Nätverket Worldschooling La Herradura Hub grundades år 2017 av Elin Morgan, en amerikansk kvinna med ambitionen att skapa ett mikrosamhälle för familjer som valt att hemundervisa sina barn. En plats där barnen får utrymme att träffas, skapa och utforska tillsammans med likasinnade från hela världen.

Worldschooling är en internationell rörelse där anhängarna väljer pedagogisk frihet och ett lärande som är baserat på tillit och inre motivation framför traditionell skolgång. Begreppet hemskolning kan dock innebära allt från online- och distansundervisning till ”unschooling”, där barnen inte följer någon formell läroplan alls.

Under de senaste åtta åren har communityt i La Herradura vuxit enormt och idag består det av såväl familjer som flyttat hit permanent som de som enbart bor här under vinterhalvåret eller kortare perioder. Nätverket är löst sammansatt och består i sin tur av många mindre grupper och projekt. Runt om i den lilla kuststaden anordnas allt från familjeträffar för småbarnsföräldrar, ungdomsträffar och strandskola till kreativa workshops och familjevandringar. Communityt är mycket internationellt och en stor andel är svenskar.

En av dessa är Petra, som är uppvuxen i Stockholm och har bott i Barcelona under flera år innan hon flyttade till La Herradura. En dag i oktober förra året kände Petra att det var nog med storstadslivet och att hon saknade likasinnade personer att dela sin sons livsstil med. Därför reste hon söderut med sin tioåriga son och här, i den rofyllda strandstaden, föll alla pusselbitar på plats.
– När vi kom hit kändes det direkt som att jag hade hittat hem och sedan dess har allt bara flutit på. Vi har funnit rätt människor, rätt aktiviteter, rätt allt! Vi har sol, värme, natur och hav. Här finns alla komponenter som jag söker för min son – hela den här community-känslan med språk och människor från olika kulturer. Många aktiviteter, frihet och möjlighet att vara utomhus och leka. Från första sekunden vi landade här sa min son: "Tack mamma för att du har tagit hit mig."

Petra har själv en gedigen akademisk bakgrund med dubbla masterexamen i psykologi och internationella relationer. Ändå upplever hon att skolan inte var den institution som lärde ut den kunskap hon idag har mest nytta av i livet. Därför vill hon att sonen ska få utvecklas i sin egen takt och lära känna sig själv först. Eftersom Petra arbetar som egenföretagare online har hon möjlighet att synka sin arbetstid med sonens schema.

Petras son är "oskolad" i formell bemärkelse. Under en period var han inskriven i en spansk förskola för att prova sig fram, men det kändes inte rätt.
– Hur vi ser på lärande skiljer sig mycket från skolsystemets sätt att undervisa. Vi märkte snabbt att vår son inte var helt bekväm i skolformatet och han visade det på det sätt barn kan göra. Därför kände vi att det bästa var att helt ta honom ur skolan.

Petra förklarar närmare sin filosofi bakom att välja att "oskola".
– Vi litar på att lärande handlar mer om att hämta kunskap och visdom inifrån barnet, än att lägga till information utifrån. För mig är det viktigare att barnen får följa sin egen inre röst och få hitta sin sanning så långt som möjligt.

Att ha ett oskolat barn ställer stora krav på föräldrarna, både i tid, engagemang och kostnader. Petra ser till att sonen får hjälp av olika mentorer när det behövs, men betonar att det är hans egna intressen som får styra. Nyckelkomponenten i hans livsutbildning är att vara i nära kontakt med honom, vara lyhörd inför hans behov och följa hans utveckling.

Genom åren har sonen valt att lära sig programmera videospel, gå kurser i engelska online och spela olika sporter som tennis och fotboll. Just nu går han på crossfit, Kenpo och Boabom – en kombination av meditation, breathwork och martial arts – och han har yogalektioner hemma. Han går på pyssel och hantverk och skapar slow-motion-filmer kring sitt Lego-intresse tillsammans med andra barn.
– Vi ser vad han söker och var hans nyfikenhet är, och försöker erbjuda det på ett eller annat sätt. Vi undviker att säga "det här bör du lära dig" eller tänka "det här är rätt för din ålder". Jag behöver vara närvarande samtidigt som vi upprätthåller möjligheten att bekosta böcker, mentorer, utställningar och resor som kan ge honom det han söker.
– Det gäller att få ihop pusselbitarna och samarbeta med andra föräldrar och nyckelpersoner. Därför är det så bra att leva i en community som här i La Herradura, så man kan få hjälp och också kunna hjälpa andra och ta hand om våra barn tillsammans.

Det har inte varit lätt att gå mot strömmen, det kan Petra intyga. Det finns ett starkt tryck från samhället att följa normen.
– Alla praktiska saker fixar sig till slut, men ibland har det tärt på oss som föräldrar att känna saknaden av stöd från samhället och även från familjemedlemmar, samtidigt som vi orkar genomföra processen själva. Idag känner jag mig otroligt tacksam och privilegierad att ha möjligheten att följa min son och hans utveckling på så nära håll, säger Petra.

Kan ni någon gång tänka er att flytta tillbaka till Sverige?
– Jag känner mig inte kallad till Sverige just nu. Ibland saknar jag friheten att vara min egen individ där. Jag är alldeles för free-spirited. Spanien är för mig ett land där det finns större variation och acceptans att få vara den man vill, eller åtminstone prova sig fram utan för många begränsningar. Jag är glad att jag har fått möjligheten att leva och arbeta i många olika länder och våga följa min egen inre röst. 

På stranden i La Herradura möter jag Anna. Hon, hennes sambo David och deras två tonårsbarn har också valt bort ett liv i Sverige och den traditionella skolan för ett friare liv här på den spanska sydkusten. Barnen gick tidigare i vanlig kommunal skola i södra Sverige upp till mellanstadiet, men sedan några år är de ”oskolade”. Här i La Herradura har familjen ett rikt socialt liv med många vänner och aktiviteter.

Både Anna och David är egenföretagare inom kulturbranschen och digitala nomader, och för barnen utgör intresset för programmering och musik en stor del av deras vardag. Att barnen skulle hemskolas var dock ingenting familjen hade övervägt från början.
- Nej, för oss var det självklart att de skulle gå i skolan. Men så kände vi också, att eftersom vi själva hade ett ganska fritt liv som egna företagare, och vi gillade att resa mycket med barnen innan de blev skolpliktiga, att vi ville fortsätta med det, säger Anna. 
Men den obligatoriska skolplikten och svårigheten att få ledigt för längre resor satte käppar i hjulet för familjens önskan om att leva som de önskade. Så när barnen började trivas allt mindre i skolan bestämde de sig för att testa ett annat sätt att leva.
– Vi märkte att de var mycket gladare under sommarloven då de kunde driva sina egna projekt och göra saker utifrån sin egen lust och intressen. När de skulle tillbaka till skolan tappade de lite av glädjen att lära sig, det blev mer ett måste. Och när de kom till mellanstadiet ökade pressen med betyg och stress, så då bestämde vi oss för att flytta hit.

Det bästa med att bo i La Herradura tycker hon är att det känns litet och tryggt för barnen att röra sig fritt. De spontana träffarna med de andra, likasinnade familjerna i communityt, och att människor har tid att umgås. Och att slippa den svenska vintern, förstås.

Istället för att ha en uppstyrd skoldag driver hennes barn sina egna projekt. Anna och David finns tillgängliga för att stämma av hur det går, och ser till att inhandla saker som kan behövas för att förverkliga projekten. De umgås med andra barn i nätverket, är mycket ute i naturen och rör på sig. Ofta lagar familjen mat tillsammans, anordnar kreativa workshops och gör aktiviteter med andra familjer. Anna tror att livet de lever här har gjort barnen mer ifrågasättande gentemot samhällets normer och att det i sin tur skapat ett stort samhällsintresse. Att de lärt sig mycket av mötet med människor från olika kulturer.

Var det svårt att ta steget att ta barnen ur skolan och flytta hit? 
– Kanske inte för egen del, men det är ju normbrytande. Och det är nog svårt för människor att förstå varför man väljer att göra det vi gjort. Känslan att det inte är så accepterat i Sverige, det är väl det som är jobbigt, säger Anna.

Omgivningens farhågor har kretsat kring hur barnen ska klara sig i framtiden utan formell utbildning och att de ska bli isolerade. Men Anna menar att hon och David alltid varit angelägna om att barnen ska ha ett socialt liv och vara en del av ett sammanhang, vilket de fått i La Herradura där många barn är hemskolade. Oron över att barnen inte får någon formell utbildning tycker hon också är obefogad.
– Det finns ju så många vägar framåt med onlineutbildningar och folkhögskolor som man kan gå, om de skulle vilja det i framtiden. Och med den psykiska ohälsa som finns bland barn idag med hemmasittare och allt så kanske inte det är så konstigt att folk lämnar skolsystemet. Vissa måste göra det för att helt enkelt överleva. För det viktigaste måste ju ändå vara att få gå genom barndomen och ungdomen och må bra, menar Anna.

FAKTA OM HEMSKOLNING:

I Sverige råder skolplikt och hemskolning är därför inte tillåtet om inte synnerliga skäl uppfylls, enligt en skärpning av skollagen år 2011. I praktiken innebär detta att det i princip är omöjligt att ta sitt barn ur grundskolan för att själv ansvara för dess utbildning. Elever som på grund av sjukdom eller liknande skäl inte kan delta i vanligt skolarbete under längre tid kan dock få utföra skolarbetet i hemmet eller annan lämplig plats. Om man flyttar från Sverige permanent och inte längre är folkbokförd i landet, eller planerar att vara utomlands mer än sex månader, upphör dock den allmänna skolplikten. Den som vill häva skolplikten genom att ange varaktig vistelse utomlands som skäl, ansöker om detta hos sin kommun. Det är kommunen som avgör om kriterierna för att skolplikten ska upphöra har uppfyllts.

I Finland, Norge och Danmark gäller läroplikt istället för skolplikt. Detta innebär att eleven ska ”förvärva kunskaper som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs” och kräver därmed inte att eleven måste befinna sig i en skola. Många svenska familjer som önskar hemskola sina barn har därför bosatt sig på Åland, som idag har ett stort community för hemskolande familjer. Här utför dock tillsynsmän kontroller för att försäkra sig om att barnen följer läroplanen. Detta har föranlett att många svenska familjer valt att flytta från Åland.

I Spanien är lagen mer luddig. Enligt uppskattningar hemskolar cirka 2.000-4.000 familjer i landet sina barn men i praktiken är det en gråzon. Enligt utbildningslagen har alla barn rätt till skolgång mellan sex och 16 års ålder, men det finns inga tydliga regler som säger att den måste utföras i skolmiljö. Information och stöd för den som vill hemundervisa sitt barn i Spanien kan fås av organisationen ALE, Association for Free Education (ALE).

FOTNOT: Anna och David heter egentligen någonting annat.

Text: Ingrid Hedman