Vi sitter undangömda bakom ett skynke i en butikslokal på köpcentret Parque Miramar i Fuengirola. Det är i slutet av november. Utanför pågår svenskdagarna i Sydkustens regi. Där har Rickard Enkvist tronat som vinkungen och serverat sina röda drömmar, Sueños, det söta Sofia och vita Eleonor till hundratals svenskar, spanjorer och andra nationaliteter. Han har just fått veta att han utsetts till Årets svensk på Costa del Sol 2009.
– Min första tanke var att det var ett dåligt omen.

Rickard plirar med ögonen.
– Sådana som valts till Årets svensk i Sverige har alltid råkat ut för dåligheter, gått i konkurs eller något annat, Refaat El-Sayed till exempel. Men så kom jag fram till att det nog inte var så farligt.
Rickard skrattar avväpnande.

Svensk turism
Syftet med Sydkustens utmärkelse är att hedra personer eller institutioner som på verkat för svenskheten på Costa del Sol och/eller för integrationen av svenskarna i det spanska samhället. Lever Rickard upp till kriterierna tycker han?
– På något sätt kan man väl säga det. Vi har i år haft en tusen besökare uppe hos oss, de flesta svenskar, så visst har vi haft en stor svensk verksamhet.

Besöken utgör en viktigare byggsten än man först kan tro. Rickard har nämligen byggt i ett område där man inte får lov att bygga. För att få tillstånd krävs en mycket god anledning och verksamheten ska vara positiv både för arbetslöshet och turism. Gaucín är en liten stad och Rickard säger sig utan tvekan vara den som numera lockar flest turister.

Gaucíns stolthet
Enkvist ligger alltså bakom en spirande svensk turism uppe i Rondabergen, ett stenkast från kusten men med helt andra skatter. Och det där med vinodlingen är ju rätt spännande menar Rickard, som är den första att odla vin där sedan romarna.
– När jag satte igång kallade spanjorerna mig för “un poco loco”.
Rickard tog öknamnet, eller smeknamnet, hur man nu vill, till sig och gjorde det till sitt i den egna marknadsföringen. Och det som till en början var skepsis och motstånd, har övergått i acceptans och stolthet. Sedan han fick ursprungsbeteckning, DO, och både silver- och guldmedaljer, finns det knappast mer att invända. Lokalbefolkningen är vid det här laget helt på hans sida, kommunerna länkar till Enkvists hemsida, detta är deras eget lokalproducerade vin. Det första och som säljs på samtliga krogar i Gaucín och majoriteten i grannbyarna. Det är inte den galne svenskens vin längre, det är “Vino de Gaucín”.
– Först trodde många att vingården var ett sätt för mig att få att bygga i en nationalpark, berättar Rickard. Nu ser de resultatet, att det verkligen blev det jag sade.

Rickard har själv kört runt till bygdens alla krögare, pratat med dem och bjudit dem på vin. Sett till att lära känna dem.

Byråkratin värst
Att övertyga spanjorerna om att en svensk kan göra vin var faktiskt inte det värsta.
– Motgångarna har varit värre än så, främst byråkratin. Det händer liksom ingenting, det är bara ett jäkla tjatande.

Det geografiska läget komplicerade processen för Rickard, som var tvungen att presentera ett fullständigt projekt som sedan skulle gå hela vägen från lokala till regionala och vidare till centrala myndigheter.
– Det är väldigt många tillstånd och intyg och blir mycket “trial and error” eftersom många institutioner inte ens själva känner till reglerna. Och de ändras ju hela tiden!
– Men nu är det klart, nu är vi där. Vi har fått DO och alla licenser och tillstånd som finns!

Rickard suckar förnöjt. Var det värt det?
– Man kan väl säga att det var tur att jag inte visste, då hade jag aldrig gett mig in på det.

Rickard köpte marken 1990. Då fanns ingenting och han byggde vägar, brunnar och elverk. Första plantorna sattes 1997 och 2004 producerades det första kommersiella vinet som kom ut på marknaden 2008. När proppen väl lossnade och de första åren av byråkratisk kamp var över kan man minst sagt säga att det rasslade till.

Goda förutsättningar
Vad är hemligheten bakom framgången? Rickard svarar att det får jag fråga någon annan. Men lägger sedan till:
– Vinet är ju där.

För framgångssaga eller ej, en slump är det inte.
– Tänk på att romarna har varit här. Är du historiskt intresserad vet du att det inte finns en enda romersk boplats där det inte går att odla vin.
– Dessutom befinner jag mig på 650 meters höjd, på en västsluttning mot Atlanten, mellan två floder och marken är sandsten. Det är växtbetingelserna i Gaucín men samtidigt har jag beskrivit Rioja.
– Sedan kan allting gå fel i alla fall. Men vi hade goda förutsättning och redan första skörden 2004 var kanon. Nu blir den bara bättre och bättre efterhand som plantorna blir äldre. De första vinerna är nu Reserva eller Gran Reserva.

Vad har varit roligast?
– Att se hur vinet utvecklas och att det varit så stort intresse. Det har överraskat mig.

Har du lärt dig något av spanjorerna?
– Tålamod. Att allt inte måste hända direkt, ibland är det till och med bra.

Vad har du lärt dem?
– Möjligen en optimism, att man kommer dit man vill om man bara planerar för det, bryter ned drömmarna i små små steg.
– Vi sitter varje vecka och går igenom vad som ska göras samma dag, vecka, månad, skriver ned och stämmer av. Spanjorerna påpekar att de inte brukar göra så, och jag svarar “jag vet”.

Är det en fördel att du är svensk?
– Det är ju tack vare det som jag har nått ut till svenskarna på Costa del Sol, men i Gaucín har det ingen som helst betydelse. De är bara intresserade av att vinet kommer från Gaucín. Men sedan exporterar jag ju även till Sverige.

Hur går försäljningen där?
– Bäst går det i Danmark. Sverige är trögare eftersom vi bara säljer till restauranger. Men vi vill ge det tid, nu har vi en fot inne.

Vill du in på Systembolaget?
– Vi har en liten produktion och jag är rädd för stora kedjor. Ofta säger de att de vill ha en viss mängd men drar sig plötsligt ur och då står du där och kan absolut inte planera någonting.
– Dessutom kostar 90 procent av allt som säljs på Systembolaget under 90 kronor och där är inte jag.

Och resten av världen?
– Vi måste gå innan vi springer. Det jag satsar på är att få igång är Danmark och Sverige, sedan har jag kontakter i Norge och även i Schweiz där jag bor delar av året.

Skulle inte vinodlingen vara en hobby?
– Det är det fortfarande, det tar mycket tid men arbete är ju inte bara tid utan också vad du gör. Det har varit jobbigt då och då men nu händer precis det jag vill ska hända.

Då är din dröm förverkligad?
– Ja, det är det kan man säga.

Vad siktar du nu på?
– Jakten på det perfekta vinet måste hela tiden gå vidare!
– Nästa år kommer vi ut med flera Gran Reserva, jag har nya produkter på intågande ända fram till 2012. Vår Gran Reserva på tempranillodruvan tror jag oerhört mycket på, och framför allt på den hundraprocentiga Petit Verdot, den ligger precis rätt i tiden.

Hur var årets skörd?
– Fantastisk! Volymen är enorm, det gäller i hela Serranía de Ronda, Rioja, Ribera de Duero och även i Frankrike.

Vad gör 2009 till ett bra vinår?
– För det första kom det igång bra i våras vilket ledde till en lång mognadsperiod. Sedan fick vi en fantastisk höst, utan regn som kan ge mögel.

Får vi se något ekologiskt vin från dig?
– Jag börjar få förfrågningar, men efterfrågan är inte jättestor. Jag lever egentligen redan upp till kriterierna, jag befinner mig i en naturpark där det inte finns något intensivt jordbruk och har själv inget behov av att bespruta.
– Men certifiering kräver ännu en byråkratisk process, och det vill jag vänta med. Jag måste vila lite från den jag precis kommit igenom.

Vad ska du göra med prispengarna?
– Jag skänker dem till Ciudad de los Niños i Málaga. De tar hand om hemlösa barn och skolgången för barn med problem hemma.

Prisutdelning på Lucia
Sydkustens utmärkelse Årets svensk delas ut för 18:e året i rad. Pristagarna får ett diplom och en check på 600 euro. Syftet med utmärkelsen är att hedra personer eller institutioner som på ett signifikativt sätt verkat för svenskheten på Costa del Sol och/eller för integrationen av svenskarna i det spanska samhället. Det kan gälla en enskild insats eller ett livslångt arbete och behöver inte vara av ideell karaktär. Priset överlämnas som vanligt i samband med Luciafirandet på Svenska kyrkan i Fuengirola, 13 december. I år är tiden klockan 20.00.

Läs mer på http://www.enkvistwines.com