Själv gillar jag värme, men måste samtidigt tillstå att ju mer åren går desto svårare har jag att uthärda den. Då saknar jag speciellt de breddgrader där sommartemperaturen ligger runt drygt 20 grader, med låg fuktighet och gröna omgivningar. Men för detta krävs att man lämnar Málaga, företrädesvis för nordligare breddgrader.

Detta är lustigt, för det påminner mig om många av mina kunder och vänner som inte gillar alls att förbli i Sverige när hösten och vintern nalkas, utan som då längtar till södern. Det är som om vi ständigt längtar efter vad andra har. Somliga söker lite mer värme på vintern och andra lite mer svalka om sommaren. Mänskliga drag som, trots att vi är olika, i slutänden visar att vi är mer lika varandra än vad vi föreställer oss.

Det stämmer att kulturen, vår hudfärg och språket är det som kan skilja mest mellan oss. Språket utgör en barriär, men sanningen är att vi nästan alla anammat engelskan (begränsat och dåligt behärskad i mitt kära Spanien, men vi jobbar på det…) som kommunikationsredskap med vilket vi kan överbrygga språkgränserna. För mig är det dock sedvänjorna som mest skiljer oss åt, ibland på underliga och till och med komiska sätt. Då jag arbetar med kunder från många olika länder, en stor del av dem svenskar, får jag regelbundet uppleva egendomliga situationer.

Ofta när jag har ett möte med kunder och någon av dem är en dam med en handväska så ställer hon raskt ner den på golvet. Det är otänkbart i Spanien då vi har ett ordspråk som säger att om du lämmar väskan på golvet ryker pengarna. Jag vet att det är löjligt, men det hindrar inte att jag blir obekväm när detta sker. I början sade jag ingenting av rädsla för att bli stämplad som ytterst vidskeplig, vilket är en opassande egenskap hos en rådgivare. Numera håller jag inte tyst, utan ber vänligen att inte lämna handväskan på golvet. Folk tänker säkert att jag är lite knasig, men hur skulle jag kunna tillåta en kund att bli av med sina pengar..!

En annan vana som jag brukar reagera på är när kunder berättar att de skaffat ett hus eller en lägenhet med ett fantastiskt läge, som vetter västerut. Då tänds alla larmklockor hos mig och jag föreställer mig den charmerande familjen, vanligtvis ljusa både till hår och hud, en juni- eller julidag vid sjutiden på eftermiddagen i sitt fina hus med panoramafönster som vetter åt väster och tänker ”stackare”. Eftermiddagssolen på Costa del Sol värmer avsevärt mer än i Uppsala, men de har ännu inte insett det till fullo. Jag förstår dem för visst söker man i Sverige eftermiddagssolen för att värma huset, men vi andalusier undviker i den mån vi kan solen mot slutet av dagen. Visserligen är byggmaterialen mycket bättre nu för tiden, men om du ska köpa en lägenhet och det finns flera orienteringar så notera att de som vetter åt öster säkerligen är de som föredras av av spanjorer.

Om vi studerar tidsrutinerna är det här som vi spanjorer är de egendomligaste bland européerna. Jag är inte förvånad att vi uppfattas så. Våra tider är helt galna, framför allt extremt sena när det gäller att äta såväl lunch som middag. Som jag tidigare skrivit här gillar jag själv inte att äta sent och försöker undvika det, men det är som om något i mig ändå drar åt det spanska och gör att jag som regel inte sitter ner för middag förrän efter klockan nio.

Ett annat middagsfenomen är när jag äter ute med svenskar och det är små barn i närheten. Jag vet att de blir förvånade då de är vana vid att barnen ska vara i säng vid det laget. Även om de inte säger det så ser jag på deras ansikten att de tänker ”spanjorerna är tokiga”.

Till de mest spanska sedvänjorna räknas den berömda siestan. När jag var yngre tyckte jag att siestan var slöseri med tid och i början kändes det nästan pinsamt när kunder frågade mig om jag brukar sova siesta. Men med åren finner jag att en tupplur på mellan 15 och 20 minuter inte bara är skön, utan hälsosam. Med detta sagt unnar jag mig det endast några enstaka dagar på sommaren, när värmen efter lunch inte precis underlättar arbetet och det tillrådliga är att ta en paus.

Det kan verka föga produktivt eller en slö vana, men jag tycker verkligen att ni ska pröva en kort siesta om ni har möjlighet. Ni kan komma på nya tankar. Även om inte alla sover så brukar vi spanjorer respektera siestatiden. Det inkluderar att inte ringa någon kring tre- fyratiden på eftermiddagen. Då jag arbetar med kunder från många olika länder är jag van vid att jag ofta får telefonsamtal vid den tiden på dagen. Men jag ska tillstå att även om jag inte blir väckt så upphör jag inte att förvånas.

Trots att det är vardag så är det varmt och jag har nu skrivit färdigt dessa rader, så jag har gjort mig förtjänt av en liten siesta.