Jag flyttade från Málaga stad i början av 2012 och det känns faktiskt som om jag bott i Benalmádena sedan dess. Men genom området där jag bosatte mig och blev kvar i tills februari i år, gick kommungränsen och de första åren bodde jag faktiskt i Fuengirola. För många är kanske just Reserva del Higuerón inte en typisk del av Benalmádena, men jag vill nog mena att det är just det som denna gröna, kuperade urbanisation är. Precis som La Capellania, Torremuelle och Torrequebrada - andra klassiska urbanisationer i Benalmádena.

Benalmádena är för en utomstående, inte så lätt att förstå sig på. Jag minns när jag bodde i Málaga och begav mig ut på kusten. Jag körde nästan alltid vilse, särskilt i Benalmádena och jag förstod aldrig hur kommunen hängde ihop. Det generella och mest grundläggande felet som jag gjorde och många med mig, är att betrakta kommunerna längs med kusten som orter. I Fuengirolas fall är ju kommunen det samma som orten, vilket gör det enkelt att förstå.

Benalmádena kommun består dock av flera orter och är en till ytan stor och väldigt “porös” kommun med många urbanisationer - bostadsområden - som inte ligger i någon ort. Tillsammans med det faktum att Benalmádena ligger på ett berg som sluttar hela vägen från toppen av berget Calamorro på 800 meters höjd, ned till havet, gör att det är luftigt, grönt och ofta med fantastiska vyer. I och med flera samhällen och små centrum, har man dessutom ofta nära till olika bekvämligheter trots att man inte bor i en stad.

Man brukar säga att kommunen består av Benalmádena Pueblo, Arroyo de la Miel och Benalmádena Costa. “Pueblon” och Arroyo är ju samhällen i ordets verkliga bemärkelse med riktiga centrum, men Benalmádena Costa är mer flytande och svårförståeligt. Ja, man förstår ju att det rör sig om kuststräckan som visserligen är tätbebyggd med hög nivå av service; mataffärer, restauranger, skolor och vårdinrättningar, men det är ju knappast ett samhälle.

Själv tänker jag oftast på Costa som området runt hamnen Puerto Marina och sträckan bort mot Torrequebrada. Detta är tyvärr den del som många besökare hamnar i. Här ligger hotellen, flera sevärdheter som hamnen i sig, Sea Life och kulturhuset Castillo El Bil Bil. Tyvärr säger jag därför att det är den absolut mest turistiska delen och om man endast ser denna del av kommunen, får man verkligen en helt felaktig bild av helheten.

Jag tycker om Costa, men som ett komplement till “Pueblon” och Arroyo. De utgör en perfekt treenighet som vinner i sin variation och i sina omväxlande typer av miljöer. “Pueblon” och Arroyo kan stå för sig själva, men det kan inte Costa. För en turist kanske, för där finns hotell, strand och restauranger. Men inte så mycket vanligt liv. Så hamnar man där ska man ta sig runt lite tycker jag, så man inte missar kommunens själ. Den är inte enkel att finna för den är uppdelad i flera pusselbitar. Alla måste hittas, likt en skattkarta med flera ledtrådar som måste samlas ihop för att finna skatten.

Jag älskar “Pueblon” med sina kullerstensgator, små mysiga torg och blomkrukor, de vitkalkade gamla husen, 1600-talskyrkan, uteserveringarna. Det är historia och äkta charm som grundar hela kommunen på ett väldigt fint sätt. Även här kan man såklart stöta på turister på gatorna, men det är samtidigt en genuin by med en fastboende spansk befolkning, bagerier, slaktare, frukt- och grönsakshandlare, bibliotek, post, vårdcentral och två stora kommunala idrottsarenor. Dessutom tar de vackra vyerna andan ur en.

När jag bodde i Reserva del Higuerón promenerade jag gärna till Benalmádena Pueblo och det gav en fin balans till livet i en tillrättalagd urbanisation.

Arroyo de la Miel är spanskt på ett helt annat sätt, det är det nutida Spanien. Kanske inte så charmigt, men ändå genuint och liksom en frisk fläkt med inga turistvibbar alls. Dock finns gågator, uteserveringar, linbanan upp till bergstoppen och Tivoli World (visserligen stängt för närvarande), så det är ju knappast utan attraktioner. Men i huvudsak bor här vanliga spanska familjer.

I Arroyo finns kustens enda ishall och i samma anläggning även en stor inomhussimbassäng! Där ligger också en stor idrottsanläggning för alla möjliga sporter. Här har min son Iván gått på simning, varit på skridskokalas och spelat flera basketmatcher. Och precis mellan Arroyo och havet ligger vad som än så länge är Costa del Sols största park - vackra fantastiska Parque de la Paloma. En 200.000 kvadratmeter stor grön lunga som är perfekt för lek, picknick, barnkalas och promenader.

Här var vi ofta när Iván var mindre. Det finns flera lekplatser och caféer, höns, påfåglar, kaniner och sköldpaddor, en artificiell sjö med änder att mata och stora gröna ytor att springa av sig på. Här hänger spanjorerna på helgerna. Alldeles bredvid ligger en skatepark där vi också har hängt under perioder.

För att förstå och lära sig älska Benalmádena behöver man uppleva allt ovanstående. Man kan inte döma delarna utan helheten och måste ta in varje pusselbit. Från bergstoppen och vandringslederna, den gamla byn, den nya byn, till turiststråken vid hamnen och sandstranden Santa Ana och sist men inte minst - alla klippiga, gömda små badvikar mellan Sunset Beach och Carvajal.

Steniga ja, men perfekta för snorkling och väldigt oturistiska även mitt i sommaren då det är främst lokalbefolkningen som hittar dit.

Välkomna hit!