Ett kommunikativt hELvete

PLUS CARIN OSVALDSSON Vem har inte svurit över elkostnaderna det senaste halvåret? Min egen elräkning kom att fördubblas på ett år, trots att jag varit mer medveten och sparsam än någonsin. Ibland har jag undrat om jag borde byta elbolag eller i alla fall se över alternativen. Så när jag i veckan blev kontaktad av en konkurrent till Energia XXI som jag har idag, kände jag mig ganska öppen för att lyssna. Det blev dessvärre kortslutning.

PLUS CARIN OSVALDSSON Vem har inte svurit över elkostnaderna det senaste halvåret? Min egen elräkning kom att fördubblas på ett år, trots att jag varit mer medveten och sparsam än någonsin. Ibland har jag undrat om jag borde byta elbolag eller i alla fall se över alternativen. Så när jag i veckan blev kontaktad av en konkurrent till Energia XXI som jag har idag, kände jag mig ganska öppen för att lyssna. Det blev dessvärre kortslutning.

Min elräkning har genom åren legat på mellan 60 och 80 euro med toppar på upp till 100 euro per månad när vi varit fler som duschat varmt och/eller använt luftkonditioneringen dagligen. Jag har alltid varit restriktiv med den, då konsumtionen genast avspeglar sig i högre räkningar och jag inte tycker att det riktigt är värt det.

Jag sätter absolut på den en stund på kvällen om det är riktigt kallt eller varmt. Under extremt heta sommarnätter får den ibland gå även på natten. Sedan i höstas har räkningarna dock bara gått upp utan någon koppling till den typen av förbrukning och i våras nådde jag nästan 150 euro per månad. Denna sommar blir det fläkt istället för AC.

Jag vet att prisuppgången drabbat alla, eller i alla fall alla oss med rörlig avgift, men det är klart att jag ibland tänkt på om det fanns något sätt att få ned kostnaden. Bortsett från en installation av solpaneler som min förening håller på att planera för. Min granne har fast avgift och har under dessa pikar betalat betydligt mindre än jag.

Så en dag ringde en försäljare från elbolaget Plenitude och trots att jag alltid säger “Gracias pero no gracias” och lägger på innan telefonförsäljare ens hinner påbörja sin diskurs, bestämde jag mig denna gång för att lyssna tålmodigt. Grön el med fast avgift och lägre priser. Det lät ju bra.

Jag bad att få informationen skriftligen för att kunna studera upplägget och jämföra med det jag har. Det skulle jag få, när jag väl gett henne mina uppgifter för att upprätta kontraktet. Jag insisterade flera gånger på att jag inte ville ge henne några uppgifter förrän jag i lugn och ro fått läsa igenom deras erbjudande.

Det var dock omöjligt. Normalt sett hade jag avslutat här, men jag ville faktiskt veta mer. Så jag gick med på villkoren och lät mig spelas in när jag bokstaverade namn, efternamn, NIE, adress och bankkonto. Efter samtalet skulle jag få ett sms med en länk till kontraktet som jag fick 24 timmar på mig att läsa igenom. Det skulle endast träda i kraft om jag svarade på meddelandet med ett “si”.

Efter att vi lagt på kom mycket riktigt ett sms med en länk till ett många sidor långt kontrakt med en mycket finstilt text. Jag suckade djupt. Skickade den till mig själv så jag kunde läsa det på datorn. Och häpnade än en gång över hur till och med de bästa erbjudanden totalt förstörs av dålig kommunikation. Eller hur bra det var, vet jag än idag inte.

Enorma textmängder, byråkratiskt språk, det viktigaste sist och dolt i en massa ordbajs. Det gick inte att få någon som helst överblick över skillnaden mot mitt nuvarande upplägg och den ungefärliga månadskostnad jag skulle kunna förvänta mig. Jag orkade faktiskt inte och valde att inte gå vidare.

Kanske var Plenitude bättre, men de misslyckades totalt med att visa det för mig. Jag kände mig otrygg och trots att jag gärna vill vara en medveten konsument finns det gränser. Om jag vet vad jag har men inte förstår vad jag får, väljer jag att bli kvar. Dessutom har min elräkning gått ned ganska rejält de två senaste månaderna utan att jag riktigt förstår varför.

Mitt uteblivna svar på sms-et ledde såklart till att försäljaren jagade mig tills jag svarade och förklarade för henne att om det inte går att förstå skillnaden och månadskostnaden så finns det ingen chans att övertala mig. Hon förstod mig inte alls. Allt var ju så tydligt och så bra.

Bra kommunikation är tyvärr inte spanjorernas bästa gren. Jag möter det i skolan som skickar flera A4-sidor långa emails som inte ens de infödda spanjorerna förstår och där det viktigaste, det som kräver handling, alltid ligger inbäddat i något kryptiskt i ett av de sista styckena. Få procent kommer ens så långt i sin läsning. Ingen här tycks följa rådet kort, koncist och det viktigaste först.

Samma gäller vår fastighetsägarförening där administrationen tagit på sig att samordna en satsning på solpaneler men där vi ombeds att ta beslut utan att få någon information. Vi är cirka 50 fastighetsägare som har mer eller mindre samma frågor men får inga svar utan hänvisas att var och en ringa upp personen på solpanelsföretaget som visserligen är trevlig i telefon, men sedan inte svarar på några mail.

Det ansöktes om subvention från regionalmyndigheten i höstas. Den ska enligt uppgift vara överbelastad med alla ansökningar och solpanelsföretaget förespråkar att vi påbörjar installationen utan bidraget. Vi kommer att tjäna på det oavsett. Det talas om finansiering som tar den stora kostnaden för installationen men att totalkostnaden varje månad ändå blir lägre än det vi betalar för elen idag.

Ingen bryr sig dock om att sätta upp en tydlig kalkyl för att visa kostnader, vinster och vad som krävs för att komma igång. Vi får se hur det går med detta, men återigen är det kommunikationen som brister och sannolikt inte produkten. Jag lämnas med en känsla av frustration över att ingen ser det uppenbara.

Carin Osvaldsson