Som en kuliss tornar den upp sig och ramar in kuststaden Marbella – bergskedjan Sierra Blanca. Vad som inte syns från utsidan är att bergets inre döljer en fascinerande historia. I den nyligen utgivna boken “Cañada de las Encinas - Las Minas de Sierra Blanca”, skriven av Dolores Navarro, kartläggs historien om den gruvdrift som pågick i bergskedjan för nästan 200 år sedan.

Under Medeltiden och framåt kontrollerades och ägdes all gruvdrift i Spanien av monarkin. I och med en ny lag år 1825 började privat gruvnäring tillåtas. En grupp affärsmän i Marbella var snabba på att utnyttja stadens närhet till Sierra Blanca och endast några år senare bildades sällskapet “Sociedad de la mina de plomo de Buenavista” av tre män från Marbella. Utvinniningen av rikedomar från bergets inre kunde påbörjas och det blev snabbt en gynnsam verksamhet.

Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet var Marbella en högborg för Spaniens gruvdrift. Det var här som Spaniens första masugnar inrättades. Stadens gruvarbetarna jobbade intensivt för att utvinna bergets mineraler. Det som främst utvanns var bly, som vid den här tiden var Spaniens viktigaste exportvara, vid sidan om vin och olivolja.

Gruvarbetet var tungt och farligt och arbetarna riskerade både hälsan och livet nere i bergets kalla, fuktiga inre. Många av detaljerna kring gruvdriften i Marbella har genom åren fallit i glömska. Det är något som Dolores Navarro vill ändra på. Hennes bok är en hyllning till alla dem som arbetade i och omkring gruvan. Det berättar hon i en intervju med tidningen “El Periódico de Marbella”.

Boken innehåller en kartläggning av Sierra Blancas gruvor, som till exempel San Marcos, Junquillo, Esperanza, San José, El Descuido och La Campana. Några av dem var i drift i flera årtionden, andra bara i några veckor. Boken berättar också historien om de samhällen som omgav gruvdriften. Den är ett resultat av mer än 20 års undersökningar av bergets omgivningar samt samtal med dess invånare.

Navarro har även grundat “Mujeres en las Veredas”. Det är en organisation som syftar till att bevara minnet av Sierra Blancas historia. Organisationens medlemmar sysslar bland annat med att röja och hålla rent uppe på bergskedjans dalar, sätta upp skyltar samt sprida information till allmänheten.

Kvarlevorna av många av gruvorna i Marbella finns kvar än i dag. Likaså rester av ugnar och ruiner av arbetarbostäder och rum där material och boskap förvarades. Eftersom gruvorna utgör en rasrisk avråder Navarro allmänheten från att gå in i dem. Det arbete hon genomfört är ett steg i ledet att förvalta Marbellas industriella arv, men många av Sierra Blancas hemligheter återstår fortfarande att upptäcka.