Spanska lärare avundas resurserna i svenska skolor

FUENGIROLA Allt fler barn i de spanska skolorna har utländsk bakgrund. Sverige har 40 års erfarenhet av att jobba med integration i skolan. I augusti besökte 19 spanska lärare från Colegio Azahar och Colegio Miguel de Cervantes i Fuengirola fyra skolor i Stockholmstrakten för att lära och inspireras av det svenska skolsystemet. —Resan var en succé, säger Caridad Rodríguez. Vi har mycket mindre resurser men har fått många nya idéer som går att genomföra också med små medel.

Större flexibilitet och självständighet, bättre lokaler och oändligt mycket mer resurser – det är de största skillnaderna mellan de spanska och svenska skolorna, enligt några av de lärare som var med på resan. Sydkusten träffar Miguel Ángel Morillas Consuegra, rektor på Colegio Miguel de Cervantes, Caridad Rodríguez, engelsklärare, Isabel Benítez, spansklärare och samordnare för mångkultur och mångfald, samt Damián Lozano, från Lärarkollegiet på Costa del Sol. Dessutom är deras guide i Sverige, Fernando Álvarez från Uppsala Universitet, på tillfälligt besök och passar på att återse sina nyvunna vänner.

Väl mottagna
De är mycket nöjda, ögonen lyser när de berättar om sin resa. Under fyra dagar hann de med studiebesök på Lillholmsskolan och Bredängskolan i Stockholm, Helenelundsskolan i Sollentuna och Stordammen i Uppsala. Dessutom en hel del sightseeing; Vasamuseet, Skansen, Drottningholms slott, Gamla Stan, Södermalm och båttur i skärgården. De talar förtjust om Stockholm och Uppsala och är alla överens om att de måste åka tillbaka, snart.
—Vi hade höga förväntningar redan innan vi åkte, säger Damián. Vi blev väldigt väl mottagna och har lärt oss mycket. Det smittade av sig på våra kollegor när vi kom hem och vi börjar det nya läsåret med stor lust att göra nya saker.

Mysigare klassrum
Caridad berättar att de på Cervantes har ungefär lika mycket pengar, cirka 6 000 euro per år, till alla skolans drygt 200 elever, som skolorna de besökte hade till varje enskild elev. Men det finns saker man kan förändra utan att det kostar så mycket.
—Klassrummen där är mycket mysigare, mer inbjudande, säger hon.
Att ägna mer kreativitet åt dekorationen är något de omedelbart vill omsätta i praktiken hemma i Fuengirola.

Skapar förståelse
Isabel var initiativtagare till studieresan. De ville åka någonstans, psykologen på skolan är svenska, de började titta på kartan och bestämde sig för Sverige.
—Dessutom var vi tvungna att resa på vår semester och i Sverige börjar eleverna ju redan i augusti, förklarar Miguel Ángel.

Finansieringen kommer från en EU-fond. Ansökan skickas till den andalusiska utbildningsmyndigheten och bidraget betalas sedan ut via det lokala Lärarkollegiet. Detta första år godkändes samtliga projekt vilket möjliggjorde studieresor till Marocko, England, Irland, Kina, Sverige och Finland.
—Att vi får möjlighet att lära känna våra elevers hemländer hjälper oss att förstå dem bättre, säger Caridad. Vi valde Sverige för att svenskarna är pionjärer när det gäller att ta emot invandrarbarn.

Språksvårigheter
Enligt Caridad, vars egen klass till hälften består av invandrarbarn, skiljer sig filosofin för att ta emot dessa barn och deras familjer inte så mycket. I Sverige får dock barnen först lära sig svenska, medan de i Spanien direkt placeras i en klass. I Fuengirola kommer de flesta utländska barn från östra Europa, Kina, Marocko, Storbritannien och Sydamerika.
—Invandringen har två sidor, säger Caridad. Dels den kulturella rikedomen, dels den lägre nivån på undervisningen som blir följden av språksvårigheterna.

Mjukare i Sverige
De förundras över den mjukare strategin i Sverige när det uppstår problem med elever. De har inte rätt att relegera någon utan samlar skolledning, lärare och föräldrar för att tillsammans lösa svårigheterna och imponeras över att föräldrarna i vissa fall till och med tar ledigt från jobbet för att vara med i skolan under några dagar.

De reagerade också över att målen var det viktigaste, inte hur eleverna når dem, samt att varje enskild skolledning själv avgör hur de vill lägga upp schemat. Den individuella lönesättningen i Sverige förvånar dem och att lärarna i högre grad väljer skola utifrån undervisningsfilosofi, jämfört med i Spanien där det framför allt handlar om att söka sig till den närmaste rent geografiskt.

Ingen sexualundervisning
Skolämnena är i princip de de samma. Hemkunskap och slöjd finns inte i Spanien och spanjorerna fascineras över att även pojkarna får lära sig sy och laga mat. Sexualundervisningen existerar inte heller. Caridad berättar att de gjorde ett försök för några år sedan, men att några föräldrar opponerade sig för att det inte tyckte det var skolans sak att lära ut.

Hemspråk finns även i Spanien men inte i samma utsträckning som i Sverige. På Cervantes erbjuder de arabiska sedan två år tillbaka. Fernando poängterar dock att detta inte heller i Sverige är helt oproblematiskt.
—Hemspråkslärarna är fortfarande en andraklassens lärare och tvingas jobba på många olika skolor för att få ihop sina timmar.

Alltför strikt
De spanska barnen börjar förskolan redan när de fyller tre år, lågstadiet när de fyller sex. Högstadiet består av fyra år och gymnasiet bara två. Enligt Elvira Herrador Quero på Svenska Skolan i Fuengirola är svenska skolan generellt lite lättsammare.
—Man kräver inte lika mycket av barnen, det är mer lek de första åren. I Spanien är skoldagen längre, disciplinen viktigare och mängden läxor betydligt större.
—De svenska barnen är glada för att gå till skolan medan de spanska barnen redan som mycket små lider av stress på grund av allt ansvar.

Enligt Elvira intresserar sig svenskarna mer för barnens hälsa. De är mer praktiska, barnen lär sig att tala inför grupp och skriva en text. I Spanien är undervisningen mer teoretisk.

Miguel Ángel tycker varken det är en för- eller nackdel att börja senare. För honom är det viktigare hur och vad man gör, än när man börjar. Han tycker att spanska skolan har en alltför strikt struktur medan svenskarna är mer flexibla vad gäller tider och upplägg av undervisningen.

Carin Osvaldsson