(Publicerad 2009-06-05)

Barcelona har Sitges, Madrid har Chueca och Costa del Sol har Torremolinos. Så är det och så har det alltid varit. I alla fall sedan turisterna gjorde sitt intåg i den lilla fiskebyn och förvandlade Torremolinos till en frizon i diktaturens Spanien. Santiago Rubio går till och med så långt som att säga det var tack vare svenskarna, de första utlänningarna att semestra här, som portarna öppnades och Torremolinos blev en frihetens plats i så många avseenden, bland annat för homosexuella.
Sebastián Gil är från Málaga, men bor i Torremolinos sedan många år och driver här baren La Palmera.
– Som homosexuell märker du stor skillnad mellan att gå ut i Torremolinos och i till exempel Málaga, som bara ligger några kilometer bort. Här kan jag röra mig naturligt, att vara gay är helt normalt och toleransen större. I andra städer väcker det mer uppmärksamhet.

Radikalare förr
På Sebastiáns bar är de allra flesta kunderna homosexuella män, men vem som helst är välkommen.
– Jag har själv blivit diskriminerad tillräckligt länge för att inte stänga någon ute, säger han. Om en heterosexuell man inte störs av att andra män tittar, är det inget problem. Men om han blir förolämpad av det, är det kanske bättre att gå någon annanstans.

Sebastián berättar att La Nogalera för 30 år sedan var ganska radikalt med många stängda portar för dem som inte passade in och många rykten om vad som försiggick innanför dörrarna. Nu för tiden kommer även heterosexuella hit för att roa sig. Det är framtiden menar Sebastián. Det bästa är en blandning av människor med olika sexuella läggningar, på så sätt kan gaykulturen normaliseras tror han.
– Jag tror uppdelningen blir mindre tydlig med åren. Det är en lång process, men det är bättre om vi på sikt slipper getton och särskilda frisörer och caféer för homosexuella.

Något för alla
Det finns fortfarande en del “radikala” ställen i La Nogalera. Santiago berättar om så kallade “cuartos oscuros”, mörka rum, där männen går in för att ha sex utan att veta med vem. Han skrattar lite och kommenterar att han ogillar att tala om homosexuella killar som promiskuösa.
– Alla män är likadana, oavsett läggning, säger han.

Han nämner nakenbarer och strippklubbar. Men framför allt är La Nogalera en blandning av barer och diskotek med något för alla smaker, stilar och åldrar. Vi promenerar runt i gränderna och passerar mysiga, lugna barer för en lite äldre publik som Esquina La Bubu, “vanliga” barer med folk i skjorta och jeans som Sebastiáns La Palmera och lite mer spektakulära lokaler som Contacto där ägaren och dragqueenen Robbie bjuder på färgstark och passionerad playbackshow bakom bardisken. I Torremolinos gaydistrikt finns ett 30-tal barer och knappt tio diskotek, bland dem Parthenon, Emporio, Kingdom och Passion.

Få lesbiska barer
Någon jämställdhet mellan könen råder dock knappast, endast fyra av barerna riktar sig i huvudsak till en kvinnlig publik. Enligt Santiago handlar det dels om att de lesbiska tjejerna kommit ut senare, dels att behovet av särskilda barer inte varit lika stort.
– Tjejer kan gå på en vanlig bar och hålla handen utan att folk bryr sig, det skulle aldrig jag kunna göra, säger han.

Alicia Pérez, som äger tjejbaren Planet efterfrågar ett större utbud för lesbiska.
– Jag uppmanar fler tjejer att öppna barer här, säger hon med eftertryck. Konkurrens är bra, det lockar hit fler människor.

Själv går Alicia ut även på icke-lesbiska ställen, men hon föredrar barer med flest tjejer.
– Den stora skillnaden är att du kan ta en drink i lugn och ro utan att störas av killarna, det blir ingen konstig stämning som ibland på många heterosexuella barer.

Hon fortsätter:
– De allra flesta hos oss är lesbiska men det kommer även en hel del heterotjejer som föredrar just det, att bli lämnade i fred.

Förutom publiken, flertalet tjejer, är det ingen skillnad på Planet och vilken annan bar som helst. När det gäller musiken, drinkarna och priserna är utbudet detsamma.

Inte politikernas sak
Santiago tycker att socialisternas förslag att lansera Torremolinos som resmål för homosexuella är populistiskt och lite skrattretande. De vill göra samhället till något det redan är och det är inte heller deras sak anser han.
– Torremolinos är sedan 70-talet en samlingsplats för homosexuella och det är inte tack vare politikerna. Antalet gaybarer har ökat genom åren, oavsett styrande parti och varken PP eller PSOE har någon kontroll över utvecklingen.

Alicia däremot, betecknar sig visserligen som opolitisk men tycker att socialisternas initiativ är bra.
– Jag tror inte på politiken men jag kan tror på någons ord och vad de säger är bra. Vi hade nyligen ett möte med PSOE:s kandidat och han stödjer oss medan borgmästaren stänger barer, begränsar öppettider och försvårar för dem som försöker utöka sina licenser.

Det Alicia främst efterfrågar från politikerna är bättre övervakning för att undvika problem på nätterna samt en liberalare inställning ifråga om öppettider, evenemang och fester.
– Förra året fick vi en massa problem och vi jagades som brottslingar när vi skulle gå Prideparaden, i det sammanhanget skulle jag verkligen önska att vi hade mer stöd från kommunen och politikerna.

Ingen Pridefestival
Trots Torremolinos långa gaytradition firas inte någon riktig Pridefestival, eller Orgullo Gay som det heter på spanska. Från föreningen Colegas sida försöker man i år anordna någon typ av fest med musik och paella och det blir i så fall 27 juni, helgen innan Madrids Pridefestival.
– Men vi ställer oss inte bakom den cirkus som Pride utgör, vi vill inte ha några stora manifestationer här i Torremolinos, säger Santiago.

La Nogalera ligger nedanför tågstationen i Torremolinos centrum. Läs mer på http://www.colegamalaga.es och http://www.orgullogay.org