Det som är ganska lustigt är att jag faktiskt gillar kyla. Liksom att jag uppskattar att årstiderna växlar. Här i Málaga och övriga Costa del Sol förefaller det som att somrarna brer ut sig en bra bit in på hösten och att våren intar vintrarna. Jag har full förståelse för att ni ni finner det spanska ljuset och värmen dessa månader som underbart, för det är det; men jag saknar att temperaturerna sjunker eller åtminstone att det regnar, i vart fall något mer än denna höst.

Ett av minnena från vårt år i Stockholm är att det var en vinter med mycket snö, vilket vi upplevde som spektakulärt. Jag minns än promenader medan det snöade, ljudet av snöflingor som faller till marken och hur jag tänkte att detta är magiskt! Den där kylan i ert hemland och att dagarna på hösten och vintern har så lite ljus har lett till att ni tänder ljus samt rent allmänt har en stämningsfull belysning och att ni på det viset lärt er att skapa mysiga utrymmen där det är lätt att trivas. Jag saknar alltjämt att promenera på Stockholms gator i denna årstid och se från gatan stearinljusen, belysningen i skyltfönster, caféer och restauranger samt tänka hur stämningsfullt allt är.

Och samtidigt, även om jag gillar kylan, så är en annan sak som jag saknar mycket att man inte fryser inomhus i Sverige. För låt oss inte förneka det, vad vi málagabor fryser i våra hus! Så pass mycket att vi på vintern oftast fryser mer inne än ute. Vi inbillar oss att det alltid är varmt, men det finns dagar som det inte är så. Tvärtom! Det är ett faktum att husen inte är ordentligt anpassade för kylan, men dessutom har man för vana att låta fönster och dörrar på barer och restauranger stå på vid gavel och man fryser nästan ihjäl. Jag minns även hur köksfönstren hemma hos mina föräldrar alltid var uppslagna, oavsett tid på året. Värmen fick man söka vid vår ”mesa camilla”, som om ni inte kände till det är ett högt, för det mesta runt bord täckt av en lång duk, oftast av sammet, under vilket det placerades en eldstad. Traditionen bjöd att vi alla i familjen efter lunch tryckte ihop oss i soffan och kring bordet och inte ens vilda hästar kunde sedan inte slita oss därifrån till kylan i resten av huset. Kanske är det också en förklaring till varför spanjorerna sitter kvar så länge och samspråkar efter maten, det vi kallar för ”sobremesa”…

En annan sak som jag gillar i Sverige och som jag saknar är era tider. Förmodligen är det värmen och ljuset som gör att våra tider är så sena, men jag saknar både att äta middag och gå och lägga mig tidigare. Jag tror dessutom att det är mycket hälsosammare.

Säkerligen tänker en del att jag måste vara helt tokig då de flesta av er kommer till Spanien i jakt på värmen på hösten och vintern, på ljuset under dessa månader och kanske också möjligheten att kunna vara ute och på restaurang så länge man vill. Det får mig att tänka att engelsmännen har rätt som myntat uttrycket “the grass is always greener on the other side of the fence” och att vi alltid suktar efter det andra har. Jag tycker också mycket om mitt land, dess värme, dess ljus och glädje på gatorna. Men jag ska inte sticka under stol med att lite kyla och mysstämning i husen inger mig ro. Det är denna känsla som jag av hela mitt hjärta önskar att ni får uppleva till jul, var ni än befinner er.