Mandelträden bjöd på skyar av vit och ljusrosa prakt. Blomsterhavet tycktes täcka hela naturen, nästan som nyfallen snö. I fonden reste sig de majestätiska bergen, och mot söder såg man det glittrande havet. Magnifikt!
Denna ljuvlighet avnjöts under Pensionärsförbundets SPF:s bussresa i januari. Innan vi nådde blomsterriket hade vi besökt den berömda ”hängande kyrkogården” i Casabermeja. Man passerar den alltid på väg till Sevilla eller Granada, och ser redan från vägen att detta är något speciellt. Men hör ni – stanna till nästa gång!
Det visar sig vara en förunderligt vac-ker stad för de hädangångna. Bländande vita monument, ja hela hus för de döda. På varje grav en platta med namn och ålder på den avlidna, ofta med porträtt. Och så blommor i tusental. Det doftar, det prunkar överallt. Det är inte ett dugg sorgligt, utan bara härligt att traska runt på de många gatorna och gränderna i ”staden”. Denna kyrkogård har varit nationalmonument sedan l980.
Vi besökte också en gammal gård i en grönskande dal. Det var ett intressant litet museum där fick vi lära oss hur vin och olivolja framställdes i gamla tider.
Ett 50-tal glada SPF:are trivdes med denna dags ögonfägnande begivenhet och av den trevliga information som gavs oss av reseledaren Rosmari Ögren. En spansk toppendag!

Kersti Lindström