Sven Bergholm vet vad det innebär att sitta i fängelse.

"Det var mellan 79-83 och det var också då som freden mellan Egypten och Israel tecknades. Vi jobbade med dessa barn och det var mycket komplicerat då epileptiska anfall av lokalbefolkningen tolkades som att personen var besatt."

Sven Bergholm och hans fru Ingalill kom till Costa del Sol i oktober. Barnen, som nu är vuxna, bor i Sverige.

"Jag är mycket intresserad av existensiella frågor, som alla funderar över med jämna mellanrum i livet. Livets mening till exempel. Denna fråga dyker upp hos individen titt som tätt, inte minst i tonåren. Det är vi skapar våra drömmar om framtiden och vilket liv vi vill ha. När man sedan är i 40-års åldern återkommer dessa funderingar. Då har man nått eller inte nått sina drömmar, haft eller har familj, barnen kanske är utflugna och man har ett jobb man trivs med. Men finns det inget mer?

Meningen med livet

Tredje gången man börjar tänka på livets mening är när man är runt 60 år. Då har man gjort sin karriär, man har sin position i livet och vill trappa ner. Många skandinaver här på kusten har nått denna gräns. Vissa tänker inte på att livet både har en soluppgång och en solnedgång och det gäller att göra även den sistnämnda vacker. Jag vill finnas till hands och tycker att det är en härlig utmaning."

När Sven var 16 år tog han beslutet att ge sitt liv åt Jesus Kristus. Han beslöt sig för att leva rätt med Gud vid sin sida.

"Vi är ju inte här av slump. Det finns en mening och då ska man leva på den utgångspunkten. Det har jag gjort och känt en harmoni under hela mitt liv. Allt är bakom mig nu. Ju längre du är med ju mer tacksam är du att du räknade med Gud. Jag känner att det finns någon som är med i världsplaneringen. Vi är inte ensamma", säger Sven Bergholm.

Sven har varit mycket engagerad i flyktingfrågor. På flera platser i världen lever människor under stränga regimer och de tvingas välja mellan att lida eller fly. Precis som i Matteusevangeliets andra kapitel, där det berättas hur Josef och Maria och deras nyfödde son flydde till Egypten. Och det finns människor som ställer upp för dem som väljer att fly. Den 28 december 1998, menlösa barns dag, körde Sven Bergholm två unga flyktingar som var gömda i bagageutrymmet, mot Danmarks gräns, med syfte att föra dem över till Sverige. När färjan anländer till Rödby Hamn gjorde passpolisen en stickkontroll på Sven Bergholms bil. När de öppnar bakluckan fann de två rädda irakier som visste att resan var slut. Det visste Sven Bergholm också.

Dömdes till fängelse

Människosmuggling ses som ett allvarligt brott i Danmark. Men Svens syfte med smugglingen var ingalunda personlig vinning. Det han uträttade var aktiv människohjälp i humanitärt syfte. Smuggling är ändå smuggling och Sven dömdes till 30 dagars fängelse i Maribofängelse i Danmark. Det tog inte lång tid innan massmedia fick reda på händelsen men Sven var ville undvika uppmärksamhet. En svensk pastor i fängelse? Vad blir inte det för rubriker.

Hans första möte med Maribofängelse var i kön till lunchen. En av internerna i kön vände sig plötslig om mot honom.

"Är du den svenska prästen som dom talar om på de danska nyheterna? De säger att det är en svensk präst som försökt smuggla in två flyktingar till Danmark. Är det du?"

Sven bejakade frågan och funderade på hur han ska svara när mannen fortsätte.

"Jag trodde att präster bara var en grupp människor som stod i kyrkan och snackade. Men du har visat att du handlar för att hjälpa människor. Jag respekterar dig", sa mannen och räckte fram handen. Det var Svens välkomnande på "kåken".

Uppståndelsen blev större och större. De danska medierna gjorde allt för att få en intervju. Människor, kyrkor och församlingar skickade blommor och tackbrev för Sven Bergholms insatser för människor i nöd.

"Allt som sker är inte meningen. Utmaningen är att skapa en mening med det som skett", säger Sven Bergholm.

"Jag satt i cell nummer 16, 22 timmar om dygnet. Kunde jag skapa en mening där? Det var mycket som hände, jag fick chans att närma mig medfångarna som sökte sig till "prästen i fängelset", och det var ju en slags mening i sig. Men det visade sig att denna tid skulle innebära stora förändringar och en stor mening, speciellt för hjälpen till gatubarnen i Sydamerika"

Hjälp till sin stiftelse

Sven Bergholm var före fängelsevistelsen med och byggde upp en stiftelse vars syfte var att hjälpa gatubarn. Stiftelsen heter Ankarstiftelsen. Efter sitt fängelsestraff återvände Sven hem till Örebro. Uppståndelsen var stor och Sven valde att gå ut i media. I en av intervjuerna berättade han om sin insats för barnen i Sydamerika.

Sven har aktivt besökt Sydamerika och träffat många av de barn som tidigare levt på gatan och nu får mat och trygghet. Ute på gatan blir de skjutna av dödspatruller eller så tvingas de prostituera sig och lever ett liv fyllt av våld och kriminalitet. Barnhemmen betyder mycket för de barn som finns där speciellt för de fadderbarn som finns.

"En händelse påverkade mig mycket när jag var i Colombia. Vi satt tillsammans med barnen och drack varm choklad och åt bullar. Jag satt intills en nioårig flicka som hette Lilia. Plötsligt kände jag en liten hand i min. Det var Lilia och hon sa: Ta med mig till Sverige, jag är rädd att bli skjuten.

Utan att tänka mig för frågade jag om hon inte hade några framtidsdrömmar. Men jag fick ett svar. "Tänk om jag fick gå i skolan och fick lära mig saker, då skulle jag bli läkare och hjälpa alla barn som har det svårt här på gatan".

Vi fick genast en bra kontakt. Något år senare träffade jag henne igen, äldre och gladare. Sista gången jag träffade henne, då var hon 19 år. Hon hade börjat studera. Hon fick hjälp att lyckas uppfylla sina drömmar, tack vare att det finns någon som vill engagera sig för andras liv. Det här berättade jag för alla de medier som ville intervjua mig efter fängelsestraffet. Att hjälpa människor som behöver hjälp, att verkligen göra något, är oerhört viktigt för mig. Visst, det är en droppe i havet, men jag måste få vara den droppen.", säger Sven.

Efter intervjuerna ringde det en kvinna till Sven och tackade för hans insats för människor i nöd. Hon ville ge ett bidrag till gatubarnen och Ankarstiftelsen. Efter en vecka kom det ett sexsiffrigt belopp från kvinnan.

"Det var en kvinna jag aldrig träffat och hon sände så mycket pengar. Jag blev så glad och skickade tackbrev och den bok som reportern Bert Parsmo skrivit om mitt liv och mitt arbete. Några veckor senare kom ännu ett sexsiffrigt belopp från samma kvinna. Jag bestämde mig då för att åka och besöka henne personligen. Hennes bidrag var så stort. Jag träffade henne och frågade varför hon vill ge så mycket. Hon berättade för mig att hennes liv genomgått en stor förändring. Hon hade fått reda på att hon hade en cancertumör och att hon inte hade lång tid att leva. Hon hade då bestämt sig för att skänka sina pengar på ett förnuftigt sätt, till människor som behöver dem bättre", säger Sven.

Några veckor efter deras möte fick Ankarstiftelsen ännu ett sexsiffrigt bidrag från kvinnan. Det var det sista, hon gick sedan bort. Men hennes bidrag har betytt mycket för de gatubarn som tvingas växa upp på gatan. Tack vare denna kvinna har många barn i nöd fått ett bra och värdigt liv, där de kan uppfylla sina drömmar.

"I förlängningen var det ju händelsen i Danmark och mina 30 dagar som bidrog till att en kvinna beslutade att avsätta sina pengar till dessa barn. Med facit i handen får man en ahaupplevelse. Allt hör samman", säger Sven.

Sven skall till en början verka som pastor i Skandinaviska Turistkyrkan till 30 juni nästa år. Om allt går som planerat kommer han sedan att få förlängt kontrakt.