Garzón i hetluften igen

PLUS BLOGG MATS BJÖRKMAN Dumheter har en tendens att upprepa sig och det är fallet beträffande den senaste kontroversen kring konsumentministern Alberto Garzón. Den påstådda skandalen är slående lik den tidigare, som föranledde mig att kommentera kontroversen i en tidigare blogg.

PLUS BLOGG MATS BJÖRKMAN Dumheter har en tendens att upprepa sig och det är fallet beträffande den senaste kontroversen kring konsumentministern Alberto Garzón. Den påstådda skandalen är slående lik den tidigare, som föranledde mig att kommentera kontroversen i en tidigare blogg.

Flera faktorer går igen i denna nya kontrovers. Det handlar om ett uttalande av konsumentministern med hänvisning till boskapssektorn, ett oproportionerligt stort ramaskri från oppositionen och en anmärkningsvärt svag uppbackning av den övriga regeringen. Dessutom har Garzón precis som förra gången helt rätt i det han säger.

Det var knappt två månader sedan som jag kommenterade den förra kontroversen, som grundade sig i att Garzón som konsumentminister fastslog att befolkningen generellt borde äta mindre kött. Han hänvisade till både folkhälsan och miljön. Trots att det är vetenskapligt bevisat att vi i västvärlden äter på tok för mycket kött och att det har ödesdigra konsekvenser på både vår hälsa och miljön blev Garzón föremål för enorma påhopp från oppositionen, som anklagade honom för att ”angripa” de spanska köttproducenterna. Långt ifrån att försvara sin minister svarade regeringschefen Pedro Sánchez när han blev tillfrågad om detta, att han personligen inte kan motstå en perfekt tillagad t-bone stek.

Nu har vi alltså åter en storm i ett vattenglas. Oppositionen står ännu en gång på barrikaderna och kräver att Garzón ska avgå eller avsättas.

Så vilken är då hans kapitalsynd denna gång? Jo, i en intervju i tidningen The Guardian, som för övrigt publicerades i december, citeras Garzón med att säga att makroproduktionen av kött är miljömässigt ohållbar, att djuren lider och att köttet som produceras och många gånger exporteras är av ”dålig kvalitet”. Garzón var snabb med att klargöra att han delvis felciterats i artikeln och publicerade utskriften som reportern på The Guardian fått, där ministern angav att köttet från makroproducenterna är av ”sämre kvalitet”, jämfört med de djur som föds upp på öppna gårdar och som Garzón själv lovordar i intervjun.

Trots klargörandet och att Garzón specifikt ifrågasätter makrogårdar och inte boskapssektorn i sin helhet har oppositionen, men även en del socialistiska regionalpresidenter som Javier Lambán i Aragonien, gått i taket. Att oppositionsledaren Pablo Casado och regionalpresidenten i Castilla y León Alfonso Fernando Mañueco, som just kallat till nyval, skriker i högan sky är kanske inte så överraskande. Men inte för det desto mindre patetiskt.

Det är nämligen så att det Garzón säger om makrogårdarna är en vedertagen sanning som Spanien dessutom nyligen prickats för av EU. Utsläppen av bland annat nitrater från dessa gårdar har förgiftat en mängd vattendrag och ligger till stor del bakom den uppmärksammade fiskdöden vid Mar Menor, i Murcia.

Vi har alltså en konsumentminister som värnar om miljön och folkhälsan och som blir korsfäst för detta. Han anklagas dessutom för saker som han aldrig sagt, som att befolkningen skulle sluta äta kött över huvudtaget. Kampanjen mot honom har tagit sig så löjeväckande proportioner att det till och med publicerats att menyn vid hans eget bröllop innehöll oxfilé och foi gras.

Mest anmärkningsvärt är nog att Garzóns egna regeringskollegor duckar och undviker att försvara honom. Det har åter varit fallet denna gång, då bland annat regeringens språkrör Isabel Rodríguez uppgivit att Garzón uttalat sig ”som privatperson” och inte som en representant för regeringen. Ett uppenbart löjligt svar, med tanke på att The Guardian knappast intervjuat ”medborgaren” Alberto Garzón (med hänvisning till hur han själv brukar benämna kungen).

Då infinner sig den naturliga frågan varför just Garzón möter så stor illvilja och oförståelse. Jo, det beror på att han inte bara är en av ministrarna från Unidas Podemos utan dessutom ledare för det spanska kommunistpartiet. Och som sådan är ju allt han säger en regelrätt skandal, även om det i de aktuella fallen är verkliga och viktiga frågor. Men det är tyvärr tydligt att politiken väger tyngre än sanningen och i det här fallet folkhälsan och världsmiljön, för den delen.

Mats Björkman Sydkusten