Två sovrum, vardagsrum, badrum och ett litet kök. Och en takterrass med vidunderlig utsikt över bergen. Johanna Moritz nyköpta lägenhet på en kulle i Benalmádena var en dröm som blev sann tack vare ett förtida arv. Johanna hade bott till och från i Spanien under nästan 20 års tid och bestämt sig för att det var här hon skulle stanna. Lägenheten skulle bli hennes hem när det var dags för pension, men till dess skulle den betalas genom uthyrning. Johanna målade och renoverade, köpte möbler och tavlor. Takterrassen fick konstgräs, solstolar och ett utegym.

Uthyrningen fungerade bra till en början, men så kom pandemin. Johanna förlorade alla inkomster hon haft och hade inte råd att stanna kvar i Spanien, utan åkte hem till Sverige för att söka jobb.

Hon pratade med mäklaren som hade hjälpt henne med lägenhetsköpet:
– Jag måste åka hem, jag har ingen inkomst, sa jag. ”Det fixar jag. Ge mig nycklarna så löser jag det”, sa han.

Efter ett par månader hade mäklaren hittat en man, en kompis till en kompis, som var villig att hyra lägenheten för 750 euro i månaden, en summa som skulle täcka hyra, el, vatten och försäkringar.

Den 15 oktober 2020 flyttade mannen in. Det blev början på en nästan två år lång mardröm för Johanna. Två år med oro, stress, hot om våld, polisanmälningar, två rättegångar och stora summor pengar som hon aldrig kommer att få tillbaka.

Mannen som flyttade in i Johanna Moritz lägenhet var sen med första hyran. Efter påstridiga samtal till mäklaren fick Johanna två månadshyror på en gång. Det var det enda som mannen betalade under den nästan två år långa ockupationen. Han var vad som i folkmun kallas ”inquiokupa”; en hyresgäst som slutar betala. En sådan avhyses av polisen efter ett domstolsbeslut. Fram till dess tvingas ägaren själv betala fasta avgifter som el och vatten, och det är hyresgästen som har besittningsrätt.

Mäklaren ville inte lämna ut hyresgästens telefonnummer till Johanna, så det dröjde några månader utan inbetald hyra tills hon kunde tala med honom på telefon för första gången.
– Han lät supertrevlig och lovade att betala, minns hon.

Men någon hyra kom inte in. Månaderna gick. Irritation övergick i ilska. Stressen över de stora utgifterna tyngde.
– Bara för att jag har en lägenhet i Spanien betyder det inte att jag är miljonär. Jag hade inte råd att bekosta den, jag hade ett boende i Sverige som skulle betalas också. Det var jättesvårt att hitta jobb i Sverige, förklarar Johanna

På våren 2021 åkte Johanna Moritz till Spanien för att tala med hyresgästen och säga åt honom att flytta. Då blev hon varse om något som mäklaren råkat antyda i ett av samtalen; att mannen inte bodde ensam. Han bodde i Johannas lägenhet tillsammans med fru och tre barn, och uppträdde inte längre vänligt mot henne.
– Han ställde sig i dörröppningen med armarna i kors. ”Vad är det du vill!” Jag vill att du flyttar från min lägenhet, jag har inte råd att betala för dig. ”Din lägenhet är perfekt för mig!”
– Vi kom ingenvart. Jag var helt galen av ilska. Jag kunde verkligen inte förstå varför han gjorde som han gjorde!

Johanna jobbade nu heltid samtidigt som hon studerade till förskollärare. Oron över lägenheten var ständigt närvarande, mannen och hans familj vägrade flytta och lägenheten kostade Johanna mycket pengar varje månad. Vad skulle hon göra?
– Jag blev kontaktad av ett företag som sa att de hjälper till att slänga ut folk. Jag fick kortslutning i hjärnan. Det skulle kosta mellan 3.500 och 5.000 euro. 1.500 euro i deposition och när de fått ut hyresgästerna skulle jag betala resten. Jag ville veta hur de tänkte få ut dem, man kan inte bara kasta ut folk handlöst.

Olika företag använder olika metoder. Detta företag kunde till exempel ringa på dörren en hel dag, följa efter när hyresgästerna gick ut och ifrågasätta och trakassera dem, beställa 150 pizzor varje dag i hyresgästernas namn… För att de till slut skulle tröttna.

Johanna anlitade ett liknande företag som kontaktat henne. Dessa skulle gå in i lägenheten och byta låsen medan ockupanterna var ute. Johanna kände sig osäker. Hon hade erfarit att det var en aggressiv person hon hade att göra med, men bestämde sig för att försöka. Detta var oktober 2021.
– Jag åkte ner till Spanien för att slänga ut dem med hjälp av det här företaget. Det gick riktigt åt skogen.

Tillsammans med mannen hon anlitat, samt en låssmed, närmade hon sig sin lägenhet. Det hade nu gått exakt ett år sedan mannen och hans familj flyttat in. Johanna visade de två andra att hon hade med sig papper som skulle styrka hennes berättelse om polis behövde tillkallas. Låssmeden blev orolig när han fick veta att det fanns ett hyreskontrakt. När han dessutom fick höra att det fanns barn i lägenheten ville han inte vara med längre.
– ”Då avlägsnar jag mig. Du och jag kommer att hamna i fängelse om det händer något” sa han och gick, minns Johanna.

Johanna och mannen hon anlitat gick själva till lägenheten. Kvinnan och barnen var hemma. När kvinnan såg Johanna började hon skrika på hjälp, ringde sedan efter maken och slängde igen dörren.

Strax därpå kom mannen hem, och han var arg.
– Han kom dit vansinnig, tog en spade från ett byggarbete på gatan och skulle slå ihjäl oss med den! I samma stund kom polisen dit, då skingrades alla.

Av polisen fick Johanna inte den hjälp hon hade hoppats på.
– Vi förhördes på plats. De sa att jag inte hade lov att gå in i lägenheten. Det hade jag full koll på och sa att vi hade knackat på och bett snällt eftersom kontraktet gick ut samma dag. De sa till mig att antingen följer du med till stationen nu eller så går du härifrån.

När polisen hade gett sig av och Johanna och avhysaren börjat gå från platsen blev situationen direkt livsfarlig. De hörde och såg hur hyresgästen startat sin bil och kom körandes i full fart rakt emot dem.
– Han skulle köra på oss med bilen! Vi fick i princip hoppa över ett stängsel för att inte bli påkörda!

Någon avhysning blev det inte. Johanna fick åka hem. Hyresgästerna var kvar.
Äntligen gjorde Johanna Moritz det som hon borde gjort för länge sedan, något som både polisen och hennes advokat uppmanat henne att göra: en anmälan. Utan ett domstolsbeslut kunde hon inte få polisens hjälp att vräka familjen som ockuperade hennes lägenhet.

I juni 2022 skulle rättegången hållas. Johanna hade tagit ledigt från jobb och skola i Sverige för att närvara. Men flera månader innan blev hon kontaktad av den spanska polisen som menade att hon skulle vara med på ytterligare en rättegång. Kvinnan i familjen hade nämligen anmält Johanna för olaga intrång vid besöket i oktober, påstått att Johanna hade försökt att tränga sig in i lägenheten med en kniv och hotat att skära halsen av barnen om de inte flyttade. Det blev för mycket för Johanna.
– All min stress efter ett och ett halvt år bara brast. Jag stortjöt!

Det blev till att begära ännu mer ledighet från arbete och skola för att resa till Spanien. Johanna var så skärrad att hon hade svårt att förstå vad som sades till henne. Ord stod mot ord. De vittnen som fanns – avhysaren som var med den aktuella dagen och mäklaren som haft mycket kontakt med hyresgästerna- vågade inte vittna. Trots det vann Johanna. Hon vann även rättegången i juni, och äntligen kom det beslut som Johanna väntat så länge på: hyresgästerna skulle vräkas.

Däremot skulle hon inte få tillbaka de 16.000 euro som Johanna menar att mannen var skyldig henne. Det skulle i så fall kräva en ny rättegång, och troligtvis hade mannen ändå inga tillgångar

Tre månader senare var det dags för avhysning med polisens hjälp. Johanna var kvar i Sverige, så en god vän följde med poliserna till lägenheten och filmade förstörelsen som mötte dem. Johanna såg filmerna med förfäran.
– Jag hade lagt ner väldigt mycket tid och pengar på lägenheten och det blev så himla fint. Nu var allting borta. Det var helt förstört och skitigt. Vattenskador på fönsterkarmarna, djur som krafsat in till betongen, de hade knackat ur väggar, det var söndriga grejer, bråte på toaletten, de hade inte tömt kylen och frysen så det var mögligt… Det var fruktansvärt att se.

Två år har gått sedan Johanna fick tillbaka sin lägenhet. Hon bestämde sig för att försöka på nytt.
– Ett företag kom och tog ut allt, städade, renoverade golv och tak, det blev nytt badrum, nytt kök och ny inredning.

Nu hyrs lägenheten ut igen, av en man Johanna litar på. Han var tidigare hennes chef och arbetar med att hyra ut semesterbostäder. Johanna, som fortfarande bor i Sverige för att avsluta sin utbildning, känner sig trygg med lösningen, men otrygg i Benalmádena när hon är där. Hon vill inte råka träffa på sin tidigare hyresgäst.
– Vid några tillfällen har jag tyckt att jag har sett honom. Jag har fått en jättekonstig känsla i hela min kropp, som ett ”slice or freeze-moment”. Jag blev livrädd.

Trots allt som hänt är Johanna glad över sin investering.
– Man får inte ge upp sin dröm, lägenheten är en jättefin tillgång.

Kunde du ha gjort något annorlunda?<
– Jag kunde ha anlitat advokat direkt, redan efter två månader. Det hade besparat mig två år av misär och minskat förstörelsen av min lägenhet. Om man drabbas ska man kontakta en advokat. Det kostar mycket pengar, men det kan bli en tredubbelt så stor räkning om man inte gör det.

I decembernumret av SK skrev vi om det omdiskuterade problemet i Spanien med husockupationer. Du kan läsa den artikeln här: https://www.sydkusten.es

Se även artikel om ”okupas” i Sydkusten av juristen Charlotte Andersson: https://www.sydkusten.es

Se video som Johanna Moritz filmade när hon återfick sin lägenhet: