När jag flyttade hit ner till kusten för lite drygt sex år sedan och började titta på hus att köpa lade jag för första gången märke till alla skeletten. De finns inklämda mellan välmående andra hus eller rätt inne bland hela bostadsområden, ibland kan de bara vara en enstaka huskropp, ibland är det flera grupper av hus.

Och idag står de fortfarande kvar. Och har förmodligen stått lika länge innan jag blev varse dem. Men hur kom de dit? Och hur kunde detta hända?

Jag försöker måla mig en bild om vad som egentligen har hänt. Någon har ju uppenbart planerat, prospekterat, budgeterat och startat ett bygge eller ombygge med en mängd olika personal. En bank som lämnar lån, en byggherre som har visioner.

Så startar själva arbetet. Alla finns där på plats och det märks, det MÅSTE märkas, men ingen gör något åt det, trots att hela stället kryllar av folk och maskiner och byggnadsmaterial.

Men sedan blir det alltså tvärstopp. Kommunen säger ”ajja bajja” och några tillstånd fanns det visst inte.

Och det är där min målade bild blir aningen suddig kan man väl säga. För jag förstår verkligen inte.

Varför reagerade ingen myndighet INNAN lyftkranen var på plats och började arbeta? Varför protesterade ingen granne INNAN bygget gick så långt så att utsikten har blockerades? Och VEM är så jäkla dum så att man – privatperson som större byggherre – tror sig kunna genomföra detta utan något som helst tillstånd? Hoppla, här dök det visst upp tretton nya hus bara sådär! Och det gick inte på en natt, nejdå, det tog sin lilla tid och INGEN har märkt något. Jösses.

Jag bor i Nueva Andalucia, en välmående stadsdel som så många andra fina områden här på kusten. Kommunen ser till att det är rent på gatorna och palmerna tuktas varje år. Rabatterna rensas och trottoarerna sopas. Belysningen sköts om så man inte ska vara rädd när det blir mörkt. Det mesta tas om hand. Bebyggelsen består av välmående hus av alla de slag. Kort och gott: man skäms inte direkt när man åker runt och visar sin boendemiljö för vänner och bekanta på besök. Och jag tycker verkligen att det är fint här.

Men! Alltid ställs frågan: Hur kan alla dessa skelett bara få stå där år efter år och bara ruttna mer och mer? Ja, varför?

Kanske jag är simpel när jag säger att det bara kan finnas två alternativ, men det är så som jag ser det och jag är väl en simpel människa då, som inte alltid förstår byråkrati och kommunens alla regelverk.

Alternativ 1: Riv skiten. Ägaren kan förmodligen inte göra det, är säkert i putten eller har lämnat landet. Men kommunen borde väl kunna konfiskera tomten, riva eländet och sedan sälja för att finansiera rivningen?

Alternativ 2: Låt någon köpa för att bygga klart och bygga snyggt eller riva ner och bygga snyggt. Ge dem tillståndet om det inte förstör för någon annan. Ta bort alla skulder från den gamla ägaren till den nya så det finns en rimlig chans att köpa in objektet.

Nu vet jag ju att det inte är riktigt så enkelt. Och varje byggnadsproblem är unikt. Men så som det sköts nu måste väl ändå vara det absolut sämsta alternativet.

Så ofta jag numera hör hur marknaden har vänt och bostadspriserna går upp. Det finns fler köpare och till salu-skyltarna hänger kvar allt kortare tid. Det gynnar ju alla och allt här på kusten. Optimism föder aktivitet och kreativitet. Affärer öppnas, företag kör igång och skolorna får plötsligt kö. En sådan skillnad mot när jag kom hit. Så tänk om vi nu också kunde få bort alla skelett, åtminstone de mest synliga? Då blir det ju närmast perfekt!

Sådärja. Någon nu som vill köpa vårt grannhus, månntro? Ett skelett på tre våningar. Skulle bara vara en våning... men blev visst tre. Har stått där i mer än tio år. På köpet får ni glada grannar med förkärlek för cava. Ni är mer än välkomna!