och ett ökat samarbete mellan skolorna. Samtidigt tror Sofia att det är positivt när initiativet kommer från ungdomarna själva och inte från politiker eller andra vuxna. Intresset finns tror hon, även om inte alla bryr sig. Största anledningen till segregationen är nog rädsla och blyghet.
– En del svenskar är rädda för att prata med spanjorerna, säger Sofia.
Spanjorerna i sin tur har inget behov eftersom de redan har sina nätverk, men Sofias erfarenhet är ändå att de tar emot dem som söker sig till dem.

Bättre i Spanien
Alla tre tjejerna svarar ja på frågan om arbetet med galan påverkat dem på ett djupare plan, fått dem att ändra inställning till integrationsfrågorna. Gordana berättar om hur hon numera ständigt hamnar i diskussion med sina vänner, att hon blir arg när folk inte engagerar sig. Tidigare brydde hon sig inte på samma sätt, nu är det ofta hon som argumenterar. Väl tillbaka i Sverige upplever hon också att det generellt görs mer för integrationen i Spanien.
– Här klagar alla på varandra, svenskarna på invandrarna och invandrarna på svenskarna. I Sverige saknas internationella fester och sådant. I Spanien finns mer aktiviteter, det såg jag inte när jag bodde där.

Kanar intygar att intresset för integrationsfrågor har satt sig och arbetet med galan finns med på hennes CV inför sommarjobbsansökningarna. Hon berättar hur erfarenheten öppnat hennes ögon när det gäller andra kulturer.
– Tidigare hade jag mest kompisar från Kurdistan som mina familj ursprungligen kommer ifrån, säger Kanar. Men nu när jag började på KTH bestämde jag mig verkligen för att skaffa fler svenska kompisar för att lära nya saker och komma in bättre i det svenska samhället.

Duktig skribent
Sofia har gått hela sitt liv i spansk skola men valde att läsa in det svenska gymnasieprogrammet under två år på Svenska Skolan, dels för att ha möjligheten att studera på universitet eller högskola i Sverige, dels för att förbättra sin engelska. Det betyder att hon fortsätter på Svenska Skolan ytterligare ett läsår och än så länge vet hon inte riktigt vad hon vill göra sedan. Integration är definitivt något som intresserar henne. Och pappa Amador avslöjar att Sofia har en fallenhet för att skriva. Kanske får vi en dag se hennes erfarenheter, med en fot i vardera kultur, på pränt.

Prisutdelning på Lucia
Sydkustens utmärkelse Årets svensk delas ut för 17:e året i rad. Pristagarna får ett diplom och en check på 600 euro. Syftet med utmärkelsen är att hedra personer eller institutioner som på ett signifikativt sätt verkat för svenskheten på Costa del Sol och/eller för integrationen av svenskarna i det spanska samhället. Det kan gälla en enskild insats eller ett livslångt arbete och behöver inte vara av ideell karaktär. Priset överlämnas som vanligt i samband med Luciafirandet på Svenska kyrkan i Fuengirola, 13 december. I år är tiden klockan 20.00.